En av många små tankar: I slutet av vägen?

"Allt är inte bara jämmer och elände som man kan tycks tro, klart som fan att det också finns ljusglimtar här och där fast man kanske inte ser dom nu men dom kommer det är jag ganska säker på? I det här stadiet som vi befinner oss just nu på är man såklart oroad om hur det kommer att bli om typ ett decennium eller så, har vi tur kanske moder natur reparerar sig själv med hjälp utav oss förstås eller så går det rent åt helvete? Vi har kanske inte så där jättemånga alternativ kvar att välja på typ antingen eller? I dom bästa av världar finns det alltid lösningar på allt, och just en sådan kreativ lösning måste fram för mänsklighetens bästa inom en snar framtid. Sanden i timglaset tar inga pauser. Skiter man i det kan man lika gärna hälsa hem för gott. Nästa generations forskare vetenskapsmän och problemlösare har mycket kvar att bita i, är det att fortsätta utveckla dagens lösningar eller skapa nya förutsättningar för en hållbar framtid det återstår att se? Att brottas med ständiga dilemmor.

Själv befinner jag mig i slutet på min yrkesbana med en viss förlupen tår i ögonvrån, vad borde jag ha gjort för att det skulle se annorlundare ut? Tja allt det där står säkert skrivet någonstans bland stjärnornas stoft? Nu får snart andra krafter dra sitt strå till stacken som jag och flertalet andra generationer har gjort dessförinnan. Man kan krasst säga att dom har allt i sina händer? Kanske låter det som en undergångsteorie, men någon poäng finner man säkert i det påståendet? Om ett par år eller så går man själv in i pensionsåldern med allt vad det innebär, egentligen så handlar allt om att få bibehålla sin friska status en hyfsad ekonomi så man åtminstone går runt utan minuskalkyler vilket är lättare sagt än gjort."