25 juli 2020

Oromantisk theme. (en sorts personlig dikt)

Jag bor inte på en ö,det känns som en.I själva verket en utopi,av nån annans mardröm.Ett hjärtskärande ting,som en pingvins slipade knivar i byrålådan

men jag är en ö,omgiven av avloppsvatten
av elektriska hajar burleska varelser och andra störande element,som bara vill mig oväl

egentligen ,så bor jag på land på en anonym plätt i myllan någonstans i ingenmanslandet.Där finner jag,den förlorade fridens skepnad.Där dricker jag min oslipade olust i engångsmugg

där inga adresser är vardagsmat,där den bittre grannen pinkar in sitt revir med en unken rap
men det lägger jag mig inte i,sätter inga större värderingar på skiten.Låter det bero,ser andra tar den saker i egna händer.Det får bli som det blir

Jag finner mig i allt,men berättar inte sånt.En privatgrej,ett egetrum med taggtråd
i staden bor för närvarande min bleka själ,där den ser andra bleka själar dansa limbo.Lustiga förvirrade sällskap,som slår ihjäl tiden med ett rått garv

i en rutten träkåk,lever min öken omgiven av stickbuskar nyponsnår och ormbunkar
av kräldjur dreglande löphundar och andra suspekta ting
i min omgivning.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: Ett ögonblick i verkligheten?

"Haft en liten oansenlig dust med min tonårsdotter till slut gav jag upp, det gäller att kunna ta att man är helt pantad totalt idiotfö...