Magkänslan kan vara som en förmodad katastrof?

Min magkänsla angående den här rådande globala situation alltså den om den sociala statusen just nu just här! Den knorrande magkänslan berättar för mig att det hela börjar på att krackelera lite var stans strukturer som förändras även attityder som spårar ut. Moralen men även etiken fallerar dom förut så trygga miljöerna börjar kännas allt mer osäkra ostabila och skrämmande. Allt runt omkring oss är mer som tickande slumpmässigt gjorda bomber än funktionella människor som i praktiken kan brisera precis när som helst. 

Vart som helst framför allt hur som helst bara en utlösande faktor kan starta kaoset spelar ingen roll vad det är bara ett förlupet ord på en fel plats till en fel person kan få det hela att gå käpprätt åt skogen vi är på god väg dit?  I kväll tänker jag låta bli att tänka i undergångs scenarier fundera över förmodade katastrof teorier. För idag är det tisdag visserligen ett riktigt jävla mörker ute men va fan det kan ju alltid vara värre? Det kan abrupt börja snöa om det vill sig riktigt illa herregud så fruktansvärt. Men även det kan vara sämre jag lovar?

Karaoke mannens glada bussresa?

 Apropå dagens busschaufförer kan man inte säga mer än att dom åker planenligt mellan punkt A till punkt B utan att vare sig överraska eller chockera hålla sig strikt efter tidtabeller och så. I min yngre medelåldersperiod bodde jag några år på bonnlandet med min förra familj i en villa med fruktträn och hela bärbaletten men även ett vidbrett potatisland en period i mitt liv som gick under benämningen gröna vågen eller flower power om ni hellre vill det? Denna busschaufför som jag tänker berätta om var en glad prick ibland var han för glad så han lätt kunde bli för "too much".Men hur som helst under en av många bussresor nån gång på mitten av 80-talet med denna kroniskt glada chaufförs prick blev en av stam passagerarna plötsligt akut sjuk det här var långt före smartmobilernas och hjärtstartarnas tid. Möjligtvis kanske nån enstaka ägde nån tegelstensliknande mobil som hade noll teckning vilket i sin tur var stört omöjligt att kommunicera med. 

Nu var goda råd dyra denna glada busschaufför berättade för oss lite oroade i högtalaren att han minsann tänkte åka till sjukan med en jävla fart dom som vill hoppa av nu får gärna göra det. Sagt och gjort till sjukan bar det men det var ett par mil bort. I bussen fanns det ett tio tal passagerare som alla ville vara delaktiga i den akut sjuka passageraren inga hade plötsligt några tider att passa. Busschauffören började dra av ett par schlagers i högtalarna vilket vi för tillfälligt helt accepterade eftersom den sjuka passageraren inte låg för döden. Denna glada prick  var dessutom en erkänd även ökänd men komplett värdelös karaoke sångare vilket var ett snäpp sämre än den värdelösaste badkars sångare skit samma. Efter ett tag kom vi fram till sjukan med ett skrikande bredställ.Alla passagerarna hjälptes åt att bära ut den akut sjuke men icke döende passageraren till akutpersonalen. Sedan den dag blev den kronisk glade busschauffören en "too much" legend bland myllans alla pillemariska bönder pigor drängar och lealösa kreatur.

Vardagshjältar besitter allt annat än groggbordet?

Alla vill vi väl vara vardagshjältar på ett eller annat sätt? Åtminstone många utav oss vill dra på sig superdräkten och kanske bidraga med att skapa trygghet. Beundrar dom som kan gå rakt in i ett oseriöst slagsmål utan egoism och begränsa offrets skador. Sånt kallas för civilkurage deluxe som ytterst få av oss besitter för egen del vet jag inte förrns jag är mitt inne i den situationen. Majoriteten sitter säkert fastlimmat vid groggbordet och skryter om att jag minsann skulle absolut ingripa och spöa skiten ur gärningsmännen? Just vid det där groggbordet är man tuff sedan rinner allt ut i sanden när fyllan släpper sitt grepp. 

När det väl kommer till kritan inbillar jag mig att ytterst få skulle ingripa rätta mig om jag har fel? Dom skulle troligtvis hellre fly än illa fäkta och värna om sin dödliga personliga integritet. Alla är inte födda kaxiga tuffa en del är som tysta möss smygandes utefter väggarna liknades harkrankar i hopp om att ingen får se dom springa med svansen mellan benen? Personligen skulle man nog ändå försöka ingripa eller kalla på hjälp det beror såklart på hur situationen ser ut hur den uppstår. Kanske hellre iakttaga och ringa polisen än att själv bli ett sargat offer för vettvillingar vore nog säkrare för sin egna säkerhet.

I horisonten vankas det morgonkaffe?

I morse vaknade jag upp med livet i behåll jublade instinktivt lite inombords det gör jag förstås dom flesta dagarna känns sjukt bra i en frisk tillvaro! Utanpå känner jag mig starkare än någonsin förr som den där kaxiga myran som bär 50 gånger sin egna vikt. Inombords är det värre där faller regnet ned i strida strömmar de inre konfliktproblemen hopar sig som ogenträngliga mörka moln i horisonten lite som en polsk komisk riksdag. Kravlade mig ändå upp ur den där invanta sänghalmen. Satte på kaffepannan som förövrigt är det enda man får sätta på nu för tiden jag skojar inte? Utan morgonkaffe är det inget värdigt liv? Varken det ena eller det andra är värdiga liv om man nu hård drar det hela uti sin spets så sant som det var sagt. 

Fick frukost pannkaka och laddade brödrosten med vete ammunition en krutfylld naturprodukt som till slut briserade till allas våran glädje. Ett tag kändes det som om denna arla morgonstund kanske landar problemfritt med fars dag och allting? Men dagen den hade knappt bara börjat sträcka på sig så jävla typiskt när batteriet i vår praktiska dammsugare hade pajat lagt av att producera. I och för sig så hade maskinen varit inslängd i vårt förråd i en tid och evighet. Eftersom man tror på någonting gud vet vad så trodde vi förstås på att det blir väl inte så himla dyrt att byta ut det där jävla batteriet? Men det blir det läste vi oss till. Nu står vi i valet och kvalet om att skall vi slänga skiten på tippen eller köpa nytt batteri troligtvis inte eller köpa ny maskin? En senare fråga dom lärde lär fortsätta slå sina kloka huvuden sönder och samman någon gång kommer vi säkert på det bästa alternativet?

Kombinationer både oändliga och fantasifulla?

Pannkakor denna smått geniala och enkla rätt som jag dessutom är barnsligt förtjust i till och med sjukt lyrisk över denna rätt som man kan göra så mycket av. Olika varianter oändliga kombinationer som förrätter varmrätter till fantasifulla desserter. Till och med en smarrig pannkakstårta som grädde på moset som dessutom har serverats nån gång av undertecknad. Vet inte hur länge sedan det var när jag åt pannkakor senast? Det var säkert sjukt längesedan sagt och gjort så blev det frukost pannkaka idag eftersom det var fars dag. Lax däremot är en rätt som jag definitivt har förätit mig på kort sagt det är inte längre gott? 

En period, så åt vi lax hur ofta som helst till sist blev resultatet att det växte i munnen på mig det var inte kul på nån fläck. Mina andra två kvinnliga familjemedlemmar dom andra å andra sidan inte haft en tanke på att föräta sig? Eftersom jag saknar mandat i frågan så får jag vackert böja mig för majoriteten så det klubbades igenom att lax kommer serveras någon dag nästa vecka. En seger för demokratin trots allt eftersom vi gick halva vägen var i frågan. Dock ett nederlag för andra motsatta viljor? Hur som helst skall vi äta en riktig smarrig fars dag middag om ett par timmar. I morgon det jag som lägger fram ett vinnande mat förslag om det förslaget mot förmodan havererar så har jag en plan B i rockärmen en slicad joker dom knappast kan säga nej till.

Sitter fast i en bottenlös buffert?

I min ålder med minst 6 år kvar att jobba känner jag att jag sitter fast i en trång ekonomisk rävsax bokstavligt sätt gör jag faktiskt det skriftligt absolut. Mina surt förvärvade pengar vartenda litet jävla korvöre som jag betalar in i dag  går åt till att finansiera dagens pensionärer och dom blir fler och fler. Om jag nu blir pensionär någon gång vilket man såklart får hoppas i den korngryniga närliggande framtiden då är pengarna garanterat slut liksom finito. Då finns det säkert inget kvar till min i sammanhanget förmodade skrala pension? Är jag bitter svar ja? Jag har aldrig haft någon superekonomi för att spekulera bort mina pengar i olika typer av riskfonder, aktier eller värdepapper. 

Hade jag inte dessa surt förvärvade slantar hade det aldrig gått jämt upp peppar peppar kredit och pledit har balanserats väl än så länge det är så knappast något bred buffertsparande att tala om? Vad är en buffert? I min värld handlar det om att i nån mån lägga undan en slant till kommande behov. Vilket minsann inte är så lätt när marginalen i stort sätt är obefintlig. Men så är det att vara en i majoriteten av låglönejobbare utan valmöjligheter vi får ingen chans till att vara med att äta oss mätta på pamparna feodalfyllda smörgåsbord? Möjligtvis kan då makteliten i bästa fall slänga ut några mögliga smulor. Scenariot känns en ekonomisk ättestupa faktiskt ganska förnedrande men dessvärre en sann och krass verklighet för många utav oss.

Fars dag med jämna mellanrum?

Fars dag 2021 denna smått ikoniska men tvivelaktiga dag bland dagar började med att det regnade paket på min sänghalva, självklart dansade jag regndansen och hoppades på muntra tillrop men dom uteblev. Det troligaste är att dom tyckte att jag borde skruva fast min lös skruv igen, den har otrolig tendens till att lossa med jämna mellanrum men det bjuder jag på som allting annat. Dom där paketen var typiska fars dag paket såsom strumpor kalsonger duschkräm och deodorant allt sånt där som män behöver? 

Om man nu inte är en urskogs tamejfan dessa forntida överlevare är inte så himla kräsna dom tar det dom får utan mankemang. Vissa anser inklusive min salige fru anser att det är fars dag varje dag 24 timmar om dygnet året runt, kanske har hon rätt men troligtvis grymt fel. Vi män må vara obotliga vildar men när vi kommer till finare ställen då rättar vi in oss i leden åtminstone vissa av oss.

Min sanning kan vara som ett vridet faktum?

Förr eller senare kommer sanningen ikapp dig hur man än vänder och vrider på faktumet ? På ett eller annat sätt oavsett vad du har gjort vad du har sagt eller vem du är eller var och blir den hinner alltid ifatt dig på ett eller annat sätt så jävla obehagligt men sant så är det bara liksom? Min sanning oavsett vad bär jag alltid med mig vart jag än är vart jag än går så finns den alltid där på ett eller annat sätt som ett tryggt förvar i min kropp. Allas sanningar kanske inte är som min sanning det kan variera sjukt mycket? 

Min kanske är ganska simpel i sammanhanget men i dagsläget vet egentligen ingen inte ens du din inre röst grannarna din skröpliga mormor eller ens jag vad som är den rätta sanningen för vem för vad? Hur seriös är den som berättar den? Det sägs ju att man inte skall skjuta budbäraren ibland, blir det så när olyckor händer lätt. Idag blir min enkla sanning den att i ordninggöra en rejäl räkmacka det genuint enkla är det allra bästa. Simply the best det minsann är min spartanska simpla sanning denna afton take it or leave it.

Kristallklar som en sprutandes analytiker?

Att vara mångsidig är såklart ett fjäder i hatten för den etablerade artisten, att kunna många saker samtidigt som man har full fokus på grundsaken. Det låter fan inte lätt för den oinvigde men säkert en skär rutin för strålkastar stjärnan som med sitt multi kunnande kan trollbinda sitt publikum med en handvink. I mitt fall kan jag knappast trollbinda någon större publik, inte ens min strävsamma jycke vid namn Dino alias kid curry tycks var speciellt imponerad av mina konster möjligtvis då jag kastar till honom ett ben drar han till med ett dollargrin? 

Det diskuteras fortfarande i vissa kretsar om att få sin smala publik att bli tillfredsställd för stunden så pass mycket att dom återkommer, även då måste man såklart leverera sin vara till fullo i en bransch där färskheten är ett måste för fortsatt framgång. I det här fallet kan jag tycka att min analys är lika kristallklar som en kall vinterdag på Hjälmarens is. Hoppla Kerstin, säger plötsligt min saliga fru vem tror du att du är egentligen nån sorts jävla analytiker? Det kan du ge dig fan på att jag är skriker jag tillbaks med den dreglande fradgan sprutandes ur alla håligheterna i ansiktet.

När måndagsexemplar blir skräck drömmar?

Säga vad man vill om måndagar det finns det såklart hur mycket som helst att prata om. Nog fasiken är det en dag då allt som inte ska hända händer på? Man har ju hört talas om måndagsexemplar som varit både varit skräckexempel och mardrömsliknande. Min måndag som var började med att jag cyklade till jobbet som vanligt lite trött lite låg. Väl framme till kneget hade jag plötsligt inga nycklar på mig? Cyklade hem igen kände på mig att knippan satt kvar i dörr låset i bästa fall mycket riktigt så var det. Cyklade tillbaka till kneget väl framme började jag leta efter mobilen va i helvetet är det frågan om tänkte jag i mitt överstressade huvud? 

Den ligger säkert kvar på köksbordet skulle fan inte förvåna mig mycket riktigt så var det. Cyklade hem igen. Mycket riktigt så låg mobilen prydligt framme på köksbordet cyklade tillbaka till kneget för femtioelfte gången i mitt stilla sinne började jag undra om jag har blivit senil? Nu jävlar skrek jag men handen för munnen nu jävlar cyklar jag inte tillbaks nåt mera. Mycket riktigt så skedde inte på dom turerna hann man tänka en hel del om livets olika spruckna drömmar till vara eller icke vara. En taskig måndag som säkert går till historien som ett jävla bakslag på ett eller annat sätt.