När allt var frid och fröjd i vår herres hage?

Har precis kommit hem från nån timmas långpromed med jycken Dino, i ett väldans gråkallt väder fjärran ifrån gårdagens strålande vårväder. Igår på jycken Dino och min promenad hittade jag säsongens första snödroppar vilket är ett av vårtecknen i min region? Som sagt en sorts vädermässig mellandag i vår herres hage sådana måste ju också finnas till? Fortfarande rasar kriget i vår närhet på grund av att en person vill ha tillbaka stormaktstiden, som vanligt drabbas oskyldiga civila dom som tycker nåt helt annat men även en enorm infrastrukturell massförstörelse. 

Lider verkligen med dom som en gång skall bygga upp städerna efter ryssarnas galna attacker. Här hemma kan vi ha små interna krig i verbala former, om vad som är vad på vilket sätt och så vidare? Självklart är tonårsdottern mitt inne i sitt egna privata pubertala inferno https://www.umo.se/kroppen/puberteten/att-komma-i-puberteten/, där hon tycker mest att sina söta föräldrar tuggar skit för jämnan? Man vet ju själv hur man var i den perioden, så här i efterhand blir jag djup imponerad av hur mina föräldrar hanterade det hela. Kan se mig själv i spegeln som ett rosenrasande monster som egentligen ville alla väl men allt blev fel ändå? Som sagt en ack så viktig fas i livet som alla mer eller mindre måste genomleva på sin väg till vuxenlivet.

Om tid är pengar är ett skutt tillbaka i tiden ett alternativ?

Hemkörning av mat är ett kärt kapitel i vårt hushåll ett alternativ, men bara om det behövs endast i nödfall. Då är den tjänsten helt suverän. Vi använder den högst ett par gånger om året då vi inte orkar att stå framför spisen annars åker vi själva och hämtar maten. Men en gång skulle vi få hemleverans av ett gäng pizzor http://www.pizzeriaregement.se/vid ett bestämt klockslag, efter en timme över den bestämda tiden fann jag ett vilset bud en bit utanför dörren med en defekt gps som inte alls visade min hemadress då blev jag bestört för någon sekund. Tydligen ska den sortens tjänster även inkludera andra saker än mat, till exempel blommor blader prylar och dylikt. Vi lever i en sådan värld för närvarande där tid är pengar där marginalerna är ytterst små och bekvämligheterna är större än någonsin förr.

Naturligtvis är det vår tids skenande utveckling som har satt oss i den bekvämlighets zonen. För råkar vi lämna den bara för ett ögonblick, känns det som om vi går tillbaka i tiden? Det vill vi ju inte göra vilket kan vara tvetydigt i vissa lägen? En del av oss vill fortfarande vara en del av den fortsatta utvecklingen på gott och ont, medan den andra delen kanske tycker att vi inte alls hänger med att andra saker kommer i kläm under den skenande processen? Som sagt som att välja mellan pest eller kolera?

Helt apropå kan vi plötsligt vara på vårt sätt?

På tal om legender så föds dom med ojämna intervaller. Vi har ju såklart haft ett gäng framgångsrika män och kvinnor som dominerat sina respektive gebit må det än vara sportsligt eller jobbmässsigt. Det närmaste jag själv har kommit legend statusen var när jag jobbade sjukt mycket på ett lager oftast 14-16 timmar om dagen https://www.av.se/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/lagar-och-regler-om-arbetsmiljo/arbetstidslagen/. Där såg dom mig som en stålman som varken var sjuk eller ens klagade. Det var då det, numera är jag så långt ifrån en legend gloria man bara kan komma.

Lika bra det att lämna rampljuset bakom sig underbart är kort som allas våran Povel Ramel sa? Alla ska förvisso ha rätten till att blända sig i rampljusets avslöjande sken någon gång i sitt liv? Oftast ofrivilligt eller av en ren skär slump? Vissa halkar in på ett bananskal helt apropå eller brutalt surfar på gräddfilens sköna våg? Eller födda med silversked i munnen eller flasha runt med farsans eller morsans visa kort. Alla hittar vi vårt sätt att exponera oss på ett eller annat sätt?

Med facit i hand gör man en väg till framgång?

Apropå obemärkta dagar så märker jag att dom går allt snabbare förbi mig nu efter 61? Måhända en krass känsla eller måhända ett surt och bittert konstaterande? Vad det nu än är så hinner man knappast med allt det som man hade tänkt att göra? I början av karriären hade man nästan hela alfabetet som lösa planer. Typ plan A plan B och så vidare i all dess oändlighet? I mitt fall så är det inte tanken som räknas utan att man gör det bara rakt av? Oftast hamnar man i ett slags i väntan på vakuum, för att förbereda sig med det man ska eller skulle göra? Allt det där sitter som sagt i hjärnbalken, det gäller bara att komma till skott och inte leverera lösa skott som man gör idag?

Från min födelse fram till dagens datum har mitt liv varit som en väg med allehanda små förnedrande potthål med enorma slukhål med smått mentala hinder både fram och baks hitan och ditan. Med barndomens överjävliga taggbuskar i periferin som man alltid cyklade rakt in i, till nutidens ovissheter i framkant? Konstaterar även att kunde man göra något annorlundare skulle jag bannemej också göra det innan det är för sent? Men riktigt så enkelt blir det aldrig men tanken är god? Inte ens med facit i hand kan man åstadkomma underverk?

Som vanligt handlar det här om allt mellan vitt och brett?

Precis klart med storstädningen frugan fick för sig att nu skulle vi göra en sådan, oavsett hur mycket eller lite krämpor vi än må ha skulle det bli av idag. Det finns absolut någon poäng i det hela, sparar man på det så skjuter man problemet framför sig? Till sist lurar man sig att tro att vi redan har gjort det? Men eftersom vi har varit riktigt duktiga idag med våran städning, så nu har vi triggat igång vårt lättlurade belöningssystem så sagt och gjort är frugan på väg till affären för diverse inköp? Det här med drivmedel priserna har ju stigit katastrofalt mycket då 1 liter bensin börjar närma sig 23 spänn, vilket i sammanhanget såklart är rent åt helvete prismässigt. 

Då ska vi inte tala om diesel och el priserna som börjar närma sig oanade höjder. Tänker främst då på alla barnfamiljer som kanske redan nu har det svårt att få budget att gå ihop sig, även alla andra som är beroende av bilen för att ta sig till och från jobbet då det kanske inte finns tillgång till kollektivtrafik? https://via.tt.se/pressmeddelande/statistik-om-kollektivtrafiken-sa-har-tycker-resenarerna-i-sverige?publisherId=3235461&releaseId=3315537Snart måste väl regeringen vakna till och subventionera drivmedlet, så att vi liksom icke höginkomsttagarna har råd till att ta bilen över huvudtaget? Tonårsdottern är i skolan som vanligt där det diskuteras vitt och brett om det pågående kriget, även på vilket sätt Sverige skulle dras in i galenskaperna? Om diverse skyddsrums placeringar och så vidare, får bara be till dom högre makterna att vi inte hamnar dithän åtminstone inte under min livstid?

Kan vara så att vi har kommit hem?

Familjen är åter samlad i dess trygga sköte tonårsdottern kommer skrikande hem slänger ryggsäcken i hörnet och påstår att klassens killar mobbar henne säger hon med flamsigt rodnande kinder, frugan har kompletterings handlat för att hålla oss flytande själv har jag precis kommit hem med jycken Dino ifrån en liten längre promenad. Fan vilken äcklig mat det var idag säger dottern, som i vanlig ordning gör iordning nudlar med kokt ägg. Det är inget fel på skolmaten https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/stockholm-ater/skolmat/flikar jag in det är bara du som är bortskämd eller hur? 

Hon tittar länge vresigt på mig som om jag vore en jubelidiot, vilket jag också kan vara ibland säkert den största av dom alla? Frugan bryter sig in som otippad isbrytare i tropisk vatten och berättar, att hon minsann aldrig gör någon annolundare mat? Ok ok jag lägger ner säger jag och kör på den diplomatiska linjen den funkar i alla lägen. Är man som jag uppväxt med husmanskost i ryggmärgen så finns det ingen annan bättre mat, fast jag måste erkänna att jag genom åren har breddat min mat reportrar allt är inte rotmos och rimmad oxbringa längre? Låt oss säga att det är en skonsam utveckling som blandar nytt med gammalt.

Har en plan som kan aktiveras här och nu?

Summeringen av den här första delen utav dagen är klart blandad? Det bästa var att frugan gjorde iordning den mest gudomligaste sagolikaste bondomelett https://www.spisa.nu/recept/bondomelett-grundrecept-latt-maltid som jag någonsin ätit, det sämsta alla kategorier var att både mina smak och aptit organ inte är uppe i full kraft än? Innan dess var jag och jycken Dino ute på nästan exakt 1 timmas promenad i ett lagom mellan kallt varmt väder, ganska dött med folk men en och annan kortbyxad hurtbulle sprang förbi mig. Tänkte i mitt stilla sinne att stackars dessa människor som måste aktiveras hela tiden dag ut dag in, inget jag själv skulle ta mig till för jag hatar att springa. Självklart är det såklart upp till var och en att forma sin egna meningsfulla tid med sånt man vill göra, är tvungen till att göra lever själv under den parollen att ska det bli nåt gjort får man göra det själv så är det bara. 

Alternativet är annars att leja folk som gör saker åt dig mig whatever, sånt kostar naturligtvis mer eller mindre pengar som jag inte har eftersom min buffert är smärtsamt begränsad? Men å andra sidan hade jag pengar kanske man hade flera alternativ att välja på men sånt behöver inte jag bekymra mig för? Är nog i grunden en synnerligen envis människa som vill få saker fixade här och nu, förr kanske jag var lite för het på gröten med sådana saker. Nu förtiden har man förstås mognat en aning skaffat sig nödvändig erfarenhet man har en plan med nån sorts tid som skall hållas, i regel gör man det man ska och oftast håller man tiden ganska klockrent. Sånt är bra både för husfriden och för sin partners relations skull.