Utdrag från dagbok: Varje dag är en resa från start till mål?

"Har precis kommit hem från en 70 minuter lång promenad allt för att tänja på knäts gränser överlag så gick det bra men sista 15-20 minutrarna gick det lite långsammare. Det är såklart inte så himla konstigt, efter först ha suttit fast i en rullstol i över 10 veckor för att sedan gå från 2 till 1 krycka till slutligen gå utan några hjälpmedel över huvudtaget. Personligen kan jag tycka mina framsteg tills nu är helt grymma som att lära sig gå på nytt i bästa möjliga makliga fart. Hoppas på att nästa vecka blir en svag tempohöjning att man varje dag tvingar musklerna att pumpa runt dig från start till mål. Det är åtmindstone mitt uppsatta mål, säger som den där envisa snigeln sa: Rätt som det är går jag om vem som helst på två ben."

På tal om det nuvarande världsläget kan man idag liksom igår bara konstera att man befinner sig i ett skärpt läge där man undrar? Blir det något världskrig eller inte? Ganska lustigt att ett av världens största länder viker sig blint för en enda galen gubbes övertygelse. Hur det än är så tror jag knappast att dom där länderna i det gamla forna sovjetunionen vill bli en union idag, inbillar mig att folk i år 2023 har större behov än så än att känna sig kuvade i 1000 år till men det är bara vad jag tror? Det är mycket som händer för tillfälligt med kraschade amerikanska banker, även här hemma är det tufft att leva och tuffare lär det bli framöver. Vad skall man göra den dagen man inte kan handla mat längre pågrund av dålig inkomst?"

Utdrag från dagbok: Alltid är man på väg någonstans?

"Igår kom värsta tänkbara snökaoset som lamslog större delen av trafiken i min region, tror att jag var ute och skottade minst 3 gånger. Idag när jag gick ut med jycken Dino strax före 7 i morse så hade allt snö regnat bort men istället bildades det en isskorpa som inte var utav den här världen? För egen del så har jag börjat återhämtningen sedan någon vecka tillbaks med relativt långa stärkande promenader, så himla optimalt är knappast den här ytan på vägbanorna. Man trippar fram som en primadonna på vissa partier, tänk om jag skulle ramla ytterligare 1 gång med knät så vore det nog kört för en lång tid framöver?

Min tonårsdotter cyklade igår i värsta tänkbara förhållanden, på väg hem fick hon leda cykeln i detta bedrövliga väglag hon var både dyngsur förbannad för framdäcket gick inte runt som det skulle tack vare den mängd blötsnö mellan stänkskärmen och däcket. Ibland kan livet vara jobbigare än normalt så igår var en sådan jävligt jobbig dag som man snabbt vill glömma ever. En förvirrad snöplog åker dessutom runt i min närhet som en skållad råtta på jakt efter snö att ploga bort. Tyvärr blir han snabbt besviken för den mängden snö som finns kvar är inte mycket att hurra för."

Utdrag från dagbok: När andra saker blir oviktigare?

"Kyrkklockorna från den närliggande kyrkan dånar som bara den, kan i princip väcka upp dom redan döda från den eviga sömnen. Min sköna söndag tänker jag inte tillbringa i någon kyrklokal, utan jag ska göra helt andra saker till exempel som att dammsuga hela lägenheten och göra badrummet. Det där med att göra badrummet är som en oskriven lag, en lag som tydligen bara jag ska följa? Det är som det är med den saken, det är bara att spotta i nävarna och rulla upp skjortärmarna och köra igång. Hur svårt kan det vara på en skala? Igår var det mellodags som i och för sig inte vi följer slaviskt, för en gång skull så vann rätt låt och rätt artist. En rutinerad melloartist som har vunnit spektaklet förr och även den stora eurovisionsfinalen.

Igår kväll grillade jag jätteräkor som först fick gosa in sig i en marinad till det en srirachamajonäs som var helt i världsklass, en grönsallad klyftpotatis och vitlöksbröd som serverades lagom till mellot. När jag gick ut med våran jycke Dino efter klockan 22 igår så var det värsta snökaoset ute, ett tag kändes det som om man var i Sibirien åtminstonde vädermässigt. På nyheterna i morse konstaterade dom att någon procent av alla våra skyddsrum var godkända, resten är väl sådana som används för andra ändamål men snabbt kan ställas om när nöden kräver det. Hoppas verkligen att man aldrig någonsin får använda skyddsrummen i vår fredliga demokrati, men läget idag är det osäkraste sedan 2:dra världskriget."

Utdrag från dagbok: Det som är helt normalt är en konst?

"Passar på att njuta av den här dagen som har bjutit både på en slösande sol med korvgrillning och bubbel, har faktiskt fastnat i solstolen i ett par timmar och även med en smått harmonisk kroppslig närvaro. Idag känns livet på topp med ett par pigga hundpromenader i bagaget och en egen längre promenad för att känna om knät funkar och det börjar den göra. Blir allt starkare för varje dag som går, räknar med att gå utan kryckan om någon vecka eller så? Ett stort steg för mig personligen men ett litet marginellt steg för mänskligheten. Ikväll blir det till att kolla in den svenska mello finalen som är ett svenskt klassiskt "samling kring lägerelden" egenhet, där man sitter fastlimmade kring ett uppdukat bord med olika tillbehör och bara hoppas på att ens favorit skall sopa banan med sina medtävlande?

Sedan blir man såklart ledsen i ögat när man läser att mera snö väntas komma in under måndagen och eventuellt än mera snö under slutet av nästa vecka? Var lugn bara lugn det hela är högst normalt för årstiden, det lär snöa långt inne i april om det vill sig riktigt illa. Vi som har varit med ett tag vet att det här är helt normalt, oavett om man gillar det eller inte? Hur det än är så går vi ändå emot ljusare tider åtminstonde vädermässigt, men ser man sig omkring uti världen för övrigt så är den mörkare än någonsin förr. Med cyberhot terrorhandlingar och andra galna enskilda saker som rubbar den demokratiska helheten. På nåt sätt känns det som om man befinner sig i ett lugnet före stormen läge, och bara väntar på att det globala helvetet skall braka loss."

Utdrag från dagbok: Allt det andra kan vänta?

"För tillfälligt befinner sig min region i ett sorts vakuum ett lugnet före stormen läge, för i eftermiddag idag tisdag förväntas det komma in ett jävla otrevligt snökaosväder med svår blåst som krydda på moset. Enligt prognosen blir det mellan 10 till 20 centimeter snö, en hoper orangea vädervarningar i stort sätt över hela min region. Naturligtvis ingen höjdare för dom som vill ha vår nu, det är bara att bita i det sura äpplet och vänta ut det i mina ögon tråkiga scenariot. Förr eller senare blir det en vår för alla och allt vad det innebär med olika innebörder i spannet mellan glada och jobbiga, med pollen fästingar jobbiga getingar irriterande flugor med myggor gräsallergier och allt det andra? Varit ut med våran jycke Dino halv sju i morse i 11 graders kyla, och blev förvånad över att så många cyklade idag? Hur skall dom göra på hemresan i det förväntade snökaoset som drar in under eftermiddagen? Tja det är ju knappast mitt problem, men visst fan undrar man i sitt stilla sinne?

På eftermiddag skall jag iväg till mitt sista besök hos fysioterapeuten på sjukhuset för ett troligt träningsprogram på redskap, kommer säkert att slussas vidare efter detta till vårdcentralernas sjukgymnaster som kontrollerar mitt framskridande. Förhoppningsvis kan jag börja cykla lite lätt i slutet på mars det är åtminstone mitt mål i den här historien, för att i slutet av april komma igång med jobb igen. Har delat upp min skada i två delar en läkningsprocess och en rehabliteringsdel, nu befinner jag mig i del två med ett par idoga promenader med 1 krycka om dagen med jycken Dino sammanlagt landar jag på mellan 10-12000 steg. Vilket är helt okej i sammanhanget från att ha varit totalt fastklistrad i rullstolen, till att gå sjukt många steg så är det hur stort som helst"

Utdrag från dagbok: När drömmarna rann ut i sanden?

"Jag gråter inte över att jag inte blev någon raketforskare inte heller blev jag någon lokförare, det kanske var tur för jag ville aldrig bli någon heller. Poängen i kontentan är att jag blev ett offer för den tidens grupptryck, alla andra ville bli plåtslagare och det blev jag också fast jag hatade plåtslageri. Men ändå utbildade jag mig och även jobbade som plåtslagare i några år, tills jag sa upp mig och gick vidare i livet. I själv verket ville jag bli journalist och skriva böcker, men allt det där rann ut i sanden i stället blev jag stormarknadesbiträde i 15 år och innan dess jobbade jag som städare på regionsjukhuset. I mitten av karriären var jag lagerarbetare i över 10 år, fram tills idag då jag sysslar med helt andra saker. På något sätt har ändå cirkeln gått ihop men vägen dit har både vara krokig taggig och lång.

Skulle jag istället ha lyssnat på mitt hjärta och inte på det långhåriga och extremt omogna grupptrycket kanske mitt liv ha sett betydligt annolundare ut idag, som alltid är det lätt att vara efterklok när man har facit i handen. På något sätt har man fått anpassa sig efter livets vågskvalp och rättat in sig i diverse led fast jag kanske inte alls hade någon lust till detta. Så här i efterhand blev grupptrycket min största tabbe hittills i livet, men slutet blev bra trots alls ändå. Nu börjar jag närma mig slutet av min jobbkarriär, och sedan börjar en annan livsfas. Känslan är som att hela livet leva i en kolsyrad sockerdricka som efter ett tag blir en avslagen skugga av sitt forna jag."

Utdrag från dagbok: Bäst att lägga till ödmjukheten?

"Dagarna tuffar på i maklig fart som tur är går det mesta framåt, tänker främst på min rehab träning försöker gå med 1 krycka mellan 1,5 till 2 timmar om dagen. Helt beroende på hur stabilt mitt knä verkar, än så länge funkar det bra vilket jag är sjukt tacksam för. Det händer mycket i Sverige för närvarande med en tragisk bussolycka med dödligt utgång, en och annan skjutning i förorterna att lägga till i den där negativa statistiken. Nu ger sig dom kriminella på dom andra kriminellas anhöriga som vedergällning, ondskan ter sig nya former hela tiden. Allt mera sofistikerade metoder används, i dessa kriminella kretsar blir våldet vardagsmat som jag äter pannkakor. Hela våldsspiralen speglar ett Sverige som kanske inte alls mår så bra som vissa tror?

Vädret börjar snart ändra karaktär det väntas komma in ett riktigt jävla snöoväder i morgon eftermiddag med någon decimeter nysnö, dom olika vädertyperna byts lika ofta som jag själv byter kalsonger. Det ena avlöser det andra men någonstans bortom hörnet väntar trots allt våren, som inte kan aktiveras förens den kvarliggande nederbörden har fallit ner så enkelt är det. Då får det vara hur mycket meterologisk vår som helt. I morse var det dessutom över 8 minusgrader kallt då kändes det som vargavinter på riktigt, men sen kommer solen fram ur sitt gömsle då blir det riktigt varmt på läsidan. Hela den väderbiten måste kliva över tröskeln för fortsättas utvecklas till mer behagligare tillvaro."