Konsten att skruva upp ett självspelande piano?

Pegasus vaknar till http://astronet.se/wiki/index.php/Pegasus sagan i själen mornar sig efter en synnerligen snorig natt. Min mänskliga kropp i vanliga fall ett underverk av olika rörliga komponenter i samklang, fungerar i vanliga normala fall som ett självspelande piano som man inte ens behöver skruva upp. Som ett självgående tickande urverk ett klockrent klockspel. Frugan ligger i andra rummet med hänsyn till dom här hindrande omständigheterna jag kan förstå henne, finns ingen anledning att ligga bredvid en snorande man när man kan välja andra alternativ men underskatta aldrig en manlig förkylning? Själv har jag på min personliga smärtskala ungefär en femma vilket är hanterbart. 

Men för den balanserade husfridens skull i mån av ork och energi skull så tänker jag på förbereda frukosten när hon går ut med jycken Dino på sin morgonrunda. Trots min fruktade men ack så svajiga femma på smärtskalan men skam den som ger sig, man är ju som sagt vad av rätt virke nån stans faktiskt lite Top Gun varning? Nu tänker jag göra en välbehövlig paus, för jag har ju varit uppe från och till sedan klockan 3 i natt hoppas bara man slipper läsa om sig själv i dödsannonserna fan då dör jag av chocken. Apropå det så skall jag testa mig idag för att utesluta vissa saker?

Ut ur boxen till ett tillstånd vind för våg?

Känner mig allt annat än bra på sin höjd ett självlysande kolli med bihåla problematik. Tillståndet kan beskrivas som ett sorts mellanläge emellan upptinad sibirisk tundra, samt ett lättare snöfall i öknen kan tyvärr inte förklara varför det bara blev så? Sist det snöade i Egypten https://www.egyptenspecialisten.se/Egypten/vader_i_Egypten.html dog runt 50 pers vad nu detta har med saken att göra? Frugan kallar mitt tillstånd för ett manligt PMS, ett tillstånd ett tillfälligt off line läge en känsla mellan hopp och förtvivlan whatever en levande gödselhög i bästa fall? Eller lösa hjärnspöken som släpps fri vind för våg i det tomma intet. Man kan ju inte vara mer än en människa en fungerande sådan, som i all sin iver strävar efter en sorts felfri och kristallklar perfektionism från ett kroniskt tomgångsläge. Faller lätt ifrån eller glider tillfälligt isär. 

Med det snöfyllda vädret följer krav som vissa av oss kanske inte ens alls kan uppfylla? Vad nu det har med det här att göra inte den blekaste aning? I mitt fall så är det inga som helst problem alls, man gör det man ska så länge man blir nöjd med utförandet. Oftast är det inte helt enkelt att vara människa ibland faller man tungt, ut ur boxen och finner ingen tröst vilket inte alls är så himla ovanligt i vår stressade och prestigefyllda prestanda värld vi lever i. Levendet skiljer oss från roboten eller borde göra det? Själv är jag i en synnerligen homogen ålder men åldern är bara en siffra ett tal menar tonårsdottern. Så dom uppfyllda kraven slätas ut något eller planhyvlas ned till mera hanterbara delar, och förvandlas istället till en skön soffhängs harmoni. Men som sagt ibland finns det dagar man helst vill glömma? Kanske lika för alla fast vi inte nämnder det högt.

Både väluppfostrad och en god lyssnare?

Känner mig allt sämre när jag skulle känna mig bättre, har gått 2 rundor med våran jycke Dino i runda slängar ett par kilometer i ett varierande snöväder som varken känns hackat eller malet? Min förkylning har klivit upp en nivå känns det som, nu verkar det mesta sitta i bihålorna https://doktor.se/fakta-rad/bihaleinflammation/ i mitt läge spelar det ingen roll eftersom jag inte kommer att jobba förens nästa år. Inte heller tänker vi träffa några människor som det ser ut nu vilket kan vara lika bra känns det som. Människorna kan man träffa sen när man är helt återställd. Måste nämna något om våran dvärgkanin Feffe en kolsvart liten livlig krabat som för närvarande huserar i vårt badrum, där verkan han trivas som fisken i vattnet. Alltid när jag är på toaletten brukar jag diskutera med våran vän Feffe allt ifrån världsliga frågor till ytterst banala oegentligheter, det bästa med herr Feffe är att han är en väldigt bra lyssnare och en sann diplomat. 

Känner han att något är åt helvete så sparkar han med bakbenen i nån sorts protest, då får man byta spår i sin diskussion. Vi känner varandra utan och innan eftersom vi har kamperat tillsammans ett par år nu. Även min jycke Dino är en god lyssnare och gör precis som jag säger, han är både väluppfostrad och busig när det behövs kort sagt en komplett vän och familjemedlem. Frugan har precis varit och hämtat tonårsdottern från stallet, där hon har ridit ett par timmar med sina goda vänner det här med hästar är mina båda tjejers gemensamma nämnare. Personligen har jag själv ridit ett par gånger men fick dåligt betyg av tonårsdottern, dessutom har jag blivit sparkad av en häst för ett par somrar sedan så pass illa att jag varken kunde kissa och gå normalt på ett par veckor.

Skämt å sido leker jag med ouppfostrade monster?

Man väljer vilka strider man vill vinna vilka man vill gå in i? Så är det bara liksom? Vägrar fightas mot dom där elaka dammråttorna som förökar sig som ostyriga kaniner. En del av dessa ack så sjuka dammiga monster morrar åt mig, precis som om jag vore en elak fiende som inkräktar på deras revir. Visar upp sina ruttna huggtänder som blänker till av ondska i solljuset, riktigt jävla ouppfostrade saker kan jag tycka. Tänker mosa dom en dag vilken som när dom minst anar det? Min kloka tonårsdotter frågade mig om man kan vinna något krig? Egentligen inte svarade jag diplomatiskt utan argument? Klurig fråga i grunden men i själva verket finns det bara förlorare i krig. Pappa har verkligen dammråttor huggtänder på riktigt? Tja en fråga med modifikation, men kan du ge dig på en av dessa vidunder bet mig faktiskt i tån igår. 

Det blev värsta lilla blodbadet i miniatyrformat som folk någonsin har skådat. Varför finns dom då pappa fortsatte dottern? Tja ingen aning faktiskt dom verkar komma fram ur tomma intet, utan att man gör ett dyft de verkar känna vittringen på vårt hem. Oj då sa dottern medan hon kliade sig i nacken hon funderade länge på vad jag hade sagt? Fanns det nåt hemligt budskap inklämt emellan raderna? Skämt å sido min dammsugare och jag är inte kontanta med varandra det finns vissa meningsskiljaktigheter vissa hårda nötter att knäcka oss emellan men det går säkert att lösa konflikter är till för att lösas.

I väntan på min drömlika evighetsmaskin?

Känner mig sjukt tillfredsställd för närvarande i väntan på bättring i mitt förkylda tillstånd. Efter nån timmes synnerligen intellektuella mobiltugg med bästa sonen där vi bland annat gick igenom allt ifrån en nödvändig uppgradering av Einsteins relativitetsteori, till lite mera konkreta detaljer som integalaxiga ultra dimensioner till Palmes synes olösliga mordgåta. Vi betar av allt och alla när vi ändå håller på. Typ om professor snubben på 50-talet som trodde datorn https://www.tekniskamuseet.se/lar-dig-mer/datorhistoria/ bara blir en enkel fluga den snubben fick säkert se när vårt klot blev helt beroende av data teknologin vilken chock för den där snubben och säker för resten utav världen. Det bästa med sonen är just den att man kan gå in i dom mest fantastiska diskussioner, som vi kan leda hur långt som helst såsom ett gränslöst universum utan början utan slut. Ett stycke evighetsmaskin där vi spinner vidare på den röda tråden och gör vinklingar till höger och vänster, för att till slut hamna i nån slags konspirationsteori som eventuellt är sann bakom nästa dimension? 

Vi vänder och vrider på olika termer bollar med diverse alternativ tar saker till sin spets till sin ytterlighet vi skapar nya argument till om varför vi tycker saker är bra eller dåliga. Vi säkerställer slutsatser vi tuggar i oss överflödig information som bästa gräsklipparen eller som värsta intellektuella bulldozern, där vi i slutändan kan sålla bort det skit som vi inte behöver. Vi bollar på varandras plank för att hitta andra konstruktiva lösningar även nya dolda vägar än dom vi hade först. Nu har således min hjärna fått lite välbehövligt grädde på moset lite matnyttiga uppgradering av allsköns massa, lite nu livgivande kräm i maskineriet som gör att kråset fortsätter leva ett tag till. Nu äntligen så kan jag gå vidare med dagen som är med gott samvete heureka.

Är en tung anhängare av dom lättsamma mellandagarna?

Har precis skickat iväg tonårsdottern till stallet som ligger ett par mil utanför stan, där är hon och några till medryttare till en häst, hon behövde verkligen komma ut och få lite frisk luft i lungorna. Tittar ut genom fönstret där det har börjat till att snöa förskräckligt det ökar hela tiden och flingorna börjar bli stora som dasslock. Varje gång det börjar snöa bli man smått överraskad, det är väl därför man har vant sig vid motsatta förhållanden kan inte direkt påstå att jag är någon anhängare av det vita kaoset. Trots att jag fortfarande är genomförkyld så gick jag ut med jycken Dino en timma, bara för att kolla hur kroppen svarade på den promenaden? 

Kroppen berättade för mig att nu får dom andra familjemedlemmarna tar var sitt hundpass, och att jag eventuellt tar bland dom sista kvällspassen tänker inte ens argumentera om varför därför? Igår gjorde vi av med dom sista julmats resterna när vi både gjorde iordning fajitas https://www.landleyskok.se/triviakul/vad-ar-skillnaden-pa-fajitas-tacos-enchiladas-och-burritos och räkpasta, så dagens lunch blir lite åt buffé hållet man tar det man vill dricker det man kan. I dom här mellandagarna försöker man göra det så enkelt som möjligt för sig, att förbereda så mycket som möjligt så att det bara är att värma när det är dags. Har tagit mitt förnuft till fånga och ta tillfället i akt och vila mig i form, eftersom jag har semester så är den åtgärden inga som helst problem.

Skapande drömvärldar i vått och torrt?

Tänk vad allting har förändras på bara av en bråkdel av ett decennium? När jag var barn nån gång i begynnelsen då byggde man kossor av grankottar det var liksom våran grej man gjorde ben av tändstickor, man byggde hela landskap av vad som fanns tillgängligt. Man grejade man donade med det där jävla snoret som hela tiden rann som en dålig stängd kran. Men man var sjukt glad tillsammans sina andra snoriga polare. Vi tänkte endast kollektivt. Man tänker på idag så har ju ingenting egentligen förändrats möjligtvis då verktygen för skapandet, idag bygger man upp sin egna mentala kossa bland monstruösa spektakulära drömvärldar antagligen med 3D skrivare eller retuscherar bort felaktigheter med Photoshop. 

Man spånar runt i den mediala grytan och fiskar upp det som bjuds till bäst pris. Nu mera bygger man kanske inte kossor av grankottar längre kanske har man måhända kommit lite längre i den utvecklingen? Från hedenhös till ett modernt chillande men principen är fortfarande den samma. Minns fortfarande känslan av hur himla lycklig jag var då jag kunde vissa upp min färdigbyggda kossa för morsan, jag verkligen sken som solen för jag visste ju inget annat än just att bygga kor av grankottar. Men jag var glad som en tupp över den prestationen. Tillsammans med polarna i vått och torrt så var vi slimmade under hela min uppväxttid lyckligare än så kunde ingen vara? För hos oss förortsungar där går aldrig ränderna ur inte ens i dag om någon frågar.