"Summerar den här dagen lika precis som innehållet i en tetraförpackning, allt har runnit på i strida strömmar utan egentligen några upphåll? Förutom då frukost lunch eftermiddagsfika förstås! Det är ju så här som det skall vara, det skall flyta på utan grus och skit i maskineriet. Ibland kan nåt gruskorn komma in i motorn men det brukar oftas försvinna av sig själv, ibland kan det uppstå timeouter i form av överraskande möten som man kanske inte alls hade räknat med? Innerst inne är man som ett självspelande piano, så länge som det nu varar? Plötsligt en dag kan man förvandlas till en dreglande zombie, som inte känner igen sin egna spegelbild?
Jag ryser vid själva tanken fy fan vad hemskt? Dom flesta svåra krämpor brukar vara genetiskt lagda som ligger i arvsanlaget, min morsa hade nån form av det min farsa led av nåt annat? Så egentligen vet man inte ett skit om vad man bär på för genetiska krämpor, ibland kan det hoppa över en generation om man har tur ibland inte? En gammal släkting sa en gång till mig hörrudu: Den dagen som jag inte kan gå längre, kan ni lika bra köra ned mig för ättestupan? Men gubben gick så länge han gick, sen dog han knall och fall av någonting helt annat men det är en annan historia."
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar