En av många små tankar: En sorts frigörelse då som nu?

"Man kan vara allt ifrån en djävla idiotgubbe till världens bästa pappa ever i en tonårsdotters ögon bara på ett ögonblick, det beror såklart på dennes dagsform och om hormonerna är i balans. I helgen målade jag om min tonårsdotters rum från en alldaglig ljusbeige färg till sjukhusvitt, eller mer kritvitt än vitt. När min målarbragd var genomförd lyftes jag upp från just en djävla skitgubbe som fattar nada till världens bästa pappa ever alla dagar i veckan. Sånt känns verkligen i ett fadershjärta sanna mina ord. Men solen har fläckar det känner vi alla till, ibland kan jag få en spontankram från just ingenstans. Ibland är jag inte ens värd skiten under skorna. Det hela svänger som värsta tänkbara bergodalbarna.

Kom ihåg själv när man var hormonstinn tonåring då tyckte man att ens föräldrar var mer än skit, men ibland var dom guld värda men det beror mer på dagsformen än någonting annat. Det hela handlade om en sorts frigörelse att försöka klippa av navelsträngen fast man kanske inte ens var mogen? Det var en nödvändig fas som man måste genomlida, vilket var jobbigt både för mig själv och föräldrarna. Allt det där ordnade upp sig till slut och man blev den man är idag, så jag förstår verkligen min tonårsdotter som försöker frigöra sig. Eftersom man är en diplomat uti fingerspetsarna så underlättar man hennes väg från en hormonstinn tonårsdotter till en ärbar vuxen kvinna."