Livets innehåll är nåt man lär sig hela tiden?

I morse vad det riktigt bistert ute det var så nära 15 minusgrader man kan komma knappt en hårsmån ifrån, jag var ute med jycken DINO strax före 7 det var nästan man kunde känna skaren https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/ovanligt-hard-skarsno på snön. Ni vet den där isskorpan som man kunde gå på om man var lättviktare. Kom ihåg en vinter i begynnelsen när man var ung då jag hackade perfekta fyrkanter i skaren med spaden och gjorde en lagom stor igloo utav detta, på den tiden var det kalla vintrar mycket snö blåfrusna kinder kalla kängor och stela fingrar men det gjorde inget vi hade kul ändå och förträngde smärtan. Troligtvis hade vi en sjukt hög smärttröskel på den tiden, numera tycker min hustru att jag gnäller för minsta lilla grej va fan säger hon skärp dig? 

Klart man blir ju äldre hela tiden åtminstone jag oavsett om man inbillar sig nåt annat, med tiden sjunker smärttröskeln dramatiskt vilket är en del av åldrandet en klar bieffekt. När man var ung var man som alla andra odödliga, kom ihåg den gången jag skulle lära mig cykla utan att hålla i styret. I början ramlade jag konstant i taggbuskarna av nån anledning sen damp jag pladask i asfalten ett par runder men sen var det som om jag inte hade gjort nåt annat? Det är smällar man får ta det gäller att vara envis tagga självförtroendet maxa målinriktningen och fila till tålamodet sen är saken biff. Min älskade mormor sa alltid provar man inte vet man inte hur det funkar, en av många kloka saker hon klämde ut sig från henne har jag fått med mig massor av lärdomar.