Det borde finnas dagar utan kontroll?

 Jag påtar petar svär en svavel ramsa i min trädgård

där maskrosorna är kungar över tistlarna

där tistlarna är prinsarna över hundkexen

där hundkexen är småpåvar över lokörat

som likväl 

                    kunde vara djävulens privata trädgård

ogräset hurrar surrar och huserar

de parar sig utan kontroll

som juckande kaniners blöta paradis

dom lever vildhetens glada dagar

som om dagen vore den sista i deras liv?

vilket det också kan vara

                              jag dricker pilsner i solen

vars heta strålar känns som slöa knivar i ryggmärgen

mitt svett är hett och salt

som en ökens avdunstningar

min ångest den rullar utanpå allt som kantiga jordnötter

i min trädgård som likväl

                   kunde vara djävulens privata trädgård

däri finns blasten den minimala rasten roten till det onda

det goda bor ovan jord men visar sig sällan?

lika sällan som dom rosa vackra rosorna https://alltomtradgard.expressen.se/vaxter/rosor/rosor-17-fakta-for-alla-rosnordar/

det borde finnas blommor i min grönskande trädgård 

som knoppas som frodas men nässlorna dom djävulska förökas 

som virala kaniner på ett löpande band

                    jag fortsätter dricka pilsner i solen

vägrar ge upp?

vars etsningar lämnar röda djupa spår i huden

men min stolthet den du lämnar ingen oberörd.

Min roll kan tyckas minimal tro det eller ej?

Den här perioden har jag verkligen fått blodad tand till att fortsätta utveckla mitt skrivande, finslipa vissa detaljer putsa andra oslipade diamanter https://www.diamantfakta.se/briljanter/ och förädla dom. Att skriva på ett sådant sätt som tilltalar eventuella läsare? Eftersom jag är ett barn som fostrat av 60-talets flumvärld och dess hum hum politik, så blir jag såklart en given del utav den verkligheten. Vilket jag inte alls vill byta bort för allt smör i småland. Är även en del av 70-talets frigörelser uppror och revolter, kort sagt min egna explosiva ungdom som via en super arg progglik punkare i själen som inte har gett upp hoppet ens till dagens datum. Min roll i det hela kan kännas markant på gränsen till minimal obetydlig, men är jag ändå en liten men ack så viktig kugge i allt det hela som binder ihop helheten.

Sedan kan man såklart alltid tycka och tänka olika saker om olika frågor, så är det alltid det får man göra. Därför tror jag att jag är född till diplomat faktiskt ett oskuldsfullt naturbarn enligt vissa källor? Som till exempel när min tonårsdotter skulle ha rostbröd här om dan, och det inte fanns nåt? Då tog jag en av mina sista älskade pågens limpmackor som jag rostade slängde på både ost tomat även skinka. Faktiskt tro det eller ej så var mackorna så jävla nice enligt min tonårsdotters utsago. På så sätt lyckades jag via diplomatin osaliga vägar avstyra ett intern krig i ett vattenglas bara detta höjde min status i hennes upproriska kropp.

Alla mina hoppfulla drömmar försvann i parti och minut?

Avslutar den här söndagen precis som den började med ett stabilt robust minimalistiskt 4 väggars primalskrik. Ett slags inre stenålders mässig aggression av knuten näve i byxfickan principen. Som en gråsosse som tappat tron på verkligheten, eller en förvirrad moderat som har kört huvudet rätt in i kaklet. Tänker på alla mina jävla förlorade år, nedgrottad i ett vakuum packat ingenmansland https://zenzationella13.rssing.com/chan-22483982/article353.html till vilken nytta då? Som ett jävla kargt instabilt mentalt Sibirien? Gjort är gjort man kan inte ställa tillbaks klockan, den lär ticka på fram tills döddagar det kan bli idag eller någon annan dag? 

Som man bäddar får man ligga med dom oflammiga arvsanlagen, är knappast alls bitter men tanken har slagit mig. Hade man nu fått leva om livet vilket man såklart inte får, kanske man hade suttit där som en halstrad gipskatt på en soptipp någonstans i ingenstans och hostat kattguld i parti och minut? Eller kanske varit en framgångsrik entreprenör i ett sanslöst piratland? Olikheterna slår varandra hänsynslöst på käften som värsta snöbollskriget.

Hur som helst står söndagens äventyr skrivet bland stjärnorna?

Denna söndag kommer säkert bli dom stora avvägningarnas dag vad skall vi göra nu vad skall vi göra sen? Städningen kommer alltid upp på tapeten men troligtvis gör vi det en annan dag? Om det nu inte blir några andra direktiv från högre ort? Högre ort brukar alltid vara min fru? Tvättmaskinen diskmaskinen går kontinuerligt om och om igen snudd på självgående med autopilot? https://scandinaviantraveler.com/se/flyg/historien-om-varldens-forsta-autopilot Det enda som vi med säkerhet vet om i dagsläget är att svärmors mobil från helvetet är temporärt åtgärdad? Check check.

Nu kan vi med gått samvete lägga den där hemska mardrömmen till handlingarna, men känslan består fortfarande som en otippad vulkan som väntar på sitt förödande utbrott? Den kan komma när man minst anar den, ingen som helst framförhållning att tala om? Dom många frågetecknen kommer också ligga kvar som en dimmig dag på heden, som säkert kommer luckras upp vilken dag som helst? Hur som helst står tillredningen av dagens kvällsmat på agendan.

Går på som om dagen vore den sista?

Den smått galna cirkusen med svärmors avdankade mobil fortsätter som börjar närma sig åt komedi hållet, denna mobil i från helvetet fortsätter att ge oss närmsta inblandade mer gråa hår än vi någonsin behöver. Räcker det inte med dom som vi redan har herregud? Min killerinstinkta hustru går på som en bulldozer hos teliabutikens personal, men till slut kunde det konstateras att svärmors smått föråldrade mobil https://www.mytrendyphone.se/shop/roliga-fakta-mobiler-266120s1.html har gjort sitt åtminstone i det här jordelivet. Det var ju bara en tidsfråga innan åbäket skulle lägga av, den levde om man så säger på övertid. Som en teknisk konstgjord andning slutet var dock föga överraskande.

Frugan lyckades till slut hitta en annan avlagd mobil med senare datum i gömmorna, som hon i nuläget håller på att leverera. Den stora frågan är och blir om svärmor fixar den? Hon är om man så säger motsatsen till ett tekniskt geni? Håller tummarna även tårna om det kniper på att hela den här smått helvetiska storyn löser sig innan dagens slut? Men eftersom jag vet att hela den här sorgliga mobil historien bara har börjat, så får jag redan nu kalla kårar över hela kroppen.

I bästa fall springer jag rakt igenom mardrömmen?

Det finns dagar som sluts även dom som öppnas olika dörrar gläntas andra stängs för evigt. Mina egna dörrar öppnas och stängs med vissa cykler inom vissa perioder. Såklart en högst naturlig process vissa av dom kan jag påverka andra inte en sorts balansakt rakt igenom. Genom året har man lärt sig. Vilken dörr som skall öppnas. Det gäller att ha tungan rätt i munnen i vissa lägen. Ibland så är det tillfälligheter som avgör ibland även slumpen https://techworld.idg.se/2.2524/1.520155/lita-inte-pa-slumpen---sa-fungerar-slumpgeneratorer och ödet att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt eller inte? I vår numera omtumlande värld hittar vi sällan rätt av en eller annan orsak se dom yttre och dom inre krafterna spela ut mot varandra. Spelar sitt lömska spel med oss vi tror oss vara säkra på vår sak? 

Men i själva verket blir vi ändå lurade på konfekten, så kan livet vara ett ständigt givande och tagande. Alla vill vi ha kakan helst en stor bit utav den. Smulorna som blev kvar går till våra "olycksbröder" i bästa fall, samhällets klimat är ganska tufft för tillfälligt endast dom med skinn på näsan klarar sig. Även dom med vassa armbågar kan forcera till den position dom strävar efter. Personligen har jag haft tur med livet poängtera fram tills dagens datum i skrivandets stund. Om morgondagen vet vi inte ett spår om det kanske är lika bra det? Oftast överlever man om man ligger tryggt förankrat i sängen som jag gör för närvarande. I den har jag inga fienden möjligtvis då kvalsterna?

Saker och ting förändras efter tidens gång?

Mitt emellan 2 oberoende tider ligger jag fortfarande kvar inom ramen av det optimala i min sänghalm och funderar över saker och ting? Över olika tings syften dess verkan och innebörder visst låter det sjukt djupt skruvat en lördagskväll som denna men magkänslan https://www.vadvivet.se/magkansla/vet vad den säger? Min salige fru är med bästa väninnan på ett kryptiskt spa nånstans i obygden och kommer hem någon gång under söndagen. Hela den här grejen har varit hemlig sedan dag 1, som en del av min frus present.

Om någon timma kommer det att ringa på min ytterdörr, och utanför den kommer något hurtigt bud lämna fram ett par färdigbeställa pizzor som jag och dottern skall ha till kvällens glamourösa mello deltävling. Samtidigt som frugan spa badar i värsta lyxen i bästa obygden så ville hon att även vi skall ha det bra där vi befinner oss så är det liksom. När dottern kommer hem nån gång efter 19 i kväll, så vet hon att hennes jycke Dino kommer att pocka på all av hennes odelade uppmärksamhet.

Nu gäller det att lägga in en högre växel?

Det där med att ha tur i både kärlek och spel tillhör väl ovanligheterna? Åtminstone hos mig här gäller antingen eller win or loose! För nån vecka sedan slog jag till med ett vågat andelsspel på stryktipset. Nu jävlar tänkte jag för mig själv nu eller aldrig, vinner jag fan inte nu lär jag aldrig vinna något resten utav livet? Glad i hågen väntade jag tills det var dags att rätta mitt vågade andelsspel 11 rätt låter väl helt okej ändå eller hur? Eftersom jag var en av dom andra 10 lyckliga personerna, så fick jag cykla ned till kiosken och hämta ut den monströsa summan av hela 6 kronor och 50 öre. Herregud vilken jävla skitsumma tänkte jag för mig själv, en annan del av mitt för stunden kränkta jag ville skrika ut min besvikelse som i ett konkavt primalskrik. Det fattas ju minst ett par nollor för att det skall kännas okej. I vanliga fall betyder ju inte nollan så himla mycket med tanke på min något blygsamma summa, så önskade jag för stunden mig en mindre uppsjö med nollor.

Men så blev det inte inte då i alla fall. Det blir till att knega några år till i sitt anletes svett? För rätt som det är smäller det bara till pang på bara. Sanningen är den att spelar man inte kan man heller aldrig vinna något faktiskt en ganska simpel ekvation. Min händiga fru håller på att lägga in Västerås gurkor https://www.bonnierfakta.se/nyheter/ta-inte-gurkan-for-given/i stundens inlevelse, allt var klart tills hon ropade med en hög och klar röst jag saknar gula senapsfrön hjälp mig. Fan vad du skriker nu sa jag vad jag tänkte vad kan lilla försynta jag göra åt det? Cykla ned fort som helvete och köp en påse gula senapsfrön tyckte för ett ögonblick att hennes arga röst hade tappat stinget? Den kvinnan vet minsann vart skåpet skall stå dessutom flyttar hon skåpet med sin bastanta röst.

Det finns bara glädje kvar efter sista övningen?

Idag började folket runt fikabordet på jobbet prata om skidåkning, för sportlovet https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/andra-varldskriget-gav-oss-sportlovet/ börjar nu på måndag i min region? Herregud snälla ni sakta ned i backarna ta det lugnt det hinns med skall ni se. Det pratas vidare om Sälen Åre Hundfjället Tandådalen till och med alperna och gud vet vad? Om vilka flashiga kläder man skall köpa såklart det senaste modet allt för att passa in på after ski? Att dom bara orkar? För egen del är jag nog närmare Stig Helmer Olssons skidåkning än fantomen Ingemar Stenmarks fenomenala åkning när det begav sig, herregud ingen jämförelse alls att tala om eller hur? Finns troligtvis inte ens med på samma världskarta vilket jag är evigt tacksam för, det finns bara en legend det behövs inte två? I botten är jag nog ändå en frenetiskt sommaridrottare som brinner för den tidens aktiviteter, numera kanske man tillhör kategorin äldre medelålders? Ärligt talat så var jag själv en fena på längdhopp? 

Att tänka långt har jag fortsatt gjort större delen av mitt vuxna liv. Desto längre man kan tänka ju bättre framförhållning får man, eller hur det nu var?? Hoppas bara att någon av mina gamla polarna ställer upp på en kamp framöver? En av förutsättningarna är förvisso att dom eller för den delen jag själv lever? Man kan ju alltid hoppas på det? Senaste gången jag själv åkte skidor var ett par svinkalla vinterdagar i Älvdalen -79, där jag gjorde sista övningen i lumpen med 6 veckor i tält. Efter sista backens färd kom jag ihåg så bröt vi sönder alla militärens skidor som dom hade åkt på sedan tidigt 50-tal, vi gjorde en enorm brasa av dom föråldrade skid relikerna som brann riktigt bra. Den gärningen var nog en av dom bättre det året för oss värnpliktiga, men kanske inte alls lika kul för officerarna.

Hur det än är så är det ena och det andra bättre?

En del av mig vill absolut tillbaka till den lyckliga och bekymmersfria tiden då jag var typ 7-8 bast. Där jag vaknade upp dom varma molnfria sommardagarna, med vidöppna sovrumsfönster där fåglarna spelade och transistorradion plöjda svensktopslåtar om jag tror jag tror på sommaren. Mormor kramade om mig kärleksfullt, som bara hon kunde göra och sa att kaffet var klart i köket. Hon hade brett ett par bergis mackor med Kalles kaviar https://www.kalles.se/om-kalles/om-kalles/, herregud än idag kan jag längta efter dessa gudomliga mackor. Jag levde på dessa kaviar mackor större delen av min uppväxttid. Min moster bodde fortfarande kvar hemma, det föll sig så att jag brukade dela rum med henne. Hon hade en extra säng under sin slaf, det mellan tummen och pekfingret den absolut klart lyckligaste tiden runt 1967-68. Den tiden får jag såklart aldrig tillbaks igen? Mormor och morfar mina tryggheter bodde i en egenbyggd villa utanför stan, ett stycke paradis som jag tillbringade så gott som varje lov vid även varje ledig tid. Så ofta jag bara kunde när jag inte hängde med polarna, i det där paradiset kunde jag släppa allt som betong djungelns morrande krav och den kalla asfalten. 

Morfar han jobbade som verkmästare inom asfaltläggar branschen som på den tiden fungerade som ett resande sällskap, den drog med familjen allt efter vägens nya sträckning. Men det där paradis som det till slut blev, var den näst sista punkten och anhalten på hans långa jobbresa vars långa epok börjades slutas. Mormor den till synes ständigt glada, var som alla kvinnor på den tiden en plikttrogen hemmafru, som i sin ungdom hade jobbat som sjuksköterska i Skåne. Sätt och upplevt både det ena och det andra, mycket har hon berättat själv om dom olika tragiska människoöden efter andra världskriget. Ett förödande krig som slog hårt på alla inblandade, så jag tänker att egentligen så finns det inga segrare i krig, utan bara förlorare så är det bara.