Handlar bland annat,om min ibland icke spikraka väg hem från krogen.I min ungdoms glada dagar,var livet en fest.En fest,så länge det varade.Numera är festen,en del utav själva livet.Lika naturlig del,som sill och potatis.Som handen i handsken.
Alla vägar bär inte till Rom? Absolut inte.Tacka gud för det.Men väl hem till min säng,i bästa fall.Om man nu inte,tog en sväng förbi en gammal flamma.Vilket,hände mer än gärna.Man hade då ett stort,testosteron påslag.Genväg blev,i regel senväg.Skit samma,man brydde sig inte.
Men som sagt,livet var oftast en fest på lösa boliner.Man tog dagen,som den kom.Som den var.Gjorde den,så himla bra som möjligt.Oftast sket det sig,då man råkade dubbelbokade tjejer.Ibland,visste man varken ut eller in? Då var man inte värd,skorna man gick i.Surt sa räven.Allt var verkligen inte,guld som glimmade.Mycket gråstenar,som kantade min väg.Mycket slaggprodukter,av kött och blod.
Idag handlar det mesta,om raka prydliga vägar.Utan att ta,allt för onödiga omvägar.Fester,kanske inträffar nån gång då och då.Då pallar man bara en dag,sen ligger man och tycker synd om sig.I sin inlindade ångest.Och bävar,för nästa gång det händer.Livet är fortfarande en fest,och kommer så alltid att vara.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar