25 december 2020

När ens drömmar blir skit o pannkaka.

I princip så ger jag aldrig några nyårslöften ör jag vet om att jag aldrig varken kan hålla dom eller ens uppfylla dessa. Så då skiter jag att ge några. Man lurar bara skiten ur sig själv i år ser situationen betydligt annorlundare ut både på det ena och det andra hållet. Men i år skall jag se till att åtminstone något mål resulterar i någonting positivt. Nåt som vi kan ha med oss genom året må det en vara? 

Precis som med julaftonen så blir nyårshelgen ett karantäns liknande tillstånd med bara vi tre i familjen. Utan att för den skulden nagga på vare sig guld och glamour stämpeln. Som vanligt blir det en 3 delars middag som traditionen bjuder på bara det bästa är gott nog.

Det där med att ha Lars Lerin som julvärd tycker jag var ett lyckat drag. En oerhört duktig och produktiv konstnär som i sitt sätt utstrålar ett hemtrevligt lugn trots sina allehanda problem han har haft. En kolossalt intressant personlighet som bjuder mycket på sig själv på sin egna historik sånt är värt allt beröm. I år har jag faktiskt lyckats med att få behålla lugnet skapa harmonin men även ge harmoni således en av mina bättre jular i mannaminne.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: Ett ögonblick i verkligheten?

"Haft en liten oansenlig dust med min tonårsdotter till slut gav jag upp, det gäller att kunna ta att man är helt pantad totalt idiotfö...