Jämställdheten är alltid rätt?

Det där med jämställdhet är alltid ett lika hett diskussionens ämne ? Kommer alltid så att vara vi är ju två kön med olika värderingar och synsätt. Fortfarande är det hästlängder mellan mannens och kvinnans löner skamligt nog? Inbillar mig  att det är en grupp insnöade cigarr gubbar som styr landet som dessutom  är livrädda för att armbågsvassa karriärs kvinnor skall ta över deras väl och ve. Kanske är det bara en klyscha med en ironisk underton. I min värld gäller  dock alltid lika lön för lika arbete. Självklart avgör kompetensen det hela har man  dock lika kompetens skall arbetsgivaren välja vem som passar då kvittar könet. Självklart så är det arbetsgivarens marknad som en del i framtiden. 

Personligen så har jag alltid jobbat i kvinnodominerade jobb både inom vården och inom handeln. Bara för att jag råkar vara en man så har jag knappast dragit någon fördel utav detta faktum utan haft exakt samma lön som mina kvinnliga kollegor. Allt eftersom åren gick fick man såklart vissa fördelar lönemässigt det gäller såklart båda könen man jobbar sig liksom uppåt oavsett kön. Idag finns det knappast kvar några tunga jobb med några få undantag naturligtvis dom inom gruvnäringen stål och förädlingsnäringen men även inom andra mansdominerade jobb.  Rent biologiskt är faktiskt kvinnorna lite svagare fysiskt men kanske betydligt starkare psykiskt kvinnorna kompenserar styrka med mental överlägsenhet. I slutändan tror jag ändå att vi kompletterar varandra som en tvåenighet. Får man bara bort den där jävla inrökta och insnöade gubbmaffian som sitter där fast förankrad i orubbat bo. Då lär det rassla till rejält på diverse håll och kanter.

En löneslav med fördelar?

Ingenting går upp mot just tystnaden. Inte ens värsta hårdrock kan konkurrera? Den ljuvliga stund som lätt bräcker allting annat. Så tyst att man inte ens hör knappnålen falla. Inget är vackrare än den faktiskt ingenting ljuvligare skönhet finns knappast. Om jag finner lugnet det händer det ibland? Då går jag i regel ut i skogen så långt in man kan komma bortom troll och pack. Då börjar jag med att släppa ut ett elakt inneboende primalskrik som har legat där och grott. Oftast låter det som en skabbig räv som fastnat i en rävsax. Men jag gör det oavsett vad? Efter denna djuriska dramatik super jag in den kala sinnligt råa atmosfären låter den inta min arma förbrukade kropp. Som omvandlar den till förnybar energi ett helande är påbörjad. Ett sunt sätt att ladda om batterierna på utan att förta sig nämnvärt. Denna internt personliga skogsgrej händer lite då och då beroende på när det passar in. Annars så tar jag mig den tiden ur ett själsligt helande perspektiv.

Dessvärre blir det allt för sällan vilket jag beklagar? Enligt mitt sätt att tänka tror jag att den metoden funkar på majoriteten. Den sönderstressade löneslaven som jag råkar vara mår bara bra utav skogsluften vilket är såklart är bättre än den förintande kontorsluften. Att få andas in den rå naturliga obehandlade vitmossan känna dess 100 åriga livskraft strömma genom kroppen. Då kan lova er att ni kommer ut ur skogen som en ny fungerande människa? Gör ni inte det är det bara in i det igen och grotta ned sig i skogsmyllan. Skogen levererar alltid tills ni känner er nöjda. Många människor hamnar ibland mot sina drömmars ideal. Dom flesta ibland även jag vill hellre inners inne ligga på sofflocket och läsa Kronblom om sanningen skall fram. Troligtvis är den där bekväma fakta analysen vetenskapligt bevisat? Många fastnar i ett minst 40 timmars jobbvecko syndrom utan att ha egenmakt till att bryta sig ur den oftast icke självvalda fyrkanten. Det är bara att gilla läget för sämre vill man ju inte ha det?

Tekniken är som dom spikraka rälsen?

Den tekniska utvecklingen fortsätter att skena iväg snabbare och avancerande än vi någonsin kunnat anat vi kan inte hejda den utvecklingen. Vad har vi att vinna på det eller förlora på det samma? Om inte "bakåtsträvarna" gör det vilket inte skulle förvåna mig? Det finns alltid dom som tycker olika än oss framtidsmänniskor. Allt går med en himla hastighet det som var modernt igår kanske inte alls är det idag? Vill minnas det var så med datorerna i begynnelsen vissa modeller blev föråldrade redan i kartongerna mobilerna lika så. Nu är vi precis inne i den spännande 5G verkligheten där allt går betydligt snabbare tekniken blir än mer sofistikerad än någonsin. Fibertekniken utökas och vinner allt mera terräng på gott och ont i vissa läger? 

Till sist kanske den skira bubblan spricker och vi är tillbaka till papper och pennan nivån? Lite åt hedenhös hållet måhända men det kan vara vår back up? Nu gäller det att hänga med i dom tekniska svängarna? Gör man inte så är man om man säger lost in space inom det området. Kan visst det förstå dom gamlas frustation över allt det där digitala som verkligen har blivit vår enda gud? Allt bygger dessvärre på om tekniken fungerar eller inte? Gör den inte det då är vi som blinda höns på berget som inte vet vilken väg som känns bekväm. Det hela känns som om en harmlös ballerina som går på en ytterst skör tråd över en bottenlös avgrund.

Med smörgåstårtan i centrum?

För en stund sedan rök den sista delen av smörgåstårtan inget öga blev torrt. Tre dagar varade gobiten den blev perfekt ju längre den fick stå den liksom mognade i smakerna. Mitt presentkort täckte en 6 bitars samt en smörgåsbakelse och två drickor. Totalt fick jag lägga ut 4 spänn på kalaset det var det värt totalt sett blev det 1,33 spänn om dagen billigt så det förslår. Det småruggiga vädret fortsätter att dominera med några få solglimtar där emellan. Det hela påminner stundtals om döda polska skogar kalt med noll lövverk trist och tidvis grått. 

Annars har coronan inte gjort så mycket väsen av sig men vi får väl se när det skall summeras efter julhelgerna? Nu kanske dom där rutinoperationer som har fått stå tillbaks för covid patienterna kan genomföras. Det man kan inget göra nu är att se till att man tar sitt eget ansvar framledes. Då har man gjort mer än tillräckligt. Moralen kan man ifrågasätta, man måste fightas med dagligen. Dom som inte finner allvaret i den här pandemin har ingen respekt för medmänniskorna? Trots allt så fortsätter pandemin fast man nu har släppt på alla restriktioner.

I staden bor dom godtrogna?

Bor i en stad som förr statistiskt sätt kännes så stabil som var näst intill kliniskt ren från grövre brott. Som exempelvis brutala mord skottlossningar i parti och minut. Gangster ledda mc-gäng strippklubbar meningslösa våldtäkter barnpornografi brott hos både kyrkans betrodda män och gubbsjuka ungdoms ledare. Dessa sjukt perversa män har jobbat i godan ro med oskyldiga barn. Våra godtrogna barn som dom brutalt har utnyttjas för sin egen njutnings skull på både det ena eller det andra sättet? Avskyvärt är vad det är det borde vara dödsstraff på sådana tilltag. I min stad finns det ett område i ytterkanten någonstans därute i periferin. 

Som när det byggdes på 60-talet var ett framtidsboende för barnfamiljerna. Idag tillhör detta från början paradisidyll ett av landets absolut värsta tillhåll för olika kriminaliteter. Ett till ytan upprustat ställe där skenet definitivt bedrar. Men där under ytan hopar sig allt snabbare dom sociala problemen. Svår arbetslöshet utanförskap en totalt misslyckad migration. Anonyma barnäktenskap till halvdana könsstympningar. Olika klaner som styr vissa gator har egna lagar där knarket flödar fritt i samhällets goda minne. Ett ställe som ingen mer än jag känner till vill vistas i efter klockan 16. Vi hade ändå inget ärende dit?

Om drömmarna uppfylls?

Ibland önskar man sig långt bort som möjligt så långt bort man kan komma bort ifrån den här vardagliga verkligheten. För att måhända landa någon annanstans där inga faror finns ingenting, som kan få dig ur balans? Där inga yttre eller inre omständigheter finns inga hot ingen förbannelse. Det stället finns i alla fall inte på min karta? Det är därför som man önskar sig det? Våran rådande verklighet är så pass kompakt att det inte finns något utrymme för impulshandlingar. Vilket såklart strider mot människans sanna natur? 

Istället försöker vi anpassa oss till en krass verklighet som vi inte alls vill vara delaktig i vilket i sin tur strider emot våra innersta drömmar. Vi kanske vill något helt annat än denna här tudelade verkligheten så är det oftast. På tal om nåt helt annat undrar vad tomten skall göra i år? Den lär ju inte var så himla uppbokad nu när näthandeln ökar lavinartat? Skillnad var det förr då var det bara att koppla på renarna och ge sig av. Den kanske sadlar om och blir nåt helt annat varför inte en nättomte med rätt att förverkliga?

Jakten på morgondagens glimma?

Det är många yrkesgrupper för närvarande som står i fokus. Vårdpersonalen som sliter alla dagar i veckan. Poliserna som får rycka ut både på det ena och det andra kan tänka mig att det är sjukt mycket. Familj relaterade prylar saker i omlopp gäng kontra knarkrelaterade ting. Restaurang personalen som varken vet eller in ska vi slå igen eller inte anställa nya eller? Hotellnäringen som inte heller vet ett skit om morgondagen inte ens om personalstyrkans kapacitet? Kan även tillägga att dom flesta köpcentren har haft det stentufft att överhuvudtaget få in ett schysst dagskapital kan tänka mig att det diffar en hel del? 

Rätt som det är blåser det förbi en radda blåljuspoliser i full kareta säkert på jakt efter någon Jönsson liga aktig person som antingen har lyckats eller misslyckats liksom ett 50/50 läge. En gång skurk alltid skurk ytterst få kommer in i det vanliga svenssonlivet? Säkert är det så i minst 80 procent av fallen resten försöker övertyga både sig själv och omgivningen? I mitt område huserar det många olika personligheter med minst lika många bakgrunder med etniska grupperingar. Misslyckade integreringar olika människoöden pinsamma dramaqueener tragedier etc. Ett brokigt klientel i ett brokigt landskap som ständigt förändras till nåns fördel eller nackdel från vagga till grav.

Choklad mousse kontra blåljuspersonal?

En helt vanlig söndag idag det kan jag tycka är riktigt skönt inga som helst måsten i stort sätt ingenting som kan eller får förstöra den här dagen. På tal om att förstöra så känner jag mig helt klart odödlig men det är såklart bara en känsla man bär med sig? Det enda som händer idag är choklad moussen med grädde och vindruvor även dricka italienskt vin till kvällens kycklinggryta. Således är det i min värld en helt komplett söndag smarrigt värre ur gourméns synvinkel. Vad som har hänt idag i den övriga världen har jag faktiskt ingen koll på för tillfälligt men det troligaste är väl att ett par mord har skett nått internt stök på nån kvarterskrog som har spårat ut som vanligt och i sämsta fall lett till blodspillan? 

Har varit lite off line socialt idag eftersom jag har jobbat med min blogg den fortsätter att leverera till min förnöjsamhet. Tyvärr så blev det tydligen lite stök för nån dag sedan i ett ytterområde i min närhet troligtvis nån gänguppgörelse? Ett helt gäng blåljuspersonal kom snabbt till platsen och redde troligtvis ut den problematiken? Min magkänsla berättar för mig att det blinda hänsynslösa våldet kommer fortsätta öka även nästa år. Annars är vädret ett normalt höstlikt kapitel ett sorts förberedande inför det som komma skall.

En sommar med möjligheter?

Även den här corona sommaren har varit minst sagt minimal i  stort sätt obefintlig faktiskt snudd på mikroskopiskt. Endast en tur och retur resa till Göteborg har varit den enda lyxen på smörgåsbordet utanför min region. Istället myntade vi det redan vida kända begreppet "hemester". Ett nytt ord både med karaktär och med många modifikationer. Gjort lite små saker hemmavid allt runt omkring mig har varit corona har andas corona man läser om det man lever med problematiken i stort sätt dygnet runt man till och med har mardrömmar om eländet. Dessutom med en livrädd 85 årig svärmor som har laddat handväskan proppfull med munskydd handsprit eventuellt med tårgas hon vägrar inse att vi inte längre har några restriktioner? 

Eller hur snacka om att vara beväpnad upp till tänderna och snacka om social distansering på alla håll och kanter. På grund av den rådande situationen har man äntligen fått upptäckta Sveriges avlånga bländade skönhet. Vi visste såklart att den fanns där men kanske inte förrns nu som man har besökt dom där "vita fläckarna", som man kanske annars hade missat. På grund av att vi istället har valt att tillbringa delar av semestern på vårt paradisö Mallorca. Det känns skönt att få slippa dom självupptagna strandraggarnas kromande även dom silikonstinna donnornas uppenbarelse. För att istället ägna sin uppmärksamhet åt saker som vi annars hade undvikit och förträngt? Sveriges natur och landskapsbygd är fantastisk underskön i sin mångfald. Varje landskap är fantastiskt var och en för sig med sina specifika smultronställen.

Ett steg i rätt riktning?

Det där med att stå i rampljuset är intressant det kanske inte är så lätt som man tror? Vissa av oss dras dit per automatik som en dammråtta till dammsugaren. Medan andra som typ jag troligtvis missar chansen när vi väl får den? Vi till och med snubblar på den utan att veta om dess innebörd? Andy Warhol min favorit poppis kille nämnde nåt om 15 minuter i rampljuset sen är är din lycka gjord? Okej det låter väl bra, enligt statistiken är det i stort sätt omöjligt att bli profet i sin hemstad såklart med några få lysande undantag? Jag har minsann inte lyckats med det konststycket? 

Kommer säkert heller aldrig att lyckas med det? Eller så händer det plötsligt att jorden snurrar åt mitt lyckohåll? Troligtvis är jag inte alls utvald på något sätt? Kanske saknar jag den där framgångsgenen? Inte fan vet jag det enda som jag riktigt vet är att blogga troligtvis är min grej? Men jag är inte riktigt säker ännu? Skriva kan jag inga som helst problem men konsten är bara att nå ut till en bredare publik till ett sådant publikum som läser mina texter av sann kärlek. Det är sannerligen inte lätt? Man är varken kändis eller ens löpsedel stoff? Egentligen är man ingenting förutom sig själv och sina outforskade möjligheter.