Dagsbagatellen: Det negativa, blev det positiva!

Ringde till jobbet idag. Berättade, för dom om mitt covid 19 resultat? Igår, var jag till sjukan .För att ta ,mitt andra covid 19 test. Under kvällen igår, fick jag således mitt resultat. På jobbet, satt dom i en spänd förväntan. Kunde ana, att dom höll tummarna? När tänker han, släppa resultatet? När jag väl, klämde ur mig resultatet. Att jag var negativ.

Då brast det till, på andra sidan luren. Herregud, så positivt att du var negativ. Hade jag nu varit negativ. Skulle det innebära, en massa jobbrelaterade problem för mina chefer. Trots allt, är jag fortfarande genomförkyld. Så in i bomben, också. Med en klar, bonnförkylnings karaktär. På måndag, väntas jag dock åter vara back in business. Eller varför inte, Fit for fight .Redo att ta tjuren, vid hornen!

Tydligen, så är det många. För tillfälligt, som är höstförkylda över lag. Folk ringer ideligen, till sina arbetsgivare. Antingen är dom, själva sjuka. Eller så vabbar dom. Kanske, skall dom skickas iväg på provtagning. Då försvinner 24 timmar. Eller innehar, andra krämpor än just corona.Allt handlar, faktiskt inte om corona. Vilket man kan tro. Det är just jag, ett lysande exempel på. Men fortfarande, vet jag inte när eller om? Jag blir drabbad. Det kan bli, när man minst anar det .Den känslan, är slående lik rysk roulett? Plötsligt händer det?

The brainless frog: När den långhåriga soldaten, fastnade för en värmländsk mentalsköterska!

Apropå mentalsjukvård, dess patienter och vårdare. Så var jag tillsammans, med en supersnygg vårderska av slutet på 70-talet.En eldig blondin. Jag gjorde lumpen, på ett numera nedlagt regemente i ack du sköna Värmland. Själv, var jag bara en simpel närskydds soldat. En långhårig, och osäker slyngel i gröna kläder. Såg mer ut som grodan boll, än en som försvarade landet. Kanske som, en gräddbakelse från oskuldslandet? Men det skenet, kan bedra. Som ni vet?

Som träffade, en supersnygg mentalvårderska.På ett superhett disco i ack du sköna Värmland. Mitt under, John Travoltas discoera. Ett populärt discohak.Där strandraggarna sadlade om, och blev till flottiga discofreak. Behöver knappast berätta om, vem jag försökte efterlikna på dansgolvet .Kanske lite svårare, med en stor stark i näven. Och en"feströkar"cigg i mungipan.

Men det konceptet, var jag som värsta brudmagneten. En som levde, på toppen av sin begränsade förmåga. Vi var tillsammans, under hela min militärkarriär. Vilket endast, sträckte sig över en period av 9 månader. Det blev, inget barn under den perioden. Vilket var tur för mig. Min osäkerhet, och omognad fortsatte att dominera en tid ytterligare. Problemet, låg i att hon var snudd på. Dubbelt så gammal, som jag var. Men va fan, snacka om att ligga på topp under 9 månader.

Koncist: Om det överlagda och sänkta till det mentala virrvarret!

Tänk så många knepiga människor det finns det otäcka i arian är att dom lever mitt i bland oss. Bland annat den där galna danska u-båtsbyggaren en charmig psykopat vilket dom oftast är som bjöd in den icke ovetande svenska journalisten. Inte trodde hon att hon aldrig mera någonsin skulle komma tillbaks med livet i behåll det var nog bara den där galna dansken som visste om det. Hela grejen verkade vara så jävla noga överlagt som det bara kan bli. Det var inte förrns några få dagar sedan som han erkände det där vansinniga mordet vad fick han att till slut erkänna dådet fick han större friheter?

Även när mentalsjukhusen lades ned flyttade några av dom in i vanliga familjehus dessa arma krakar skulle plötsligt klara sig helt själva efter kanske ett helt liv inspärrade på mentalsjukhus. Ingen lätt grej för en sådan som varken har jobbat betalt räkning städat handlar eller kanske ens tvättat sig själva. I regel var dessa splittrade människokroppar omyndigförklarade vilket inte gjorde saker och ting enklare.

Det tragiska i det hela är att många fortfarande inte får någon hjälp med sina psykiska åkommor. En del slussas vidare mellan olika instanser som hjälplösa bollar som sällan har någon trygg mottagare. En del får hjälp kanske på grund av att dom till slut får någon sorts diagnos och kan behandlas efter den då först har man något att gå på. Känner en hel del som totalt har tappat tron på myndigheterna deras spontana version av dom är entydiga. Dom är som blindtarmen i din kropp den finns där men fyller ingen funktion klipper man bort den så saknar ingen den?

Koncist: Bland rabarber äpplen och psykotiska tanter!

Herregud så många konstiga snubbar man kom kontakt med under min tonårsperiod på 70-talet. Minns speciellt en argsint tant som bodde i närheten av vår skola den tanten var inte att leka med. Det gjorde hon med oss oavsett om vi ville det eller inte hon hade titulerat sig själv som områdets skräcktant en titel som hon behöll så länge jag kan minnas.

Även i närheten av det vi bodde på den tiden ett så kallat framtidsområde låg ett riksbekant mentalsjukhus där dom intagna stod och skrek klängandes som vildar i staketen när vi cyklade hem från plugget. Våra oskyldiga bus bestod i att klättra över dom höga staken och palla både äpplen och rabarber då ganska oskyldigt även mätt med den tidens mått.

Denna här argsinta tanten som förövrigt hette Ebba var en bastant tant med klara psykiska besvär. Men hon bodde kvar i egen lägenhet varför vet jag inte? Ingen hemvårdare vågade åka dit hon borrade dessutom upp ett hål på sin ytterdörr. med en drillborr hon ville ha ett tittöga punkt slut den kvinnan tog oftast lagen i sina egna händer alla runt omkring den människan var livrädda.

När damen i fråga, skulle åka buss satt hon längst bak. Alla andra klev av. Oftast, fick hon åka buss själv upp till stan? Vilket var ganska förspänt på den tiden. En riktig donna, var hon allt. Hon rappade till oss, med käppen .När vi cyklade, för nära henne. Den argsinta ,och smått psykotiska människan .Var en adrenalinkick ,i min ungdomstid. Idag ,kan jag tycka att mentalvården svek. Lät tanten ,gå mot sitt bittra öde. Utan vare sig, vård eller omsorg.

Bild & Ord: Solrosor och tvåsamheten.

Bild 52: Verket "Solrosor och tvåsamheten", av bildskaparen G.zero-T.

Alla är vi barn, av sin tid. Lyssnar på proggklassikern Barn av vår tid, med Nationalteatern. En igenkännande låt, från min egen omtumlande period på 70-talet.Där det mesta ,handlade om sex bärs och rock´n´roll. I det här fallet, rörde jag mig förtjust. I mellan stilarna, progg punk hårdrock och pop. Någonstans där emellan. Hade jag även, en allvarlig släng av både synt disco reggae och ska.

En period, då man verkligen var barn av sin tid. Då perioden, mest bestod av flumgubbar, damer med hatt, och långhåriga snusande hårdrockare. Som drack mellanöl, var allmänt tuffa och pinkade på skolans gympasal. Vilket var standard. Det var den tidens ,polisongprydda huliganer. Knappast några svärmorsdrömmar? Vilket säkert inte, var dom hårda pinkande pojkarnas mål. Minns skolans gympalärare, som blev så förbannad. Att han bröt foten, när han jagade. En av dessa tidens, snusande oborstade huliganer.

Idag, blickar man tillbaka. Till sin egen storhetsperiod .Den var inte stor, men ändock en period. Då var allt ,bara guld och gröna skogar. Ingenting av värde, fick bekymra oss. Man kan lugnt säga, att vi ständigt var i nuet. Det var nu som  gällde. Ingenting annat. Morgondagen, fick bli som den ville. Dåtiden, betydde lika lite för oss. Som ett glas vattenskadad skummjölk, på skollunchen.

Koncist: När bonnförkylningar får tummen upp!

Hr precis kommit hem från min andra covid 19 provtagning min magkänsla berättar för mig att jag eventuellt kan vara smittad? Min andre inre sida håller tummarna på att jag bara har en en helt vanlig bonnförkylning vilket vore det klart bästa i sammanhanget. Har man klarat sig så här långt vill man såklart fortsätta undvika eländet så långt som det är möjligt? Varje dag verkar vara en prövning så fort man lämnar ytterdörren så vet man inte ett skit om vad eller vilka som kan smitta dig inte ens din närmsta granne kan man vara säker på?

Nu ska man naturligtvis inte måla "fan på dörren" men såklart kan man aldrig garantera sin egna säkerhet. Denna här pandemin har gjort vissa människor mer försiktiga och vaksamma medans andra grupper totalt skiter i allt vad social distansering handlar om. Cyklade för ett par dagar sedan genom stan där uteserveringarna var fullproppade av glada och smått berusade människor i alla åldrar. Där var det inte frågan om att hålla avstånd inte ens krögarna brydde sig nämnvärt dom vill såklart bara tjäna så mycket pengar som möjligt innan utesäsongen tar slut.

Personligen, så har jag krupit tillbaks till sänghalmen. Med mina sjuka teorier, om både det ena eller det andra? Dilemmat är, har jag covid 19.Lär det dra ut på tiden? Har jag bara, en vanlig hederlig bonnförkylning? Vilket jag hoppas på? Lär jag fortfarande, ligga kvar i min sänghalm. Och vänta ut tiden, i vilket fall som helst. Så ligger det till, i skrivandets stund!

Koncist: Att sälja in sig som ulv i fårakläder!

Försäljare i all ära men visst är dom jobbiga snudd på påflugna åtminstone dom som jag har råkat ut för. Det är ju en hel del alltifrån dörrknackande dammsugsförsäljare säljare av både svensk lexikon och nordisk kriminalkrönika till dom mera oborstade telekom säljare. Självklart så har dom sina direktiv och provisioner på allt dom säljer att jobba in en stor och trygg kundkrets. Kanske var lättare förr än nu i nutid där både villkoren och förutsättningarna ser helt annorlundare ut på liv och död med kniven på strupen.

Eftersom jag har själv har jobbat hiskligt länge inom livsmedelsbranschen då vet jag exakt hur säljarna fungerar hur dom jobbar vad dom är ute efter. Personligen så hade jag mina mallar redan klara så allt var på mina och ledningens villkor vad som skulle komma in i sortiment allt var centralstyrt. Förutom dom så kallade "hyllvärmarna" som man själv kunde modulera med på lokalnivå ett synnerligen trevligt och givande jobb så länge det varade?

Reagerade när någon på teven skulle träffa en säljare på ett teknikvaruhus en som såg snäll ut ok då kanske dom redan hade gallrat bort dom elaka? Kvar blev endast dom snälla ulvarna i fårakläderna som med berått mod lätt skulle kunna sluka både mormor och hennes moster i ett enda nafs. Allt för att sälja exempelvis en högteknologisk brödrost den enes bröd den andres död således hårda bud i säljarbranschen.

Koncist: När det där skeppsbrutna ufot gjorde mer skada än glädje!

Kom ihåg en snubbe en gång som ville rymma med en cirkus tro fan det var väl typ runt 10 bast. Ärligt talat tyckte jag inte snubben var så himla häftig långt därifrån det häftigast var väl att bo kvar hemma hos morsan. Det var häftigt kanske inte alla gånger men oftast.

Troligtvis hade den där snubben jävligt taskigt hemma anade att han kom från en problemfamilj hans farsa var en sunken sjöman som tillfälligt var i hamn. På nått sätt verkade han för evigt mentalt skeppsbruten däri mellan hann han med att både supa skallen av sig göra hustrun illa samt gravid och göra livet fan så surt för barnen. Ett riktigt jävla ufo med andra ord fy rackarns för en sådan rutten farsa.

Däremot min farsa han såg jag aldrig röken av därför han jobbade borta måndag till fredag. Kom hem sen fredag kväll trött som satan festade loss med morsan låg hela jävla lördagen samt badade bort större dagen av söndagen och åkte bort på kvällen. Sån jävla trevlig farsa hade jag lyckos mig Man väljer inte sina föräldrar men man väljer sina vänner med omsorg.

Koncist: När ett genidrag kan spela fula spratt med liemannen.

Än en gång briljerar folkhälsomyndigheten med maestro Tegnell i spetsen att rekommendera regeringen med att öppna upp ålderdomshemmen för besökare från 1 Oktober såklart med Löfvens goda minne. Samtidigt som större delar av Europa går handlös in i en andra mera kraftfullare corona våg.

Om det nu är rimligt att öppna upp kan dessvärre inte jag svara på har inget mandat för det det kan vara ett genidrag? Leka väl som än en gång spela ett elakt spratt med liemannen.

Undra vilka övriga starka krafter som florerar som vill skynda på att öppna upp allt som man bara kan varför har några för bråttom? Ingen höjdare verkar ta ansvar utan allt går på lösa boliner det får bära eller brista det är som att baka bullar och hoppas på att dom inte blir brända när man akut går på muggen för att tömma sin lilla festblåsa. Idrotten kräver också sitt publikum alla grenar vill ha folk betalande folk genererar kapital så är det visst.

Vore jag nu en styrande person mot alla odds skulle jag fortsätta bomma igen rubbet till årsskiftet och utvärdera dom rådande förhållanden på vårkanten året därpå och ta vidare ställning utifrån dom besluten. Problemet är och blir att regeringen pumpar ut grymma miljarder för att tillfälligt stoppa blödningen på ett par viktiga företag dom andra får förlita sig på smulornas på höjdarnas kaffefat.

Dagsbagatellen: När dom dolda symptomerna, kan fälla 50/50 lägen?

Spänningen börjar att, dra ihop sig. Som ett skrynkligt, gammalt dragspel. I morgon förmiddag ,skall jag dra iväg till sjukan. För mitt totalt 2 covid 19 test. Förra gången, gick det ju bra. Men den här gången, är jag mer skeptisk. Tolkar det som, ett 50/50 läge .Där dom dolda, symptomerna kan fälla avgörandet. Alla dom, som jag inte har uppmärksammat.

Känslan, är som att stoppa ned näven i ett vattendrag med bara pirayor? Man vet inte, när dom skall hugga dig? Eller om? Nu eller senare? Egentligen, så handlar allt bara om tur eller otur. Eller tillfälligheter, öden eller slump. På fel plats ,eller rätt ställe? Återigen, har man inte en enda susning. Om vad morgondagens, prov skall visa? Känns som ett lotteri. Där varannan lott är nit.

Annars, kan jag inte göra så mycket mera. Än att ligga, tryggt förankrat i sänghalmen och leverera bloggar i tid och otid. Men det gör jag så gärna, så. Ett sant nöje .Dom delarna, är det minsann inget fel på. Som tur är. Det är värre, ställt på andra delar. Men jag siktar in mig, på ett negativt besked. Är en obotlig optimist, med pessimistiska drag. Allt annat, är oväntat? Förr eller senare, åker man väl själv dit? Den tiden, kanske nu är kommen?