Alla sorters, behov tillgodoses!

En strålande, men kall inledande söndagsmorgon. 13 minus, och myggfritt. Med knarrande skor, traskade jag iväg. Lite skare, på vissa ställen. Med jycken Dino, runt halv 9. För 1:an, och 2:ans behov. Allt det där, gick som det skulle. En morgonpromenad. Som halverades, med en halvtimma. Dagens stora sport begivenhet. Blir så klart, WM finalen mellan Sverige och Danmark. Med start, klockan 16. Innan dess, skall jag promenera till min äldsta dotter. Knappt, en timmas gångfärd. Som fyller år. Annars, coolar man ner. Och vilar sig i form, inför årtiondes handbolls match.

Känna sig taggad, eller sticka ut?

Ibland, så är livet en fest. Oftast, en pest på slak lina. Ett socialt inpassande. För att vare sig, sticka ut. Eller tagga fram. Ett mentalt, mitt i mellan tassande. För att ligga, dom närmsta till lags. Ett smilande, inom lagens råmärken. En sorts, ständig prövning. I en omgivning, som blir allt hårdare. Att välja, sin egna väg. Blir allt svårare. Alla kanske, inte vill vara? I flock immunitet, som herr Tegnell säger? Alla kanske, inte heller vill vara lagspelare? Och dribbla bollen, tillsammans. Med alla, andra lagspelare. Så är det. Personligen, har jag alltid varit en lagspelare. Eller samspelare. Som känner mig trygg. I den spelformen. När det, kommer till kritan? Så är vi alla, beroende av varande. Den spelformen, ligger fast förankrad. I den mänskliga naturen. Så är det.

Distanseringens, vara eller icke vara?

Tänk ändå, vad jag själv förändras. Till att ha varit, snudd på översocial. Till att bli, lite mer återhållsam. Även avvaktande, och försiktig. Över lag, tycker jag att folk. Försöker, hålla distanseringen. Ibland lyckas det? Ibland inte? Det man förr trott. Har varit naturligt, är inte alls så längre? Man kan inte ens, gå och bada längre? Vilket helt känns, onaturligt i min värld. Hur det, än är. Så förändras, man efter sin omgivning. Omedvetet eller ej? Så rycks man med, i rådande omständigheter. Nu mera, inbillar jag mig. Att man tar, mer hänsyn? Eller inbillar, jag mig bara det? Problemen å andra sidan är. Att tvivelaktiga, kriminella element. Skor sig, på dom lättlurade godtrogna. Vilket blir. En irriterande arbetstopp, för lagens långa arm.

En f.d. rumlares, bittra verklighet!

Tänk ändå, vad tiderna förändras. Förr gick man, på krogen. Drack bärs, efter midnatt. Var sällan hemma, före 3 på morgonen. En f.d. rumlare, av rang. Idag, är sista beställningen Klockan 20. Punkt slut. Det var den kvällen. Suck suck. Vad händer sen? Tja? Man kramades, hej vilt. Både med kända, och okända. Det sociala livet, blomstrade. Vilket man inte, kan säga idag? Möjligtvis, får man nån förlupen puss av frugan? Eller av jycken. Ibland, har man bara tur. Bitter, är jag inte? Tro inte det? Handen på hjärtat. Tror jag inte, att vi får se. Någon förbättring, förrns tidigast 2023? I bästa fall, ja! Som alltid, är optimismen vår morot.

När saker, och ting förändras?

Tänk ändå vad, viktigt det är. Med både, ren luft. Även miljö, och social samhörighet. Samt ett inre, och yttre välbefinnande. Viktiga delar, för ett okej liv. Det är såklart, inte alla förunnat? Börjar själv, närma den åldern. Som man börjar, tänka efter? Okej, om 20 år? I sämsta fall tidigare? Kanske man, inte kan göra allt. Som man gör idag? I bästa fall, kanske man fortfarande. Är relativt självgående? Men saker och ting, kan plötsligt förändras. Ibland, över en dag. Mitt motto, är således att. Man lever för dagen. Gör det, bästa utav den. Ser möjligheterna, i den. För i morgon, är en annan dag. Men andra förutsättningar.

Delar av, bokstavs vitaminer lagrade!

Hemma igen, efter en genomkörnings promenad. Tur och åter. Besökte, den väldigt komprimerade marknaden. Som man, i stort sätt. Blåste igenom på 5 röda. Men ändå, en väldigt trevlig upplevelse. I ett väldans, vackert vinterväder. Nu kan man, känna sig nöjd. Med den bedriften. Nu är vi fullproppade, med både c och d vitaminer. Vilket, inte kan vara ett minus. I dom här, besvärliga tiderna. Nu kan man med, gott samvete. Coola ned sig, inför kvällens shl drabbning. Må bäste lag vinna.

Allt lever upp, av solens inverkan!

Den här, härliga lördagen. Började med minus 11. Men är numera, strax under minus 3. Delvis, på grund av solens inverkan. Vet ni vad? Allt blir, plötsligt så mycket enklare då. Börjar alltid, min lördag. Med en timmes promenad, med jycken. Efter det, intages en rejäl frukost. Med extra allt. Om en stund, ska vi promenera upp till årets hindersmässa. En synnerligen, komprimerad historia. Allt för att, hindra smittspridningen. I vanliga fall, är den här marknaden. En av årets höjdpunkter, med ett myller av folk. Som sagt i år. Blir det, glest i leden.

Äntligen, WM final i Handboll.

Sköna fredag! Kan man, lugnt säga. Efter en, jämn tuff arbetsvecka. Där många delar. Till slut, blev en enhet. Efter mycket, om och men. Man kan, definiera enheten. Som när, smågruset klumpar ihop sig. Och blir, till ett berg. En stomme. Som man kan jobba, vidare på. Nu har, vi käkat. Vietnamesiska vårrullar med räkor och kyckling. Samt grönsaker, chili med mera. Vårrullarna, gjorde vi med rispapper. Samt friterat räkchips. Efter Sveriges bragdmatch. I afton, i WM semifinalen mot Frankrike. Ser man verkligen, fram emot den andra semifinalen. Den mellan Danmark - Spanien. På söndag, smäller det. Sverige, spelar WM final i handboll. För första gången, på 20 år.

När festen dog, med en gammal T-Ford!

Även den här, dagen. Börjar gå, mot sitt slut. Eftersom, jag är en rutin människa. I en, positiv version. Så släcker, jag ned runt klockan 22. För att få ut, maximalt antal sovtimmar. Visst låter, det så tråkigt? Men det är, en nödvändighet för mig. Skulle inte, fungera annars. På alla, viktiga cylindrar. Utan bara, hacka fram. Som en gammal, uttjänad T-Ford. Det risken, vill jag inte. Utsätta mig för. Jag har varit med. För länge, i den matchen. Annat, var det förr. Då kunde man, festa ett par gånger i veckan. Rumla hem, efter midnatt. Sova, max ett par tre timmar. Sedan, upp i ottan. Och knega, fram till kvällen. Det var då det? Då man kunde, böja armeringsjärn med tänderna?

Summering, av det kreativa!

Summerar, den här tisdagen. Som synnerligen, kreativt. Både bildligt, och ordrikt. Att skriva, olika inlägg. Kontinuerligt. Ibland, enligt löpande band principen. Är min, stora passion. Vid sidan av, allt det inrutade. Man kan, se det som. Att orden, rinner till som i ett vattenfall. Ibland mer, ibland mindre. Där jag får utlopp, för olika sorters intryck. Samt blottlägga, olika nyansers mentala variabler. Genom åren, har jag lärt mig. På vilket sätt, jag kan skriva. Hur och vad, jag får skriva. För att inte, stöta mig med publikum. Sånt kommer, med erfarenhet. Det har jag fått. Genom alla år. Bland annat, på den här medialt sociala plattformen.