Ytterligare en måndag?

Denna måndag. Går helt i, rehabiliteringens tema. Med vardagliga promenader. Eventuella, sjukgymnast punktinsatser. Hur som helst, på rätt väg är det. Utanför, känns vädret? Tja, som en sen höstdag? Alternativt, en tidig vårdag. Dimman, ligger som ett vått täcke. Över hela härligheten. Ett par 3 plusgrader. Gör att vårkänslorna aktiveras. I mitt nuvarande läge. Lägger jag, större delen av mitt fokus. På just, att komma ut på banan igen. Snart är vi där, sanna mina ord.

Den grötliknande, snön härskar?

Man vaknar upp, till en skön lördag. Inom citationstecken? Med färdigbredda, all inklusive mackor. Så jävla, mumsiga. En krampad krystad, promenad med jycken. Min lårskada dock, hänger i. Troligtvis, blir det sjukgymnastik under nästa vecka? I bästa fall ja? Enligt frugan, som är den allvetande? I den bästa, av världar? Kan jag glömma, allt vad sjukgymnastik är för något? Hoppas, det inte blir så? Förövrigt, har vi 3 plusgrader hemmavid. Snön börjar smälta, allt blir till ogästvänlig gröt? Herregud, vad jag hatar gröt. Då, liksom nu. Men även alla, dagar i veckan.

När kaktusskötarna, får bestämma?

Peppar upp mig, inför mitt. Sjukgymnastbesök, i morgon. Jag har dåliga vibbar, inför det besöket? Min fru, har bara dåliga erfarenheter av dessa. Tydligen, kan man ställa diagnoser genom mobilen. När man berättar, om sina besvär. Man behöver, inte ses? Herregud, vart är vi på väg? Ett läkar dolt samhälle? I regel, klämmer dom inte ens på benet? Vad fyller, dom då för funktion? Kanske, vattna kaktusarna. På kontoret, en gång i månaden? Nu skall det bli, spännande i morgon? Jag vill, att den här sjukgymnasten skall överraska mig? Det är väl, inte för mycket begärt? Jag vill ha, valuta för min patientavgift. Herregud, det kan man väl begära utav sjukvården?

Livet på halv stång?

Livet, kanske inte alltid är en fest? Vilket, man kanske ibland önskar? Det borde, vara så? Ändå passerar, dagarna revy. Omärkt förbi. Vi blir äldre? En del, utav oss åtminstone? Andra formaliseras, i sin tidsbubbla. Forever! I unga år, var livet en fest. Herregud, varje dag var en happening. Flaggan i topp, för det mesta Men ibland. Gick vimpeln ned, på halv stång. Då blev, det sorg i kapärnaum. Men så, var livet då. Även idag. Ibland, önskar jag. Att man klev in, i sin tidsmaskin. Vred tiden tillbaks. För att justera, vissa händelser. Vissa saker, borde aldrig ha hänt? Vissa, saker borde ha hänt. På nåt sätt. Jämnar allt, ändå ut sig. Till ett stabilt, status quo läge.

Snart, är det ingen återvändo?

Sverige, håller på att förbereda sig. Steg för steg. För en, total lookdown. Det är bara, en tidsfråga? Sportlovs veckorna, blir den avgörande faktorn. Visar det sig, att smittspridningen ökar dramatiskt. Under dom veckorna. Då är, en svensk lookdown ett faktum. Som man bäddar, får man ligga? Är en, gammal sanning. Åter igen, så undrar jag hur folk är funtade? När dom ger, sig av. Till proppfulla, vinterplatser. För att ha, vintersports aktiviteter. Det finns, inte alls på min världskarta. Vissa av oss, tror fortfarande. På att, den här pandemin. Inte skall, drabba dom. En sorts naivitet, som är förödande. Är folk, så himla desperata. Att dom frivilligt? Utsätter, både sig själva och andra för livsfara. Tja, alla är vi olika? Så kommer, vi alltid att vara.

Få del, utav glädjedödarens prognoser?

Känner mig, för övrigt. Ganska så, priviligierad. Mina problem, är inte större. Än att man, kan lösa dom. Det kan, gå fort? Alternativt, långsamt? Det beror, helt och hållet på läkningsprocessen? Hur som helst, kan jag såklart inte jobba. Då jag, är 100 %, beroende av friska snabba ben. Upp och ned, i trappor. Och så vidare. Herregud, det finns dom. Som har det, långt mycket värre? Än vad, jag har. På så sätt, är jag ytterst priviligierad. Nog om detta! Idag, har vi bara några få minusgrader. För första, gången på länge. Men mer snö, väntas in. Allt enligt, glädjedödarnas prognoser. Svenska regeringen, håller på att stänga ned vårt samhälle. Enheter, för enheter slås igen. Bara det absolut, nödvändigaste hölls öppna. Problem blir, det där sportlovets inverkan? På den, slutgiltiga svenska lookdownen.

När alla bitar, faller på plats?

Tja, en gång för alla! Jag fick en tid, hos en sjukgymnast på fredag. Den personen, skall undersöka mig. Om jag, överhuvudtaget skall gå till en läkare? Bedömer, den där sjukgymnasten. Att så är fallet? Då är det, på det viset? Så går det till. Vi får se? Tar en dag, i sänder. Det blir bäst så. Har efter mycket möda, och stort besvär. Släpat omkring, både mig och jycken. På den, traditionella morgonpromenaden. Där både, ettan och tvåan avklarades. Vilket ger, ett visst lugn? Nu faller alla, bitar på plats. Och dagen, kan börja utveckla sig. Precis, som jag vill ha den. Just för tillfälligt, kan jag inte göra? Mycket mera än, att vila mig? Att avlasta, mitt friska ben. Som får ta, alla smällarna. Herregud, om ett par dagar? Är jag tillbaks, till mitt gamla friska jag igen.

En fettisdag, utan större moral?

Min tisdag, börjar närma sig slutet? Blott, en obestämd tidsrymd kvar? Mellan tummen, och pekfingret. Mellan den perioden, kan det mesta hända? Eller inte ske? Man kan dö? Man kan, leva upp? Man kan bli, pånyttfödd? Skiljas, giftas bort? Bli sjuk, bli frisk? Whatever? Som sagt, vet man inte ett spår? Om vad, ens framtid. Har i sitt sköte? Ärligt talat, vill vi veta det? Kanske, kanske inte? Hade lovat, mig själv? Att inte, äta någon semla. Denna fettisdag? I stället, så åt jag två? Vilket bekräftar, att min moral. Är långt, under vattenlinjen. Faktiskt, så jävla bottenlågt.

Som en, självspelande vaktmästare?

Som vaktmästare. Känns det som, om man alltid är i händelsernas epicentrum? En stundtals, mäktig känsla. Man rycker, i lite trådar? Lite där, lite här? Sedan får man se, vems trådar det är? Oftast, vet man det? Men ibland, rycker man i överraskningarnas trådar? Då kan, allt hända? Allt, mellan himmel och jord. Även allt, däremellan fågel. Fisk, och mittemellan. Om man, ser min yrkesroll. På ett högre plan, än så? Då är man som pilot, på en rymdfärja. Som har, kopplat in autopilot. Som ett, självspelande piano. Gör den sina, uppdrag till ljuv musik. Som en ständigt, spelande schlager. Som nöts, om och om igen. Ungefär så, ser jag på mitt uppdrag. Som en modern ninja, i verkligheten. Typ så!

Om profeter och dylikt?

Det kanske, är så att. Man inte blir, profet i sitt hemland? Åtminstone, inte på den här sidan? Men skam, den som ger sig. Trägen vinner, är en sann måttstock. Hur som helst, går jag runt. Med min jycke, låtsar som om det regnar? Fast det, gör det ju inte. Min dotter, har nyligen opererats i munnen? Vilket, inte är så himla skojigt. Hon, är lik sin fader på den fronten. Det blåser aldrig , för hårt på toppen. Man viker inte, en tum på den avdelningen. Den ståndaktiga soldaten. Står cementerat kvar, på sin plats. Kvällen, börjar närma sig. I min region. Vilket påverkar, även mig. Att kura ned, sig i soffan. Och invänta kvällens shl match.