En av många små tankar: På tal om annat?

"Började den här dagen med att nästan poängtera nästan ha ihjäl en geting, men den svimmade av mitt missriktade slag med dagsblaskan. Jag lyfte ut den helskinnade getingen levande då kände jag mig stolt, och kunde konstatera att ha räddat en varelse från en bombsäker död. Alla varelser har rätt att leva anser både jag och trädkramarna, men det finns så klart äckliga undantag såsom myggdjävlar fästinghelveten tvetjärtar för att nu inte tala om silverfiskarna. Dessa varelser som troligtvis inte gud har skapat? Även kryp som harkrankar är familjen livrädda för, personligen så har jag inga som helst problem med dessa harmlösa varelser. 

Man lyfter lätt och ledigt ut dom i ett av långbena, och vips så har man återigen räddat ett liv i naturens helhet som annars skulle gå mot en bombsäker död. I plugget fick man dissekera grodor vilket nu i efterhand kan tyckas väldigt barbariskt och stenålderslikt, men då tyckte man att det var den naturligaste sak som fans. Våran magister i biologi som vi förövrigt snabbt döpte om till sporis var en lustig liten ögonprydd herre med kulmage och mittbena, hans största intresse var schack så vi hade som taktik att prata schack i början av lektion och plötsligt var lektionen slut innan den ens hade börjat."

En av många små tankar: När livet skenar?

"Vaknar abrupt upp med en skenande sopbil i öronvrån som gasar på, som om den sista stunden var kommen? Den tvärnitar och backar tjutande upp med sina varningsserener helt utan förvarning. Det hela låter som värsta flyglarmet. Naturligtvis kunde man ha vaknat upp betydligt bättre, men så är livet i vår gravt urbaniserade värld. Det ska låta det ska larma och väsnas det bara är så. Ska man ha det lugnt och skönt, skall man nog bosätta sig mitt i skogen långt ifrån civilisationen där endast ugglornas hoande ekar och björkarna susar för vinden. 

Gick ut med våran jycke Dino på morgonkvisten innan kneget, mörkret låg fortfarande kvar som en svart tung matta och nattdaggen fuktade mina väl ingågna jympaskor. Vi gick våran vanliga halvtimma runt kvarteret, helt kliniskt ifrån diverse hurtbullar nattsuddare och andra frustande fenomen. En och annan cyklist susade förbi mig på väg till eller ifrån någonting? Även idag skall regnet utebli och plusgraderna skall ligga i överkant, men ändå någonstans bortom det finns det som komma skall."

En av många små tankar: När min indianskugga rumlar runt?

"Sista svansen av sommaren kramas ut eller rättare sagt den värmen som finns kvar efter allt djävla kroniskt regnande. Någon gång i oktober infaller brittsommaren då det kan bli varmt som attan om den infaller? Vi kallade det för indiansommaren när jag var barn, därför att vi trodde indianerna var orsaken till detta fenomen? I alla fall så blev vi indianen som dansade krigsdansen och samtidigt rökte fredspipa lite huller om buller. Ärligt talat så har den här sommaren 2023 åtminstone i min region varit den värsta i mannaminne, lite skillnad mot sommaren 2018 då det var tokvarmt hur länge som helst. Till sist sökte man den skuggan som inte fanns att tillgå i ren desperation? 

Ordet lagom är ett klassiskt svenskt ord som berättar att allt är balanserat ett status quo läge, det är varken bra eller dåligt utan helt enkelt bara lagom. När det gäller vädret så är antingen eller tokvarmt eller tokregn, då är det inte frågan om någon balansering. Samtidigt som stora delar av europa har haft både tokvarmt svåra skyfall bränder och andra katastrofliknande saker, vilket leder till att man börjar undra vart det hela barkar hän? Nu har det varit ganska fina dagar under en längre period, men som sagt man kan aldrig längre förutse prognoserna som man gjorde förr?

En av många små tankar: När den dagen kommer?

"Summerar den här dagen lika precis som innehållet i en tetraförpackning, allt har runnit på i strida strömmar utan egentligen några upphåll? Förutom då frukost lunch eftermiddagsfika förstås! Det är ju så här som det skall vara, det skall flyta på utan grus och skit i maskineriet. Ibland kan nåt gruskorn komma in i motorn men det brukar oftas försvinna av sig själv, ibland kan det uppstå timeouter i form av överraskande möten som man kanske inte alls hade räknat med? Innerst inne är man som ett självspelande piano, så länge som det nu varar? Plötsligt en dag kan man förvandlas till en dreglande zombie, som inte känner igen sin egna spegelbild? 

Jag ryser vid själva tanken fy fan vad hemskt? Dom flesta svåra krämpor brukar vara genetiskt lagda som ligger i arvsanlaget, min morsa hade nån form av det min farsa led av nåt annat? Så egentligen vet man inte ett skit om vad man bär på för genetiska krämpor, ibland kan det hoppa över en generation om man har tur ibland inte? En gammal släkting sa en gång till mig hörrudu: Den dagen som jag inte kan gå längre, kan ni lika bra köra ned mig för ättestupan? Men gubben gick så länge han gick, sen dog han knall och fall av någonting helt annat men det är en annan historia."

En av många små tankar: Lugnet före stormen?

"Snacka om högtrycksrygg vi har för närvarande, tempen pendlar mellan 20-24 grader riktigt riktigt härligt. Men någonstans där bak i periferin kan man känna den kalla höstvinden smeka en lekamen, trädens löv kämpar desperat för att få behålla sina gröna blad så långt som möjligt. Det känns som det här vädret är lugnet före stormen, vi vet ju alla att det skall bli sämre väder efter hand så just nu njuter vi till fullo av det vackra vädret som bjuds. Fortfarande är jag sommarklädd så man får vara glad så länge man är det. Rätt som det är växlar vädret till det negativa, då åker både mössa och vantar på. 

Runt klockan 20 sänker sig mörkret, det tycker jag är skönt då kan man släppa sommarens alla måsten och krypa in i sin höstbubbla med gott samvete. Nästa helg skall vi försöka plocka lingon om vi orkar, förra året plockade vi 17 liter lingon i ett nafs men det var då det. På jobbet är det sjukt många som är förkylda tydligen så snurrar det runt någon covidvariant som slår ut allt och alla. Själv har jag klarat mig hittills, så mitt immunförsvar är det inget fel på. Man träffar så många olika människor i mitt jobb så man bildar ett gediget försvar mot otäcka förkylningar och annat elände."

En av många små tankar: Ut ur bubblan?

"Visst är det superkul med kalas man kan lätt fastna i den glammiga bubblan, men förr eller senare måste den bubblan spricka och verklighetens lyster träda fram. Igår sprack min glammiga kalasbubbla och idag klev jag åter in i den bistra rutinfyrkantiga verkligheten kallad kneget. Har man som jag haft tjo och tjim ett par dagar, så känns det något surt att börja jobba igen men det är såklart tack vare jobbet som jag kan finansiera kalasen. I och för sig kan man ha kalas när och hur som helst, vill jag ha kalas i morgon kan jag ha det utan att någon enda ifrågasätter det? I morgon kanske jag inte har kalas men på lördag stundar det kräftkalas så det står härliga till, med nubbar snapsvisor och allt det där som hör till. 

Lördagen därpå skall jag träffa polarna käka mat dricka bärs och gå på fotboll, så lite roligheter har man allt att se fram emot. Dagens matsedel bestod av dom gångna festernas rester en het creolsk gryta och potatis alternativt ris till dom som ville ha. I morgon kör jag resterna av en annan fest dagen efter som bestod utav pepper och vitlöksbiffar med potatisgratäng alternativt klyftpotatis tzatziki cornichons syltlök och fetaostsallad med melon. Efter dessa gudomliga rester återgår man tack och lov till en lättare matsedel."

En av många små tankar: En kung bland andra?

"Idag känner jag mig som kungen i solgasset, en sorts glad kung på kneget? Allt går så djävla mycket lättare nu än när det regnar och håller på. En kollega undrade hur många regndroppar finns det egentligen? Typ hur många sandkorn finns det i Sahara, kontrade jag och ryckte svarslöst på axlarna? Det spelar ingen djävla roll hur mycket matematiker du är för där går du bet jag lovar. Flera delar i Sverige ligger fortfarande under vatten, åar och andra vattendrag har svämmat över vilket får fruktansvärda konsekvenser främst för villaägarna men även infrastrukturen får sig en törn. Man ser klart och tydligt att den moderna citykonstruktionen inte alls är anpassad för extremvädret och dess makter. 

Hoppas bara att det nuvarande vackra vädret, får hålla i sig ett tag framöver så att vattenmassorna kan sjunka undan eller helt försvinna? Man kan ju alltid hoppas? Det kanske är så här vi får leva fortsättningsvis i extremvädrets obarmhärtiga käftar, där den lilla människan är lika hjälplös som musen i fällan. Kanske är så att vi får bygga bostäder som helt är anpassade efter extremväder, det är bara en logisk tanke? Hösten är här för att stanna, mörkret lägger sig tidigare nu än någonsin förr. Varje dag blir några sekunder mörkare, ljuset kryper allt längre bort ifrån oss. Frugan bombarderar oss men även alla fria ytor med värmeljus, och vips har vi en mysfaktor som heter duga."