Om duschhistorik och annat fluktuerande?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.9

Att duscha för mig är som att vinna ett otippat golden globe ett Wimbledon med ett osträngat tennisrack kanske att käka lunch med J.K Rowling, känna det euforiska i att få klara mig själv under hela den blöta processen. Känna den omhuldade lyckan av den totala friheten över att inte känna mig beroende av min saliga hustru, men annars vill jag göra det i 9 fall av 10 garanterat såklart med ett visst internt spelrum.

Ett par gånger i veckan är lagom för detta lätta men ändå svåra moment, kom att tänka på det där orginalet som inte hade duschat på över 30 år men sen tvingade dom honom att duscha https://digital.ub.umu.se/relation/589998 utan hans klartecken då dog han på fläcken, på grund av att dom duschade bort hans skyddsbarriär hans osårbara sköld mot omvärlden. Känner att jag måste duscha oftare men då kanske jag dör utav andra orsaker?

Om ett modernt redskaps början?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.8

Vissa blir med barn men vi blev med swiffer https://en-m-wikipedia-org.translate.goog/wiki/Swiffer?_x_tr_sl=en&_x_tr_tl=sv&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=sc just idag klämde hon fram denna omtalade sak, som tydligen är lika stor som den största händelsen? Har personligen ingen aning om dess magiska egenskaper men tydligen så har den gjort underverk hos användarna land och rike runt?

Kanske får jag oanade superkrafter om jag sätter denna swiffer sak i min hand, kanske utvecklar jag den magin som har legat i träda sedan urminnes tider? Kanske tänker jag låta den kraften vila tills bättre tider kommer, eller så låter jag den somnade städdemonen i min lekamen få swiffra tills kroppen domnar bort i ett moln av huvudlösa dammråttor...

En sorts seger att få komma loss?

Återigen en sådan där tråkig vädermässig mellandag ingen sol ingen snö i stort sätt ingenting som borde få kallas för väder? Det enda som hörs i horisonten är dessa ihärdiga pålare som frenetiskt dunkar på större delen av dagen, i min region byggs det som aldrig förr trots att läget är som det är med inflation och så vidare. Idag är tonårsdottern hemma och är sjuk för första gången på sjukt länge min hustru stämmer av med sitt jobb, även jag stämmer av med mig själv i min rådande funktionshindrande situation och kan med glad min konstatera att det hela rullar på åt rätt håll. 

Vilket så klart är positivt för en rullstolsåkande man som jag är, snart kan jag komma loss från stolen för fortsatt rehablitering men än är jag inte där men så småningom? Idag börjar skidskytte-WM i Oberhof https://www.svt.se/sport/skidskytte/skidskytte-vm-2023-i-oberhof-tavlingsprogram-och-svenska-truppen vilket är rena rama julaftonen för mig, som vanligt kan vi hoppas på damerna medans herrarna knappast har någon chans alls att blanda sig i medaljstriden? Som alltid i sådana här sammanhang kan överraskningar ske, för dom svenska herrarnas del får vi verkligen hoppas det? Skulle inte förvåna mig ett dugg om att Norge tar hem 90 procent av medaljerna?

Konsten att bestiga exempelvis ett berg?

 Rapport från en epadunksfri rullstol.

Rapport Nr.6

Fortfarande är städningen från min sida som att bestiga berget K2 med en handikappad rullstol, eller om ni så vill segla över stilla havet i ett krackelerat badkar? Den delen läs städningen överlåter jag till min hustru som dessvärre har begåvats med en sjukt besvärlig handledsskada, men hon städar med sin friska hand när den sjuka handen tillfälligt är smärtfri? Själv skalar jag potatisen hackar vitlöken name it med mina friska händer, dricker mitt aldrig sinande vin med min friska mun där jag förövrigt även stoppar in mitt enda begär lakritsbåtarna med ojämna mellanrum.

Min tonårsdotter som befinner sig i värsta revolten är inte så himla pigg på att städa så den sjukt jobbiga detaljen överlåter hon till oss, som vi i vår tur överlåter till våran plikttrogne jycke Dino som i sin tur tittar storögt på oss som om vi kom från planeten Pluto? Han tänker troligtvis att vi är helt jävla urblåsta i skallen eller?

Att skriva sig frisk är också ett alternativ?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.5

Helt plötsligt släppte skrivkrampen plötsligt händer det och mina funktionshindrade tankar beter sig lika virilt som dom förväntansfulla kossorna på kosläppet, dom är fria kanske inte helt sunda dom är lyckliga här och nu dom bara finns där som dom oändliga jävliga maskrosorna på den välansade gräsmattan hos grannen redo att kanske förgylla någons dag? Vems någons dag är i sammanhanget oviktigt?

I min nuvarande ytterst fyrkantiga dag finns det inte något utrymme för några spontana glädjeskutt inga tumlar visioner inte heller för några kroppsliga saltomortaler...men idag finns dom där just idag är jag stark? I jämförelse med en pissmyrars spröda lekamen. Troligtvis är den här stunden lika kort som ett tomtebloss, eller minst lika lång som en domedagsprofets predikan eller lika unikt som en månpromenad helt apropå bara så där? I morgon är en annandag då kan jag vara den svagaste individen som någonsin har gått på jordskorpan?

Där konsten blir viktigare än någonsin förr?

 Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.4

Lunchen slank ned snabbare än någonsin förr troligtvis satte jag ett nytt pers men jag är osäker om tiden? Men troligtvis lika snabbt som jag brukar göra U-svängar med förbundna ögon?Ni kanske inte tror att jag hann smaka nåt i den där skrämmande hastigheten, men där hade ni allt fel? Eftersom jag är begåvad med den funktionen så klarar jag av snabba hastigheter oavsett sinnesstämning.

Hela anrätten var som en ljuvlig smakexplosion där smaklökarna dansade vals på bordet eller som en tavla av Van Gogh där solrosorna sjunger ut av glädje. Eller varför inte tant Greta som blir till sig trasorna efter att ha ropat bingo i ett tomt folkhav? Säger som mästerkocksjuryn, det här var en rätt där smakerna gifter sig med varandra där inga ingredienser varken var otrogna eller vänterprasslade på nåt sätt.

Även andra vägar bär dig någonstans?

 Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.3

Alla vägar bär till Rom det gör det förvisso men det är inte hela sanningen? Mina vägar bär från sängen via gräddfilen till soffan via autobahn till muggen även kallad toan sen via uppförsrakan till matbordet och därifrån till soffan alternativt sängen?

Hela den sträckan är endast en brådel av en evighet lång men ack så jobbig. Min hustru ropar från köket att dagens lunch är färdig en nytolkning av broccolisoppa, då gäller för mig att greppa tag i kryckorna sätta på mig störtkrukan i fall att och släppa nödbromsen...ett tu tre så är jag där...