22 oktober 2026

Dikt från roten. Di.24: Vänskap med vingar av glas.

Vi möttes där tiden stod still,

i ett ögonblick vi aldrig bad om. Två främlingar med varsin värld, som råkade gå åt samma håll.

Du skrattade åt sådant ingen förstod, jag samlade på ord jag aldrig sa. Vi var så olika, på märkliga vis, men ändå fanns det något vi ville ha.

En vänskap byggd av små absurditeter, av sena samtal och blickar i smyg. Av hemligheter utan löften, och drömmar som svävade högt ovanför skyn.

Men flyktiga möten har vingar av glas, de glittrar en stund, sedan faller de isär. Och kvar finns minnet av allt som var, av någon som kändes så nära, så kär.

Kanske var vi aldrig menade att stanna, kanske var vår plats just där och då. Men vissa människor lämnar spår i själen, långt efter att de valt att gå.

Så om våra vägar möts igen en dag, bland främlingar och vardagens brus, ska jag le åt vår udda vänskap som en gång gjorde mörkret till ljus.



21 oktober 2026

Dikt från roten. Di: 23: Där våra vägar möts:

 Det finns en kärlek som aldrig blev sagd,

en stilla längtan som hjärtat bar. En blick som dröjde, ett leende kvar, en känsla som växte, men aldrig fick svar.

Vi möttes där livet minst kunde ana, på vägar vi aldrig tänkt att vi skulle bana. Två själar som sökte, två hjärtan som brann, i ögonblick som tiden aldrig riktigt hann.

Dina ord var värme i kyliga dar, din närhet en känsla jag länge bar kvar. Och fast våra händer aldrig riktigt nådde fram, fanns något mellan oss, så ömt och så sant.

Kanske var vi för sena, kanske för rädda, med drömmar vi gömde och sanningar klädda. Men vissa möten lämnar spår i ens själ, som viskar om kärlek, trots allt som blev fel.





Så om våra vägar en dag möts igen, om livet gör främlingar till något mer än vän, ska jag minnas den värme som en gång fanns där, och allt det osagda som hjärtat ännu bär.

För all kärlek behöver inte få ett slut, och allt som är äkta behöver inte levas ut. Ibland är det vackraste vi någonsin får en människa som stannar — fast bara i våra spår.

Dikt från roten. Di.22: Romantikens himmel.

I skymningen glöder en himmel så stor,

där kärleken viskar och drömmarna gror. Med blickar som möts och med hjärtan i brand, går vi genom livet med varandra i hand.

På träffsäkra fik, bland kaffe och prat, blir varje liten stund till en kärlekens skatt. En perfekt liten plats, en cappuccino för två, och känslan av att världen står stilla just då.

Det är storlagen romantik i det lilla vi gör, i skratt som får klinga och ord som berör. I spontana äventyr, i kvällar så milda, i minnen som växer och stunder så stilla.

Så låt oss samla på ögonblick fina, på magiska platser och dagar som skina. För livet blir vackrare, var vi än går, när hjärtat får dela de underbara stunder vi får.




20 oktober 2026

Dikt från roten. Di.21: Mellan skratt och skuggor.

 

  1. I vardagens små och märkliga spel, där inget blir riktigt som man tänkt sig själv, finns skrattet gömt i en tappad sko, i fel hållplats och en katt utan ro.

    Vi möter främlingar, märkliga själar, som väcker frågor och gamla trälar. Ett ord, en blick, ett oväntat möte, kan öppna en dörr till ett okänt sköte.

    För livet är lustigt, men sällan helt lätt, det vrider och vänder på fel och på rätt. Bakom en skrattsalva, varm och klar, finns ibland frågor vi aldrig besvarat har.

    I varje människa bor en skugga ibland, en mörk liten vrå i ett annars ljust land. Där göms våra rädslor, vår avund, vår sorg, vår längtan att fly från en osynlig borg.

    Men kanske är skuggorna också en del av det som gör människan bräcklig och hel. Vi skrattar åt tokigheter, famlar oss fram, blir främlingar, vänner — och lite grand slam.

    Så låt oss gå vidare, med självironi, med plats för det svarta och det komiska i. För mitt i det sällsamma, mitt i allt grått, kan livet bli vackert på sätt vi ej förstått.

    Och när dagen går mot nattens famn, och världen blir tyst utan svar eller namn, får skrattet och skuggan samsas ändå — två sidor av livet vi alla bär på.



Dikt från roten. Di.47: Hjärtats hemlängtan.

Jag törstar efter något jag ännu inte känner, en kärlek som river murar och tänder stjärnor i det fördolda. En hunger som inte låter sig mät...