Förvandlas till en underbar varelse?

Min jycke Dino är bara så underbar men är en typisk mamma springare från nos topp till svanstipp. Han följer lätt och ledigt efter dom kvinnliga medlemmarna i min familj gladeligen viftandes på svansen som ett snällt lamm. Någonting får han såklart alltid under tiden nåt ben eller så? Det vet han om dummare är han inte skillnaden med mig är att jag är lite strängare på den punkten. Jag vill påstå att den där hunden är så jävla infernaliskt bortskämd det är bara förnamnet att hälften vore nog. Man ska skämma bort sina djur, men det måste vara rim och ranson på det hela. Min värsta mardröms bild är att hunden förvandlas till en tjock och trött falukorvsliknande pensionärs vovve utan både lyster och inlevelse som flämtar varje steg det stackars djuret tar. 

Vilket jävla djurplågeri faktiskt utav den absolut värsta sorten. Än så länge är min jycken Dino en smärt välbalanserad med en sund mentalt stabilitet således en liten lycklig varelse som älskar sin husses kommandon och ledsagningar hos mig får han vara den där lydiga men lyckliga jycken som blint följer min skira trygga skygga ett föredöme bland osaliga ohängda jyckar. På nåt sätt glänser jycken till och hamnar på en nivå strax över IQ fiskpinne statusen då blir husse både överraskad stolt till och med lycklig.

Diplomati däremellan de jordnära varelserna?

När stora ofattbara olyckor händer så sätts karusellen igång olika konspirationsteorier den ena otroligare än den andre diverse strategiska fake news vävs däremellan lite var stans allt för att förvilla eller förleda. Vem ligger bakom hur varför eller därför? FBI CIA Säpo staten whatever eller gud fader själv? Locket läggs på och dom tysta diplomaterna de som verkar i periferin sätter diverse kärnfulla hjul i rullning för att vi inte skall tro det värsta för att minimera dom förbryllade tankarna? Säger inte att det är så men det kan mycket väl vara så en ren och skär diplomati uti sin linda? Gynnar det inte staten då kan det vara allt det där ligger på en betydligt högre nivå än vi gräsrötter långt mycket högre. 

Än vi så kallade jordnära varelser når. Råkar vi nå dit om så är då vet vi ändå inte vad allt handlar om? Som vanligt blir den lilla människan bortkollrad den lilla obetydliga brickan försvinner in i det oförklarliga. Idag har vädret faktiskt varit skapligt stabilt. Vissa går med shorts kanske för att stila andra har toppluvan på tja alla gör vi som vi vill? Hur det än är kan det vara svårt att klä sig rätt i detta traditionella mellantings väder. Känns som det ändå är lättare att klä sig i kyla än i hetta så är det bara faktum summarum.

Magkänslan kan vara som en förmodad katastrof?

Min magkänsla angående den här rådande globala situation alltså den om den sociala statusen just nu just här! Den knorrande magkänslan berättar för mig att det hela börjar på att krackelera lite var stans strukturer som förändras även attityder som spårar ut. Moralen men även etiken fallerar dom förut så trygga miljöerna börjar kännas allt mer osäkra ostabila och skrämmande. Allt runt omkring oss är mer som tickande slumpmässigt gjorda bomber än funktionella människor som i praktiken kan brisera precis när som helst. 

Vart som helst framför allt hur som helst bara en utlösande faktor kan starta kaoset spelar ingen roll vad det är bara ett förlupet ord på en fel plats till en fel person kan få det hela att gå käpprätt åt skogen vi är på god väg dit?  I kväll tänker jag låta bli att tänka i undergångs scenarier fundera över förmodade katastrof teorier. För idag är det tisdag visserligen ett riktigt jävla mörker ute men va fan det kan ju alltid vara värre? Det kan abrupt börja snöa om det vill sig riktigt illa herregud så fruktansvärt. Men även det kan vara sämre jag lovar?

Karaoke mannens glada bussresa?

 Apropå dagens busschaufförer kan man inte säga mer än att dom åker planenligt mellan punkt A till punkt B utan att vare sig överraska eller chockera hålla sig strikt efter tidtabeller och så. I min yngre medelåldersperiod bodde jag några år på bonnlandet med min förra familj i en villa med fruktträn och hela bärbaletten men även ett vidbrett potatisland en period i mitt liv som gick under benämningen gröna vågen eller flower power om ni hellre vill det? Denna busschaufför som jag tänker berätta om var en glad prick ibland var han för glad så han lätt kunde bli för "too much".Men hur som helst under en av många bussresor nån gång på mitten av 80-talet med denna kroniskt glada chaufförs prick blev en av stam passagerarna plötsligt akut sjuk det här var långt före smartmobilernas och hjärtstartarnas tid. Möjligtvis kanske nån enstaka ägde nån tegelstensliknande mobil som hade noll teckning vilket i sin tur var stört omöjligt att kommunicera med. 

Nu var goda råd dyra denna glada busschaufför berättade för oss lite oroade i högtalaren att han minsann tänkte åka till sjukan med en jävla fart dom som vill hoppa av nu får gärna göra det. Sagt och gjort till sjukan bar det men det var ett par mil bort. I bussen fanns det ett tio tal passagerare som alla ville vara delaktiga i den akut sjuka passageraren inga hade plötsligt några tider att passa. Busschauffören började dra av ett par schlagers i högtalarna vilket vi för tillfälligt helt accepterade eftersom den sjuka passageraren inte låg för döden. Denna glada prick  var dessutom en erkänd även ökänd men komplett värdelös karaoke sångare vilket var ett snäpp sämre än den värdelösaste badkars sångare skit samma. Efter ett tag kom vi fram till sjukan med ett skrikande bredställ.Alla passagerarna hjälptes åt att bära ut den akut sjuke men icke döende passageraren till akutpersonalen. Sedan den dag blev den kronisk glade busschauffören en "too much" legend bland myllans alla pillemariska bönder pigor drängar och lealösa kreatur.

Vardagshjältar besitter allt annat än groggbordet?

Alla vill vi väl vara vardagshjältar på ett eller annat sätt? Åtminstone många utav oss vill dra på sig superdräkten och kanske bidraga med att skapa trygghet. Beundrar dom som kan gå rakt in i ett oseriöst slagsmål utan egoism och begränsa offrets skador. Sånt kallas för civilkurage deluxe som ytterst få av oss besitter för egen del vet jag inte förrns jag är mitt inne i den situationen. Majoriteten sitter säkert fastlimmat vid groggbordet och skryter om att jag minsann skulle absolut ingripa och spöa skiten ur gärningsmännen? Just vid det där groggbordet är man tuff sedan rinner allt ut i sanden när fyllan släpper sitt grepp. 

När det väl kommer till kritan inbillar jag mig att ytterst få skulle ingripa rätta mig om jag har fel? Dom skulle troligtvis hellre fly än illa fäkta och värna om sin dödliga personliga integritet. Alla är inte födda kaxiga tuffa en del är som tysta möss smygandes utefter väggarna liknades harkrankar i hopp om att ingen får se dom springa med svansen mellan benen? Personligen skulle man nog ändå försöka ingripa eller kalla på hjälp det beror såklart på hur situationen ser ut hur den uppstår. Kanske hellre iakttaga och ringa polisen än att själv bli ett sargat offer för vettvillingar vore nog säkrare för sin egna säkerhet.

I horisonten vankas det morgonkaffe?

I morse vaknade jag upp med livet i behåll jublade instinktivt lite inombords det gör jag förstås dom flesta dagarna känns sjukt bra i en frisk tillvaro! Utanpå känner jag mig starkare än någonsin förr som den där kaxiga myran som bär 50 gånger sin egna vikt. Inombords är det värre där faller regnet ned i strida strömmar de inre konfliktproblemen hopar sig som ogenträngliga mörka moln i horisonten lite som en polsk komisk riksdag. Kravlade mig ändå upp ur den där invanta sänghalmen. Satte på kaffepannan som förövrigt är det enda man får sätta på nu för tiden jag skojar inte? Utan morgonkaffe är det inget värdigt liv? Varken det ena eller det andra är värdiga liv om man nu hård drar det hela uti sin spets så sant som det var sagt. 

Fick frukost pannkaka och laddade brödrosten med vete ammunition en krutfylld naturprodukt som till slut briserade till allas våran glädje. Ett tag kändes det som om denna arla morgonstund kanske landar problemfritt med fars dag och allting? Men dagen den hade knappt bara börjat sträcka på sig så jävla typiskt när batteriet i vår praktiska dammsugare hade pajat lagt av att producera. I och för sig så hade maskinen varit inslängd i vårt förråd i en tid och evighet. Eftersom man tror på någonting gud vet vad så trodde vi förstås på att det blir väl inte så himla dyrt att byta ut det där jävla batteriet? Men det blir det läste vi oss till. Nu står vi i valet och kvalet om att skall vi slänga skiten på tippen eller köpa nytt batteri troligtvis inte eller köpa ny maskin? En senare fråga dom lärde lär fortsätta slå sina kloka huvuden sönder och samman någon gång kommer vi säkert på det bästa alternativet?

Kombinationer både oändliga och fantasifulla?

Pannkakor denna smått geniala och enkla rätt som jag dessutom är barnsligt förtjust i till och med sjukt lyrisk över denna rätt som man kan göra så mycket av. Olika varianter oändliga kombinationer som förrätter varmrätter till fantasifulla desserter. Till och med en smarrig pannkakstårta som grädde på moset som dessutom har serverats nån gång av undertecknad. Vet inte hur länge sedan det var när jag åt pannkakor senast? Det var säkert sjukt längesedan sagt och gjort så blev det frukost pannkaka idag eftersom det var fars dag. Lax däremot är en rätt som jag definitivt har förätit mig på kort sagt det är inte längre gott? 

En period, så åt vi lax hur ofta som helst till sist blev resultatet att det växte i munnen på mig det var inte kul på nån fläck. Mina andra två kvinnliga familjemedlemmar dom andra å andra sidan inte haft en tanke på att föräta sig? Eftersom jag saknar mandat i frågan så får jag vackert böja mig för majoriteten så det klubbades igenom att lax kommer serveras någon dag nästa vecka. En seger för demokratin trots allt eftersom vi gick halva vägen var i frågan. Dock ett nederlag för andra motsatta viljor? Hur som helst skall vi äta en riktig smarrig fars dag middag om ett par timmar. I morgon det jag som lägger fram ett vinnande mat förslag om det förslaget mot förmodan havererar så har jag en plan B i rockärmen en slicad joker dom knappast kan säga nej till.