Känner mig mer än nöjd så här långt?

Fortfarande känner jag av min förkylning men trots allt har jag städat av huset enligt konstens alla regler, först tänkte jag städa av i morgon men sen slog det mig att va fan det är lika bra att göra det idag så blir morgondagen fri för övrigt? Ibland är det lika bra att ta tjuren vid hornen direkt annars så blir det bara konsekvenser med uppskjutande saker, pang på rödbetan liksom är allra bäst. Både tonårsdottern och frugan är på sina respektive platser för att beta av sina dagar, våran jycke DINO är livrädd för dammsugaren jag förstår honom men den rädslan varade endast någon timma sedan var det klart. Nu ligger han åter i sin korg i vardagsrummen och känner friden åter komma tillbaka, även jag känner mig mer än nöjd med min insats men det tog emot vill jag lova. 

Om ett ögonblick är det dags för lunch för då vankas det gårdagens överjordiskt underbara stekta strömming med potatismos som är en riktig svensk husmansklassiker https://www.ica.se/artikel/husmanskost-klassiker/. Tänker hinna med att rasta jycken innan jag bänkar mig för dagens världscupstävlingar i skidskytte från Frankrike det vill jag inte bara missa för allt smör i Småland. Precis som jag förutspådde så vann både Argentina och Frankrike sina matcher i WM semifinalen, nu möts dom i den logiska WM finalen. Kom ihåg själv när jag spelade min första korpmatch i fotboll mot ett gäng benknäckare, men vi redde ut det hela utan skador och vann med 4-1 vill jag minnas sedan körde jag några år därefter utan större framgångar. Sedan kom tjejerna in i bilden då fick man snällt lägga den troliga fotbollskarriären på hyllan för tid och evigt, det kanske var lika bra med facit i hand att så skedde.

Hoppet kan komma vilken dag som helst?

I dagsläget känns det som om man går på en slak lina en limbosituation där minsta vindpust kan få oanade konsekvenser. Europa står inför ett eventuellt storkrig där Ryssland tänker ge sig på NATO, för varje dag som går matar man på osäkerheten om vad som skall hända? För närvarande lever vi alla i en falsk säkerhet där vi lunkar på i vår vardag med våra egna interna bekymmer, hur det än är så kan det smälla vilken dag som helst oavsett om vi är förberedda eller ej? Med den otrygga vetskapen går vi vidare och samtidigt hoppas man såklart på att allt det där otäcka får en positiv vändning. Har vi inte kommit längre i vår evolution https://www.djur.cob.lu.se/Svar/Evolution.html än att vi tror att krig skall lösa våra problem då är mänskligheten jävligt illa ute, min generation har varit lyckligt lottade och förskonade att undvika krigets fasor på nära håll och så skall det fortsätta. 

Samtidigt kämpar europas sista diktatorer med sin överlevnad tills sista hittar dom ingen utväg och drar dom med sig all mänsklighet i fallet. Herregud jag vill inte låta undergångsteorin få ta överhanden, men jag erkänner samtidigt att man måste hitta det där sista positiva halmstrået för en åstadkomma en varaktig fred. Kanske vill man bara glömma det här året och hoppas på att nästa år ser betydligt ljusare ut, att mänskligheten kan komma tillbaka på rätt köl igen ingen vore gladare än jag i så fall. Utanför mitt fönster börjar den bleka solen resa sig över hustaken men det kalla består och kanske får vi en behaglig vinterdag till slut att se fram emot, med glada barn i pulkbacken med glada människor som pulsar rödmosade fram och åter i snötäcket det är sånt man vill se än ett förödande krig.

Livets innehåll är nåt man lär sig hela tiden?

I morse vad det riktigt bistert ute det var så nära 15 minusgrader man kan komma knappt en hårsmån ifrån, jag var ute med jycken DINO strax före 7 det var nästan man kunde känna skaren https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/ovanligt-hard-skarsno på snön. Ni vet den där isskorpan som man kunde gå på om man var lättviktare. Kom ihåg en vinter i begynnelsen när man var ung då jag hackade perfekta fyrkanter i skaren med spaden och gjorde en lagom stor igloo utav detta, på den tiden var det kalla vintrar mycket snö blåfrusna kinder kalla kängor och stela fingrar men det gjorde inget vi hade kul ändå och förträngde smärtan. Troligtvis hade vi en sjukt hög smärttröskel på den tiden, numera tycker min hustru att jag gnäller för minsta lilla grej va fan säger hon skärp dig? 

Klart man blir ju äldre hela tiden åtminstone jag oavsett om man inbillar sig nåt annat, med tiden sjunker smärttröskeln dramatiskt vilket är en del av åldrandet en klar bieffekt. När man var ung var man som alla andra odödliga, kom ihåg den gången jag skulle lära mig cykla utan att hålla i styret. I början ramlade jag konstant i taggbuskarna av nån anledning sen damp jag pladask i asfalten ett par runder men sen var det som om jag inte hade gjort nåt annat? Det är smällar man får ta det gäller att vara envis tagga självförtroendet maxa målinriktningen och fila till tålamodet sen är saken biff. Min älskade mormor sa alltid provar man inte vet man inte hur det funkar, en av många kloka saker hon klämde ut sig från henne har jag fått med mig massor av lärdomar.

 

Det finns en tid då mos görs?

Tystnaden är total snön har slutat falla även snöröjarna har tystnat tystnaden är så total att man nästan kan ta på den. En och annan trafikant slirar sig igenom min gata nån kanske slutar eller börjar jobbet, vi lever i en tid där våra arbetstider är väldigt varierande. Det kompakta mörkret är som en vägg trots att det har kommit sjukt mycket snö, i bakgrunden hör man ett gråtande barn i sin barnvagn säkert på väg hem från ytterligare en dagisdag. Har precis skalat klart potatis som jag strax skall sätta på idag blir det mos och strömming http://hungrig.nu/?p=24607. Frugan kommer hem om en stund och skall steka strömmingen vilket hon är världsbäst på, själv är jag en fena med moset. 

Ett bra mos görs av kärlek och ur kärleken föds det fram ett ljuvligt och väl avvägt mos som tänkas kan. Även i köket gör man det man är bra på för min egen del är jag inte lika duktig som frugan, som i stort sätt är en fena över alla plan och inriktningar tillsammans blir vi ändå ett fungerande team. Hustrun har sin mamma som bästa läromästare inom matlagningskonsten, fortfarande gör gamla svärmor en helt bedårande mat med smakerna på rätta ställena. En erfarenhet som växer fram under årens lopp personligen är jag själv inte ens i närheten av dessa damers kaliber. Efterhand ska vi bara sjunka ned i soffans välbehag och bara få njuta både av varandras uppenbarelse och kvällens härligheter resten överlåter jag till fantasin.

Det som gäller är här och nu?

Klockan är efter 15 och mörkret börjar så sakta på att ta över den här dagen, snöplogarna fortsätter sitt enträgna jobb med att göra färdbara vägar. Jycken DINO och jag har varit ute på en skapligt lång promenad, där vi pulsade tappert i snömassorna med ett mål i sikte att jycken DINO skulle leverera 1:an och 2:an vilket han också gjorde. Både jycken och jag är tämligen nöjda med det glädjande resultatet, nu kan vi gå vidare med andra saker. Snart väntas tonårsdottern hem från plugget som är inne i en sista fas innan juluppehållet, nu väntas man köra på rätt in i kaklet med uppgifterna för att sedan få ett välbehövligt uppehåll. 

Inom kort väntas julafton med allt vad det innebär även en tidig julotta https://historiesajten.se/handelser2.asp?id=56 på julaftonens morgon skall hinnas med, sedan hem till svärmor för sedvanligt julfirande. För närvarande känns allt under kontroll men det kan snabbt förändras via inre och yttre omständigheter, man är inte där riktigt än förrns domaren blåser i sin pipa. Det högst traditionella fortsätter även i år med allt vad som innefattar julen, det skall mycket till om man ändrar på den ordningen? Men visst är jag öppen för förändringar för nya vinklar och möjligheter, men dom idéerna låter jag vara öppna på obestämd tid. Som alltid lever vi i nuet och låter oss njuta av stunden som är här och nu, rätt som det är kan dom förutsättningarna förändras tills sin nackdel för ödet kan man inte göra någonting åt? 

Ett leende kostar inget?

Dom duracell laddade snöplogarna https://www.snoplog.se/åker skytteltrafik emellan gårdarnas olika in och utfarter, på vägar och cykel och gångbana. Plogar snabbt sen lika snabbt förbi lika plötsligt som dom kom försvann dom i ett däckskrik, en och annan tuff motorburen slyngel sladdar sig igenom kurvor och åker sicksackande på vägen. En och annan människa bredvid skakar sina mössbeklädda huvuden med ett leende på läpparna, troligtvis har dom gjort nåt liknande i sin ungdom. Äntligen får vi valuta för våra skattepengar och det får vi ju när vi sätter snöplogar armadan i rullning, ett tu tre så blir det fint som attan. 

Men våran stundtals slöa områdesvärd är inte lika het på snöplogen som vissa andra är, utan dom lejer bort den tjänsten kommer den så kommer den efter lite tjat mobilledes. Nu har vi äntligen fått våran beskärda del av snön det kommer säkert än mera under dagens lopp, vilket såklart är kul för yngre generationer som äntligen kan nyttja dom gånga årens vinterattiraljer. Som jag har sagt så många gånger förr så har jag för längesedan lagt mina vinterattiraljer på hyllan för gått, men jag kom ihåg när jag väl använde dom så hade jag sjukt roligt mest hela tiden. Nu är man numera i den åldern då snö känns enbart jobbig och onödig den tiden kommer för alla förr eller senare, men viss vill vi ha en vit jul trots allt.

Har ett mål innan dagens slut?

Kommer in efter att skottat för tredje gången knappast den sista, snöandet verkar hålla i så gott som hela dagen med vissa strategiska uppehåll? Eventuellt lär det bli något kallare framåt eftermiddagen, hur mycket kallare återstår att se. Jycken DINO och jag skall prova på en något längre sträcka strax före lunch som ett mål i återhämtning. Nu är det endast 10 dagar kvar till julafton https://www.juligen.se/julkul/roliga-julfakta/ så nu börjar säkert folk och fä pimpa upp stämningen allt efter som, för en del så betyder just jul och nyårshelgen allt för dom och slösar allt deras sparade krut på just dom helgerna. Min kära fru är en av dom säkert många som bara älskar jul och nyårshelgen, hon kan gå över stock och sten bara för att få vara med om den magiska känslan som sägs hända då. 

Personligen tycker jag om julen men är långt ifrån lika exalterad som min kära hustru är, men på nåt magiskt sätt kan man inte undgå att svepas med i det som händer och till slut blir vi alla en magisk del av julens glädje. Kom ihåg själv när man var barn då var den stora frågan att, ska vi öppna julklapparna före eller efter Kalle Anka hälften av gångerna blev det före eftersom vi inte hade världens bästa tålamod. Självklart skapar vi våra egna jultraditioner med inslag av gammalt och nytt för att på så sätt få behålla både den gamla och nya traditionen, likaså kommer mina barn och barnbarn också att göra för att på så sätt föra vidare den här ljuvligt juliga traditionen.