Funktionen nedsatt på grund av rådande omständigheter?

Nu är det inte långt kvar till julafton endast ett par fjuttiga dagar kvar, just denna dag väntas ett par miljoner trafikanter https://www.svd.se/a/O86bV3/har-ar-vagarna-du-ska-undvika-i-jultrafiken åka till sina respektive platser väglaget kommer försämras betydligt dom här dagarna med regn som fryser på till ishalka. Man måste nog tänka sig för en eller ett par gånger innan man ger sig iväg, man vet aldrig vilka faror som lurar på resan gång det behöver inte var du som orsaker det kan vara andra som påverkar? Själv skall jag ingenstans på grund utav mitt funktionshindrande läge så både jul och nyårshelgen kommer att bli annorlundare än någonsin förr det är som det är med den saken. 

Covidläget i både Sverige och utomlands förvärras för varje dag som går, troligtvis kommer nya restriktioner att införas kanske till och med begreppet pandemi aktualiseras? I dag går min tonårsdotter sista dagen på plugget sedan väntas en lång och härlig julledighet som hon sannerligen har gjort sig förtjänt av, är så oerhört imponerad av hennes resultat att man nästan får gåshud. Min duktiga jycke DINO har börjat läsa av mitt tillstånd och har så smått börjat accepterat att jag inte kan rasta honom, men visst tycker han att det känns konstigt där jag ligger i min benrustning och ingenting kan göra för tillfälligt?

Min resa börjar här och nu?

Nu när man som i mitt fall inte kan röra sig speciellt mycket på väldigt lång tid så får man tid över till bland annat diverse funderingar analyser in och utfalls vinklar av olika ämnen sånt gillar jag skarpt. Just nu är det mycket som händer utanför min beskärda fyrkant, som att sjukvården i dagsläget går på knäna på grund utav 3 typer av smittor som cirkulerar och just min region är dom värst drabbade i landet. Min resa in i akutsjukvården https://skr.se/skr/tjanster/bloggarfranskr/vardbloggen/artiklar/sexfaktaomvarden.66494.html var just akuten ortopeden och frakturmottagningen via olika röntgen ultraljud till arbetsterapeuter, en i mitt fall ganska klockren resa som både var relativ snabb från bedömning konstaterande till beslut. 

Har alltid varit imponerad av olika läkargruppers gemensamma samverkan vid ett fall, där man kanske börjar med akut eller allmänläkare för att sedan gå vidare till röntgen och specialistläkare. Det fungerar så länge det finns tillgänglig och kompetent personal dels att inströmningen av patienter håller sig på hanterbara nivåer. Min fantastiska jycke DINO har så smått börjat acceptera mitt tillfälliga funktionshindrade läge och han vet att jag inte kan gå ut med honom än på väldigt väldig länge, man undrar vad som rullar runt för tankar i hans arma hundhuvud? Säkert undrar han över varför husse har dom där konstiga kryckorna för, ska det verkligen vara på detta viset? Såklart många frågor men kanske inte lika många svar?

Tack och lov blir allt ljusare?

Denna här onsdagen börjades med att fira min namnsdag sedan fira att det är vintersolståndet idag samt årets kortaste dag https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/solens-upp-och-nedgang/sommarsolstand-och-vintersolstand-1.4180 att det blir ljusare efter 22:48 i kväll, i morgon blir den första dagen som blir ljusare i och för sig ett kort ögonblick om dagen tidsmässigt men ändå? Frugan får fortfarande serva och hjälpa mig med olika saker vilket hon kommer att få göra under en lång tid framöver, tack och lov så är den här olyckliga tiden lyckligtvis tidsbegränsad och inte bestående som tur är. Eftersom jag i mitt yrkesliv jobbar med olika typer av vårdbehov, så vet jag nu hur det är och känns att själv vara i den situationen. 

Till skillnad mot dom som jag jobbar med så är inte mitt läge bestående men visst det krävs sjukt mycket rehabträning för att komma in i matchen igen. Det mesta utav snön har försvunnit tack vare eller på grund av både plusgrader och ihärdigt regn, snart är vi tillbaka på ruta ett igen då dom flesta utav oss väntade på första snön? Problemet är det omväxlande vädret med regn plusgrader om vartannat sedan fryser allting till vilket ger blixthalka, vilket i praktiken betyder arbetstoppar på frakturmottagningarna där gipstillverkningen går på högvarv.

Den andra dagen följs av flera liknande?

Inne på den andra dagen med en temporär funktionsnedsättning mitt trasiga knä hålls ihop av en stabil ställning som jag inte får rubba eller ens röra på under väldigt lång tid, med denna monstruösa ställning gör naturligtvis min rörelsefrihet ytterst begränsad i stort sätt obefintlig. Tack och lov så har jag kryckor för att ta mig runt på i lägenheten men inom kort väntas jag få både rullstol toalettförhöjning https://www.vardhandboken.se/vard-och-behandling/hjalpmedel/hjalpmedel-vid-fysiska-funktionsnedsattningar/olika-typer/ och även en duschstol vilket är högst nödvändigt för att jag skall fungera någorlunda normalt i min nya verklighet och vardag. En rullstol så att jag om jag vill kan ta mig ut med hjälp en duschstol som jag kan sitta på utan att ramla omkull utan en toalettförhörhöjning är det näst intill omöjligt att uträtta mina tryckande behov. 

Nu får jag lov att switcha om till ett liv där jag såklart har gått runt 30000 steg om dagen, till ett liv där jag går i praktiken noll steg ingen lätt övergång men ack så nödvändigt som tur är jag väldigt flexibel och anpassningsbar men visst blir det en dramatisk omställning vilket som. Det enda som jag kan göra för närvarande är att lyssna på min ortopedläkare inte gå ut över huvudtaget, utan bara i stort sätt kryckledes röra mig mellan sängen ibland till divansoffan och muggen man har inget annat val än att gilla läget?

I själva verket är det bara en tidsfråga?

Nu är jag i den prekära situationen att jag utan tvekan kan kalla mig för handikappad inom kort skall jag få både rullstol duschstol och toalettupphöjning typ hela baletten utav terapeuterna https://www.arbetsterapeuterna.se/profession/om-arbetsterapi/vad-goer-en-arbetsterapeut/ på vårdcentralen. Perfekt tycker jag som kan utnyttja mina möjligheter till hjälpmedel under min långa kommande sjukdomsperiod, troligtvis kommer jag att både känna mig rörligare delvis oberoende betydligt friare än att behöva gå omkring staplandes med kryckor från punkt A till B vilket i regel är lika med tur och returresan sängen till muggen. 

I mitt jobb stöter jag dagligen på alla typer av människor i olika vårdsituationer svåra som lätta så jag kan verkligen känna deras ibland hjälplösa känsla, men med en förstående hårt beprövad hustru och med en tonårsdotter som säger att va fan ska han vara hemma för i 8 jävla veckor tänk på mig då jag blir galen säger hon rent ut. I själva verket älskar dom mig alla dagar i veckan är känslan jag får, men visst måste även jag jobba för att minimera mitt blivande handikapp hanterbart och minska min beroendeställning önska mig lycka till. Men när jag väl får rullstolen tänker jag inte gå ut förens efter mörkrets inbrott och endast en kort stund runt kvarteret typ en snabbis, tänker med alla medel undvika frågor som herregud vad har hänt här hur vart det så här hur länge skall du sitta i den där mackapären och så vidare?

Det sista jag önskar mig är att slita hund?

Allt eftersom dom klassiska "måste göras" traditionerna nedmonteras men återuppstår i andra smidiga handlingar, som att köpa en naturtrogen färdigslingrad julgran istället för att hugga en i skogen som tappar 75 procent barr efter nån dag. Att köpa den färdiga välkryddade julkorven istället för att frugan och svärmor skall slita hund med självtillverkningen att näthandla sina julklappar istället för att springa omkring som yra lealösa höns i fullsmockade gallerior där alla i praktiken nyser och snorar. Allt går att förenkla med smarta lösningar och göra att hela julkänslan inte förvinner i lika delar stress nojig prestationsångest https://mindler.se/angest/prestationsangest/ den tabben går man på varje år. 

Denna jul blir så himla minimalisk som en jul kan bli men en jul blir det ändå dels på grund utav mitt nya skadeläge men även vi har kommit upp i en ansenlig ålder då man bara vill ha en lugn och fridfull jul, utan den alarmerande stressen vid sidan om denna hetsjakt in i det sista på klapparna konstigt att man alltid är ute i sista minuten man lär sig aldrig? Det enda man vill göra är att sitta där lugnt filharmoniskt i stugvärmens sköte och smutta på årgångs glöggen knapra på sin pepparkaka med ädelost ta ett fikon med jämna mellanrum och känna att allt det där andra är under super kontroll.

Det är som det är med den saken?

God morgon alla friska alerta själv går jag in i en 2 månaders lång sjukskrivningsperiod efter en tilltrasslad episod som man kunde vara utan, men det är som det är med den saken? Nu kan man inte skruva tillbaka klockan till precis innan olyckan hände, kunde man det skulle vi inte ha några skador över huvudtaget? Idag väntas det bli halka regn och minusgrader, vilket i mina vårdöron låter som en smärre arbetstopp på frakturmottagningen https://plus.rjl.se/index.jsf?childId=7068&nodeId=31387&nodeType=12. Ungefär som när jag jobbade på ett lager med bilreservdelar höjdarna visste precis när arbetstopparna var då satte dom in extra personal det slog aldrig fel. 

Problemet är att jag är van att röra mig typ hela dagarna i ett lagom hårt tempo, från och med idag kan jag varken vara ute eller duscha själv möjligtvis gå på muggen kan inte sitta vid ett vanligt bord och äta kan knappt ligga normal i stort sätt inte göra några normala saker under en väldigt lång tid. Samtidigt får jag mer tid till skrivandet till livets olika reflektioner fördjupningsanalyser i parti och minut, men samtidigt hålla ett stabilt fokus på den kommande rehabiliteringen.