Utdrag från dagbok: Under dagen bildas en kamp för fortsättningen?

"Dagens väder gör dessvärre ingen människa glad med duggregn, men bättre än den snö som skulle komma enligt meterologerna. Det enda som kom ner kunde man lätt fylla en bägare med, det gjorde åtminstone mig ofantligt glad. Ärligt talat är jag jävligt trött på vintern på snön på kylan och allt det andra som tillhör årstiden. Allt måste över den där berömda tröskeln sedan kan det börja hända grejer lite varstans. Det är ju på våren som allt lever upp, till och med gamla trötta gubbar som jag får leendet att blomma ut så att det blir fånigt till slut. Idag är det fredag vissa har slutat jobbet andra har lagt läxorna i träda över helgen, för att ägna sig åt andra saker än bara tvångsmässiga saker? För min egen del så är det fredag varje dag i veckan, har man den positiva inställning blir livet liksom lite lättare att uthärda.

Denna fredag är mitt hjärtelag i shl hockey i kvartsfinal, där varje match blir en stram nagelbitare av rang där ingenting på förhand varken är givet eller självklart. Varje match blir en kamp för vinst, naturligtvis den som vinner mest kamper tar sig vidare till semifinalen som nästa steg mot guldet. Dagen till ära tänker frugan grilla gudomliga hamburgare med allting på, ett lagom tilltugg medans iskrigarna gör upp om herraväldet. Dom som inte gillar hockeyn får se på talang finalen som också avgörs ikväll, men som tur är kan man lätt spela upp programmet i efterhand. För oss frälsta är den efterlängtade kvartsfinalen höjdpunkten på en grymt lång säsong, det är nu det riktiga börjar där man sållar vetet från axet."

Utdrag från dagbok: En seger kan definieras på många sätt?

"Har precis börjat återhämta mig från ett par dagars förkylning med hög feber och tandvärk i precis alla befintliga kroppsdelar i kroppen, till och med i mitt skadade knä hade jag ömmande tandvärk. Apropå tandvärk så börjar mitt knä kännas helt okej, så det är liksom på rätt väg. Det är faktiskt första gången på 3 dagar som jag kan vistas upp och dessutom är feberfri, vilket i sig själv är en seger. Apropå seger kan man väl knappast kalla morgondagens väderprognos för, enligt den väntas det komma in blötsnö i massor. Enligt mig känns det som en stort jävla nederlag, men precis som min mormor sa så måste allt skit komma ned först innan våren kommer. En tanke så god som nog.

Om en tag så har jag avverkat en 4 månaders seg jobbig och lång sjukskrivningsperiod med inbakad rehab, efter det så väntar mig en period med halvdagsjobb för att testa knäts hållbarhet. I mitt yrke krävs det en hel del rörelse både upp och nedför, så det blir bästa möjliga testet innan den riktiga verkligheten börjar. Pensionsåldern ökar för varje år som går. Dagens pensionärer har det förhållandevis bra, för dom finansieras av den gamla plitktroga arbetarklassen. När jag en dag går i pension så finns det säkert inga pengar kvar, pågrund av att dagens generation inte vill jobba över eller jobba över huvudtaget eller så jobbar dom på ett helt annat sätt som inte alls genererar pengar till min generations avgång. Läser man sitt pensionsbrev så blir man faktiskt rädd, i värsta fall kan man få jobba till över 70 år om man ska få ut några korvören överhuvudtaget efter ett långt och hårt arbetsliv."

Utdrag från dagbok: Varje dag är en resa från start till mål?

"Har precis kommit hem från en 70 minuter lång promenad allt för att tänja på knäts gränser överlag så gick det bra men sista 15-20 minutrarna gick det lite långsammare. Det är såklart inte så himla konstigt, efter först ha suttit fast i en rullstol i över 10 veckor för att sedan gå från 2 till 1 krycka till slutligen gå utan några hjälpmedel över huvudtaget. Personligen kan jag tycka mina framsteg tills nu är helt grymma som att lära sig gå på nytt i bästa möjliga makliga fart. Hoppas på att nästa vecka blir en svag tempohöjning att man varje dag tvingar musklerna att pumpa runt dig från start till mål. Det är åtmindstone mitt uppsatta mål, säger som den där envisa snigeln sa: Rätt som det är går jag om vem som helst på två ben."

På tal om det nuvarande världsläget kan man idag liksom igår bara konstera att man befinner sig i ett skärpt läge där man undrar? Blir det något världskrig eller inte? Ganska lustigt att ett av världens största länder viker sig blint för en enda galen gubbes övertygelse. Hur det än är så tror jag knappast att dom där länderna i det gamla forna sovjetunionen vill bli en union idag, inbillar mig att folk i år 2023 har större behov än så än att känna sig kuvade i 1000 år till men det är bara vad jag tror? Det är mycket som händer för tillfälligt med kraschade amerikanska banker, även här hemma är det tufft att leva och tuffare lär det bli framöver. Vad skall man göra den dagen man inte kan handla mat längre pågrund av dålig inkomst?"

Utdrag från dagbok: Alltid är man på väg någonstans?

"Igår kom värsta tänkbara snökaoset som lamslog större delen av trafiken i min region, tror att jag var ute och skottade minst 3 gånger. Idag när jag gick ut med jycken Dino strax före 7 i morse så hade allt snö regnat bort men istället bildades det en isskorpa som inte var utav den här världen? För egen del så har jag börjat återhämtningen sedan någon vecka tillbaks med relativt långa stärkande promenader, så himla optimalt är knappast den här ytan på vägbanorna. Man trippar fram som en primadonna på vissa partier, tänk om jag skulle ramla ytterligare 1 gång med knät så vore det nog kört för en lång tid framöver?

Min tonårsdotter cyklade igår i värsta tänkbara förhållanden, på väg hem fick hon leda cykeln i detta bedrövliga väglag hon var både dyngsur förbannad för framdäcket gick inte runt som det skulle tack vare den mängd blötsnö mellan stänkskärmen och däcket. Ibland kan livet vara jobbigare än normalt så igår var en sådan jävligt jobbig dag som man snabbt vill glömma ever. En förvirrad snöplog åker dessutom runt i min närhet som en skållad råtta på jakt efter snö att ploga bort. Tyvärr blir han snabbt besviken för den mängden snö som finns kvar är inte mycket att hurra för."

Utdrag från dagbok: När andra saker blir oviktigare?

"Kyrkklockorna från den närliggande kyrkan dånar som bara den, kan i princip väcka upp dom redan döda från den eviga sömnen. Min sköna söndag tänker jag inte tillbringa i någon kyrklokal, utan jag ska göra helt andra saker till exempel som att dammsuga hela lägenheten och göra badrummet. Det där med att göra badrummet är som en oskriven lag, en lag som tydligen bara jag ska följa? Det är som det är med den saken, det är bara att spotta i nävarna och rulla upp skjortärmarna och köra igång. Hur svårt kan det vara på en skala? Igår var det mellodags som i och för sig inte vi följer slaviskt, för en gång skull så vann rätt låt och rätt artist. En rutinerad melloartist som har vunnit spektaklet förr och även den stora eurovisionsfinalen.

Igår kväll grillade jag jätteräkor som först fick gosa in sig i en marinad till det en srirachamajonäs som var helt i världsklass, en grönsallad klyftpotatis och vitlöksbröd som serverades lagom till mellot. När jag gick ut med våran jycke Dino efter klockan 22 igår så var det värsta snökaoset ute, ett tag kändes det som om man var i Sibirien åtminstonde vädermässigt. På nyheterna i morse konstaterade dom att någon procent av alla våra skyddsrum var godkända, resten är väl sådana som används för andra ändamål men snabbt kan ställas om när nöden kräver det. Hoppas verkligen att man aldrig någonsin får använda skyddsrummen i vår fredliga demokrati, men läget idag är det osäkraste sedan 2:dra världskriget."

Utdrag från dagbok: Det som är helt normalt är en konst?

"Passar på att njuta av den här dagen som har bjutit både på en slösande sol med korvgrillning och bubbel, har faktiskt fastnat i solstolen i ett par timmar och även med en smått harmonisk kroppslig närvaro. Idag känns livet på topp med ett par pigga hundpromenader i bagaget och en egen längre promenad för att känna om knät funkar och det börjar den göra. Blir allt starkare för varje dag som går, räknar med att gå utan kryckan om någon vecka eller så? Ett stort steg för mig personligen men ett litet marginellt steg för mänskligheten. Ikväll blir det till att kolla in den svenska mello finalen som är ett svenskt klassiskt "samling kring lägerelden" egenhet, där man sitter fastlimmade kring ett uppdukat bord med olika tillbehör och bara hoppas på att ens favorit skall sopa banan med sina medtävlande?

Sedan blir man såklart ledsen i ögat när man läser att mera snö väntas komma in under måndagen och eventuellt än mera snö under slutet av nästa vecka? Var lugn bara lugn det hela är högst normalt för årstiden, det lär snöa långt inne i april om det vill sig riktigt illa. Vi som har varit med ett tag vet att det här är helt normalt, oavett om man gillar det eller inte? Hur det än är så går vi ändå emot ljusare tider åtminstonde vädermässigt, men ser man sig omkring uti världen för övrigt så är den mörkare än någonsin förr. Med cyberhot terrorhandlingar och andra galna enskilda saker som rubbar den demokratiska helheten. På nåt sätt känns det som om man befinner sig i ett lugnet före stormen läge, och bara väntar på att det globala helvetet skall braka loss."

Utdrag från dagbok: Allt det andra kan vänta?

"För tillfälligt befinner sig min region i ett sorts vakuum ett lugnet före stormen läge, för i eftermiddag idag tisdag förväntas det komma in ett jävla otrevligt snökaosväder med svår blåst som krydda på moset. Enligt prognosen blir det mellan 10 till 20 centimeter snö, en hoper orangea vädervarningar i stort sätt över hela min region. Naturligtvis ingen höjdare för dom som vill ha vår nu, det är bara att bita i det sura äpplet och vänta ut det i mina ögon tråkiga scenariot. Förr eller senare blir det en vår för alla och allt vad det innebär med olika innebörder i spannet mellan glada och jobbiga, med pollen fästingar jobbiga getingar irriterande flugor med myggor gräsallergier och allt det andra? Varit ut med våran jycke Dino halv sju i morse i 11 graders kyla, och blev förvånad över att så många cyklade idag? Hur skall dom göra på hemresan i det förväntade snökaoset som drar in under eftermiddagen? Tja det är ju knappast mitt problem, men visst fan undrar man i sitt stilla sinne?

På eftermiddag skall jag iväg till mitt sista besök hos fysioterapeuten på sjukhuset för ett troligt träningsprogram på redskap, kommer säkert att slussas vidare efter detta till vårdcentralernas sjukgymnaster som kontrollerar mitt framskridande. Förhoppningsvis kan jag börja cykla lite lätt i slutet på mars det är åtminstone mitt mål i den här historien, för att i slutet av april komma igång med jobb igen. Har delat upp min skada i två delar en läkningsprocess och en rehabliteringsdel, nu befinner jag mig i del två med ett par idoga promenader med 1 krycka om dagen med jycken Dino sammanlagt landar jag på mellan 10-12000 steg. Vilket är helt okej i sammanhanget från att ha varit totalt fastklistrad i rullstolen, till att gå sjukt många steg så är det hur stort som helst"