En av många små tankar: I allt det blöta?

"Det katastrofala regnet fortsätter och översvämningarna blir allt flera, många villors källare i min region står helt under vatten och det nuvarande läget är liksom bekymmersamt. Nu får man verkligen hålla tummarna på att regnet uteblir, och att värmen kan torka upp det mesta. Man kan kanske inte kallar det för naturkatastrof men näst intill. Igår var jag med hustrun och goda vänner på gig i humlehagen någon mil utanför Örebro och såg Miss Li, där hon levererade det hon skulle på en väldig hög och energisk nivå. Enligt mig så är Miss Li en av våra absolut största artister i nutiden, och kränger ur sig hits på löpande band. Vädret var helt okej fram tills sista halvtiden sedan börjarde det småregna, för att senare framåt kvällen övergå i hällregnsliknande störtskurar. 

Man fick liksom snigeln krypa fram längst motorvägen för att inte riskera vattenplaning eller liknande oväntade händelser? Vi tänkte ägna dagen i dag åt blandannat svamplockning, men det fick vi ställa in därför att skogarna i stort sätt är vattendränkta. Idag har jag den sista skälvande dagen på min ledighet sedan väntar jobbet på min uppenbarelse, jag kan förstå att jobbet har saknat mig mera än vad jag har saknat arbetet? Någongång måste man komma igång igen, att succesivt trilla in i rutinerna med parollen jobba äta sova. Eller som mina gamla husgudar Ebba Grön en gång skrek ut jobba äta sova det är inget liv det är slaveri?"

En av många små tankar: Det där om nitlotter?

"Beundrar dom som aldrig klagar dom som aldrig någonsin gnäller på saker och ting, inte ens nämner något om detta överdjävliga väder som vi för närvarande har. Personligen så är jag känd för att inte heller klaga på någonting alls, men jag måste ändå klaga över att den här ledigheten har varit den djävligaste någonsin i mannaminne? Man har verkligen dragit värsta tänkbara nitlotten, så är det bara? Men å andra sidan har det endå varit skönt med ledigheten man har passat på att gjort helt andra saker än normalt, men visst är man helt beroende utav vädrets makter. 

I vårt närområde pågår det en ungdomsturnering i fotboll, eller rättare sagt ett en heroisk gyttjebad utan dess like. Eftersom dom inte spelar på konstgräs så blir det som det blir, dom som gräver mest i gyttjan vinner eller inte alls? Alla regnklädda föräldrar som tappert står där och kollar in sina barn som fajtas på en leråker är beundrandsvärd en stjärna i kanten skall dom ha. På nåt sätt finns det inget dåligt väder för dessa människor? Kom ihåg en gång på västkusten då vi bodde granne med ett par som grillade i ur och skur, enligt mannen så finns det inget dåligt väder utan bara dåliga paraplyn. Det ligger en viss poäng i hans teori."

En av många små tankar: På den sista versen?

"Hösten är redan här det märks på luften på lukterna på regnet som vägrar sluta, det märks på dom påpälsade människorna men även på dom som vägrar klä på sig långbyxor vilket jag är en av dom. Igår fick vi faktiskt unna oss ett par timmars lyx i solen och rejält gotta oss, vilket kändes som om det var bland dom sista gångerna under sommarsäsongen? Sedan kommer sommaren in i en sorts andra andning med både värme och andra glädjeämnen. Regnet fortsätter att falla och kommer så göra större delen utav den här dagen, på ett sätt känns den här blötan onormalt eller så är det bara konsekvenserna av dom negativa klimatförändringarna? 

Hur det än är så känns den här typen av väder endast jobbig, men det är kanske så här vi får finna oss i framöver? Det stora glädjeämnet var när dom svenska fotbollstjejerna med nöd och näppe besegrade Japan, så nu spelar vi semifinal mot Spanien på tisdag. Det kan såklart gå hur som helst men hittills så har vi haft marginalerna på vår sida, magskänslan säger dock att nu är det vår tid att bli världsmästare i damfotboll. Medans herrlandslaget fortsätter att fritt falla i världsrankningen, snart är vi nere och brottas med dom andra blåbärsnationerna vilket inte alls känns helt okej."

En av många små tankar: Om höstens fröjder?

 "Allt eftersom vädret drastiskt har förändrats negativt så måste även alla vi andra anpassa oss efter dom nya förutsättningarna, vilket kanske inte är så himla lätt som det verkar? Hösten börjar samtidigt närma sig med stormsteg enligt mig så är hösten alla gånger redan här, med regnrusk tidigt fallande mörker vissa träd börjar redan tappa sitt lövverk. För mig personligen så älskar jag hösten alla dagar i veckan kraven dom sänks åtminstone utomhus, man vaggas in i en förhållandevis lugn mental rytm som gör att man lättare kan fasas in i den kommande vinters bitvis jobbiga kylan och med allt vad det innebär. 

Eftersom vi nordbor lever med fyra årstider förhoppningsvis än så länge men man vet inte hur länge? Så är vi knappas skrämda att gå in i det kommande mörka halvåret som kommer. Man skulle så klart anpassa sig bättre av ett ständigt sommarklimat, med kanske något sämre av ett ständigt vinterklimat typ Svalbard hela tiden? Hösten är en härlig tid med eldsprakande färger som lyser upp mörkret, sedan kan man kanske hoppa över den sjukt tråkiga november månaden som suger som är ett ständigt mörker med döda kala trän ständiga regn och molokna mötande människor."

En av många små tankar: Det är som att cykla?

 "Lika dant varje år när det börjar närma sig slutet på en ledighet, då får åtminstone jag en sorts ångest en vånda av att börja jobba igen? Den känslan är det samma för varje år som går. Det var såklart värre i början av karriären då man kanske var ny på platsen man kände knappt några alls och man var ovan med sina arbetsuppgifter, det är såklart en högst naturlig upplevelse. Fast jag idag är tämligen inarbetad jag är van och känner dom mesta på arbetsplatsen, så försvinner inte den där ångestkänslan helt. Den liksom finns det som ett sort eget försvar ett genetiskt skydd, men efter ett par dagar så känns det som om man aldrig har varit ledig även den känslan är helt naturlig. Kan förstå dom som inte har någonting att komma tillbaka till, utan får ägna kraften åt att hitta ett jobb det är sannerligen inte lätt i den allt hårdnande konkurrensen som finns på arbetsmarknaden. 

Det var skillnad förr då man sökte jobb då man kunde i stort sätt kunde knacka dörr på ett företag efter ett inköpande snack så kunde man i bästa fall få börja jobba ganska omgående. Nu för tiden inbillar jag mig att det är företagens marknad helt och hållit, där man i stort sätt handplockar sin personal för dom olika uppgifterna för att på så sätt få den spetskompetens som företaget vill ha och kräver. Det löpande bandet föråldrade historik har ersats av någon kompetent person som klarar av flera programmerade uppgifter samtidigt, inom kort försvinner även den personen och ersätta av en robot som kan programmera både sig själv och uppgiften i fråga."

En av många små tankar: När ens ledighet försvinner?

 "Snart är även min utmätta ledighet ett minne blott en fotnot ett avtryck endast ett par dagar kvar i friheten, en tid som minst sagt har varit synnerligen varierad både i det vädermässiga samt på andra olika existensiella plan. En både turbulent och svinnlande tid där ens dagar har varit som i ett parti poker...win win or loose loose? Personligen så klagar jag inte därför att jag vet att andra inte ens får någon ledighet att tala om av en eller annan orsak? Jag vet själv i början av min karriär att man var tvungen att jobba när dom ordinarie hade semester, så det dröjde liksom tills man själv hade tjänat in sin ledighet men det är så för alla i begynnelsen. 

Vädrets makter kan man knappast göra någonting åt utan bara anpassa sig efter dess nyckfullhet, regnar det tar man paraply okej skiner solen smörjar man in sig i solskyddsfaktor hur svårt kan det vara? Sedan kan man såklart tycka att sommaren mest har varit skit men visst fanns där ljusglimtar, och det är just dessa livgivande ljusglimtar som man måste ta med sig när vinterns makt till slut slår sina käftar kring oss. Ett stort plus har varit att man har kunnat typ nästa varje dag badat i salta havets läkande våg, bara en sådan grej gör livet värt att leva vidare."

En av många små tankar: I en uppgraderad resa?

 "Kan inte mer än att tycka det är en spännande tid vi lever i, där tekniken expanderar utmanar uppgraderas och förbättras mest hela tiden. Det gäller att vara alert på hugget och försöka hänga med i den turbolerande fasen, det som var modernt idag kanske inte alls är det i morgon? Bara under dom senaste 60 åren har man fått vara med om en fantastisk kreativ teknisk resa och ändå så är vi bara i början på någonting helt annat revolutionernade med AI som det mest spännande. 

I min barndom anpassade man sig till svartvit televison opolitiska bildrör med rullande bild och tvivelaktiga färgspektran med kassettband walkman och frontmatade videobandspelare, idag ser man dessa tingestar på museum men allt har sin tid. Vissa saker kommer tillbaka som typ vinylskivor, själv hade jag en fullgod samling vinylskivor som jag dock sålde. Numera har man spotify för det ändamålet, men visst saknar man känslan av att få sätta på en raspig vinylskiva men allt det där känns som forntiden som hedenhös. En svunnen tid då man hade långt hår stuprörsjeans drack löwenbrau och lyssnade på hårdrock och var allmänt hård och tuff."