Yster dans i nedan.

Bild 9: Verket "Yster dans i nedan",av bildskaparen G.zero-T.

Handlar bland annat,om min ibland icke spikraka väg hem från krogen.I min ungdoms glada dagar,var livet en fest.En fest,så länge det varade.Numera är festen,en del utav själva livet.Lika naturlig del,som sill och potatis.Som handen i handsken.

Alla vägar bär inte till Rom? Absolut inte.Tacka gud för det.Men väl hem till min säng,i bästa fall.Om man nu inte,tog en sväng förbi en gammal flamma.Vilket,hände mer än gärna.Man hade då ett stort,testosteron påslag.Genväg blev,i regel senväg.Skit samma,man brydde sig inte.

Men som sagt,livet var oftast en fest på lösa boliner.Man tog dagen,som den kom.Som den var.Gjorde den,så himla bra som möjligt.Oftast sket det sig,då man råkade dubbelbokade tjejer.Ibland,visste man varken ut eller in? Då var man inte värd,skorna man gick i.Surt sa räven.Allt var verkligen inte,guld som glimmade.Mycket gråstenar,som kantade min väg.Mycket slaggprodukter,av kött och blod.

Idag handlar det mesta,om raka prydliga vägar.Utan att ta,allt för onödiga omvägar.Fester,kanske inträffar nån gång då och då.Då pallar man bara en dag,sen ligger man och tycker synd om sig.I sin inlindade ångest.Och bävar,för nästa gång det händer.Livet är fortfarande en fest,och kommer så alltid att vara.

finns i sjön.

Bild 8: Verket "finns i sjön",av bildskaparen G.zero-T.

Är en tanke om att tvåsamhet är bättre än ensamhet.Ofrivillig ensamhet,är det närmsta döden man kan komma.En påtvingad tvåsamhet,kan vara lika illa? Sedan finns det sådana som jag,som värdesätter ensamheten ibland.Som ett komplement.I min umgängeskrets,finns det översociala människor.

Som ibland bara blir för mycket.Som inte missar,ett enda tillfälle att sola sig i glansen.Herregud,vad jobbigt en del har.En del väljer,sitt umgänge.Medans andra,inte har något val.Det ser väldigt olika ut.I min värld,finns det alternativ än så länge.Det är klart,desto äldre man blir.Desto mindre alternativ,har man kvar.

Nu väntar vi bara på tåget,mot Göteborg skall komma in på perrongen.Dotterns polare,skall åter hem till götet.Efter en intensiv vecka,i närkemetroplen.Apropå vädret,så verkar det bara bli bättre och bättre dag för dag.Bortsett från kultfilmen,vi hade i alla fall tur med vädret.Så har hela veckan,varit en enda stor hit av rang.

där skuggorna fryser till is.

Bild 7: Verket "där skuggorna fryser till is" ,av bildskaparen G.zero-T.

Handlar egentligen om inkrökta känslors våndor,mer än någonting annat.Känslor,som egentligen borde vara fast förvarat i trygghet.Bland skogens förtappade troll,och dess illbattingar till bundsförvanter.Man blundar och tror,att man är osynligt.Tjenare,eller hur? Tills någon villig själ berättar motsatsen.Oj då! I själva verket,är man bara ett simpelt väsen med för stora öron.Som snappar upp,sånt man i de flesta fall inte har någon användning för.

Ibland,har jag själv konfronteras.Med dom opolitiska och iskalla skuggorna,som slänger käft i gathörnen.Dom som man inte gärna talar med/om.De som man helst inte skulle vilja,vara polare med.Inte ens i dagsljus.Hellre lägger man sig,platt som en blåsfisk.Kippar efter andan.Och önskar sig bort,till en bättre värld.I de flesta fall,hamnar man förr eller senare tillbaks till ruta 1.Vilket först inte var tanken.

Min måttstock,har varit i regel sedan scratch att övervinna betongdjungelns orytmiska väsen.Men rötterna,är djupt rotade i ryggmärgen.Hur vi än gör,så har vi ändan bak ändå.Snöpligt va? Kanske har man sitt,kalla kala ursprung djupt förankrat på betonggårdens sterila taggbuskdjungel.Där vi alla,på något sätt är överlevare? Det är detta faktum,som dom inkrökta känslors våndor egentligen handlar om.Tro det eller ej?

hundhjärta.

Bild 6: Verket "hundhjärta",av bildskaparen G.zero-T.

Är en bekräftelse,på att jag har gått i från en icke hundälskare.Till en 100 %-ig hundälskare.Allt inom en tidsrymd,på ett par decennier.Min jycke,har blivit som en del av mig.En kär vän,som inte viker en tumnagel från min sida.Från skepsis,till begeistring.Lyckan blev gjord.Förr i tiden,var jag endast kattälskare.Gillade lite klös i tillvaron.Älskade,deras frihets inställning.Onekligen trevliga djur.

Men åren gick,och katterna blev gamla skröpliga och dog platt fall.En del blev galna,några hittade nya bovärdar.Lätt hänt,när man som vi bodde mitt på landet.Har haft allt ifrån undulater,dvärghamster,kaniner till nu mera hund.En mindre djurpark? Min hund som är en bedårande jycke,lystrar till namnet Dino.Det lustiga i sammanhanget är att,det går en klasskompis i dotterns klass som även den lystrar till namnet Dino.Ganska lustigt faktiskt.

Våran jycke,Dino fyllde nyligen 2 bast.Eftersom han är helgalen i falukorv.Så fick han,såklart en falukorvstårta med 2 tända ljus i.Skojar du,att jycken blev glad.Det skulle jag med ha blivit.Garanterat.Idag,blev vi inbjudna till grillfest hos goda polare.På tal om nåt annat.I morgon åker dotterns polare hem till götet igen,efter en ruschig vecka i närkemyllans metropol.Yiihaaaa.

utan krusiduller i bersån.

Bild 5: Verket "Utan krusiduller i bersån",av bildskaparen G.zero-T.

Är att bejaka,återstoden av själva livet.Gunga dess oharmoniska delar,i en hammock.Att fylla dessa olika delar,med gin o tonic,med ojämna mellanrum.Att se till,att platsen vid solen alltid är bokad.Nåde den,som rör den.Rätt som det är,kan ålderns höst komma ikapp dig.Då jävlar är det försent.Riktigt riktigt försent.Är man som jag,som lever direkt i nuet.Dricker gin o tonic med ojämna mellanrum i nuet,är det inga som helst problem.

Problemen hopar sig först,när problemen kommer som ruttna smultron på ett havrestrå.Då först,kan vi börja snacka problem.I drömmen,sitter jag med mina skärrade skyddsänglar och tar ett järn eller två.Vid foten av Pompeji.Vid randen,av alla drömmars ohyvlade verklighet.Det som är kvar av livet,behöver inte vara ruttet på något vis.När man har skalat bort,det fula utanmätet så finns den vita osvurna oskulden kvar.

Bild & Ord: blott en levande cyklist.

Bild 4: Verket "blott en levande cyklist", av bildskaparen G.zero-T.

Ordet cykel, är inte alls främmande för mig. Tvärtom. Den har alltid funnits med i mitt liv som en röd tråd, sedan pinocchio varianten televinken hade sin storhetsperiod på 60-talet.Då talar vi hedenhös, på riktigt. Mitt liv, har alltid varit i rörelse, på ett eller annat vis. I olika rörelser ,som trampar livet vidare. Till oanade dimensioner, vinklar eller vrår.

Började min egna cykelkarriär. Med buller och bång. Cyklade in med trehjulingen i nedförsbacke, i ett ruggigt taggbusksnår och gjorde illa mig som fan. Allt enligt min morsas, vidlyftiga berättelser. Vad hon fick allt ifrån? Har jag ingen aning om? Undrar fortfarande, än idag? En annan gång. Cyklade jag ut med, trehjulingen mitt på vägen.

Stannade upp där, och tittade. Förundrat på, människorna i bilarna. Med tummen i truten som skrek, och pekade finger åt mig. Den ena värre, än den andre. Sådana otrevliga människor. Fick mig aldrig mera, någonsin ut på vägarna igen. Åtminstone inte med trehjulingen, som mer såg ut som en skadeskjuten kråka. Än som en liten, men naggande god stålföl.

På senare tid. Trafikerar jag fortfarande, samma vägar som på 60-talet. Dom hysteriskt absurda gubbstrutten. Är för längesedan, både döda och begravda. Förhoppningsvis, då i vigd gjord? Men ersatts av, än värre kepsgubbs. Som inte väjer för, självaste fan själv. Ur askan i elden.

Bild & Ord: bananhäng.

Bild 3: Verket "bananhäng",  av bildskaparen G.zero-T.

konstruerades under en fruktsam period. Av kreativitet. Av skaparglädje, och inåtvänd frustrations noja .På gott och ont, i ett experimentellt kaos. Ur detta,p loppade det fram. Ett stort antal verk.

Den ene ,konstigare än den andre. Ett skapande, ur mitt perspektiv sätt. Där jag låter alla mina sinnen, få vara delaktiga. Den ena går in i den andre Och ur detta kreativa crescendot, avlas det fram. Ett stycke modernt och tidlöst, bildskaparhistoria signat G.zero-T.