En av många små tankar: Snart är vi där vid ändhållplatsen?

 "Undrar om man blir lyckligare med en uppsjö av pengar? Fråga inte mig för jag har inte den blekaste aning om det, jag har aldrig varit i närheten av någon förmögenhet varken förr eller senare. Det närmaste jag har varit en förmögenhet var när lönetanten en gång i begynnelsen satte decimaltecket fel, helt plötsligt fick jag en uppsjö av pengar som jag inte hade räknat med. Jag kunde vara lycklig i typ ett par timmar, men sedan ringde jag och korrigerade det hela mitt samvete berättade det felaktiga. Man läser hela tiden vad synd det är om miljonärerna, herregud är det inte något synd om alla vi fattiglappar som måste ibland måste suga på dom redan insugna ramarna? 

Hur det än är så är klyftorna större nu än någonsin förr i vårt avlånga land, där avståndet mellan medelklassen och underklassen är betydligt större än mellan överklassen och medelklassen? Dessväre ökar gruppen underklassen för varje år som går, fattigdomen är tydligare nu än det någonsin har varit. Så länge som man har jobb och en fast inkomst känns det ganska okej, sedan skjuts pensionsåldern fram hela tiden så man får väl se hur det blir i framtiden man får väl jobba på tills man är 70 plus? För tillfället finansierar våran generation dagens pensionärer, men vem finansieras min generation när det blir dags för pensionen?"

En av många små tankar: Att komma tillbaka till ruta 1?

"Det sägs att någoting gott kan komma ut ur en katastrof, visserligen en sanning med modifikation men ändå en sorts sanning? Kom ihåg själv när jag åkte på en sjuk jobbig 5 månaders lång knäskada, ärligt talat trodde jag att jag aldrig någonsin skulle bli helt återställd? Men det blev jag efter lika delar hård träning motivation som ett jävlarenamma, jag skulle allt visa dom att även en seg 60 plussare kan komma ut på banan igen. Men visst resan fram tills det stora ögonblicket, var både tidskrävande och jobbig. Men så här med facit i hand så var det värt all djävla envishet som jag kunde krama ur min kropp. För att lyckas med detta krävs en helgjuten familjär uppbackning grymt tålamod och naturligtvis en obetalbar kärlek. 

I mitt jobb ser man både det ena och det andra, blandad med varierande livsöden sorger jämmer och elände men även glädje. Det där med vardagsmotion är sjukt viktigt att kunna ta till vara på varje steg som bjuds, i mitt jobb så rör man sig i stort sätt hela arbetsdagen så länge som benen hålls igång är det okej. Naturligvis kommer dagen då man inte kan springa livet av sig längre, då man kanske är helt beroende av sin omgivning. Då har man inte längre kvar några naturliga alternativ, mer än att försöka anpassa sig efter situationen som uppstår? Så långt kommen är jag knappast men det gäller att ha det i åtanke i fall att så sker."

En av många små tankar: När andan faller på?

"Tänkte plötsligt på att varför skall jag vänta tills i morgon, för att klippa gräset när man kan göra det idag? Tja det gäller att smida järnet medans det är varmt, för kallnar det kan det vara för sent? Det jag vill säga är att nu djävlar klipper jag gräshelvetet på studs, så att jag sedan kan slappa dom andra dagarna? Det handlar inte om någon direkt dumhet utan ren och skär planering? På min nitlott har jag fått ordet dammsugning på agendan helst innan fredag, vilket i runda slängar betyder tidigast i morgon? Sedan slänga in ett par maskiner sorterat tvätt sedan torka stryka vika packa in bla bla bla. 

Känner mig som en inåtvänd duracellkanin mot min vilja, en köttslig fjärrstyrd robot som är fastskruvad vid det löpande bandet. Läste nyligen en artikel om utbrändhet och hjärtinfarkter pågrund eller direkt utav negativ stress, kanske ligger man där själv någonstans i riskzonen och kippar efter luft? Tja så länge som det är positiv stress så är det hanterbart, har man sedan förmågan till att omvandla den energin till ett måbra påslag så är det mer än okej och en tillgång."

En av många små tankar: Det enkla blir det svåra?

"Det där med att äta rätt och riktigt under semesterperioder är inte så enkelt som det låter? Åtminstone i mitt fall så vill man gära unna sig det där lilla extra, som man kanske inte unnar sig när man jobbar. En extra glass ett extra glas vin kort sagt det vill gärna bli extra av allt, fast fortfarande i en balanserad form för man vill ju inte att det går överstyr att vara flexibel i det stora hela. Vi vill gärna grilla lite mer än normalt kanske lite mera snacks kanske lite mera av allt, men fortfarande i en hyfsad kontrollerad form. Klart jobbar man 11 månader av året då man äter relativt regelbundet, så vill man ju gärna bryta det regelbundna och kanske äta när man känner för det åtminstone är det så i min familj. Åtminstone ett lagat mål under dagens lopp, för att sedan grilla någonting helt annat under kvällen. Så har det alltid funkat hos oss under semesterperioden varför ändra ett vinnande koncept. 

Det gäller hela tiden att ligga i fas med sin egna verklighet, och har man som jag en tonårsdotter så går det inte att ha en inrutad tillvaro borta för det har man ju som sagt hemma den övriga tiden. Köper man en glass före lunch så är det helt okey. Nu har det gått 3 dagar av min semester så i morgon tänker jag klippa gräsmattan, fixa till polen ränsa rabatter och ta upp den sista potatisen ur jorden. Allt det där skall vara klart, om man nu får för sig att dra iväg någonstans gud vet var? Kanske är det så att resmålet blir dit näsan pekar med parollen borta bra men hemma bäst."

En av många små tankar: Det där om schyssta relationer och annat?

"Tänk vad viktigt det är med goda grannar med en bra grannsämja och schysst relation. Sedan kan man såklart hamna i värsta tänkbara mardrömmen med häxor trollgubbar pack och andra tvivelaktiga figurer, där konspirationsteorierna duggar lika tätt som Niagaras vattenfalls droppar. Det gäller bara att en flyttar in som ställer sig på högkant för att hela tillvaron skall raseras. Tack och lov så har vi klarat oss från sånt otäckt scenario, men grannarna håller på att succesivt åldras och kanske få ohanterbara krämpor av en eller annan orsak. Dom som flyttar sedan in vet man inte ett spår om, man vet vad man har men inte vad man får? Skall man vara riktigt säker skall man bo i skogen långt från civilisationen, och käka barkbröd och vara allmänt bitter på allt och alla? 

I natt var jag uppe gjorde ettan runt klockan 3 då satt fortfarande tonårsdottern och medialminglade med polarna, jag sa åt henne att det var dags att tänka på refrängen? Hon tittade på min som om jag var från planeten Mars, men sedan gjorde hon tummen upp för läggdags? Sedan vet inte jag i vilken tidsrymd hon menade? Konstigt nog är man inte upp längre för det på kvällarna fast man har semester, den inbyggda klockan tickar på som om man fortfarande jobbade i sitt anletes svett. I realiteten tar det minst en vecka för den inkörda kroppen att varva ned sedan kan man ha semester på riktigt om kroppen och själen tillåter?"

En av många små tankar: För blott någon sekund?

"För blott någon stund sedan så vaknade min tonårsdotter tillfälligt upp ur sin kroniska törnrosasömn, yrvaken och trevande frågade hon mig var klockan är? Det vill du inte veta frågade jag henne ironiskt, men viss den är efter klockan 13 i fall du undrar? Oj då herrejävlars fick jag till svar. Serverade henne planenligt gårdagens halvfabrikatsaktiga tortellini som faktiskt var djävligt god. Efter min andra hundpromenaden åt även jag upp gårdagens tortellini, fast jag preparerade min med lika delar chayennepeppar som färsk chili på så sätt fick jag upp rätten till dess rätta nivå? Hur kan du ha så där mycket djävla chili i, frågade dottern mig? Därför att jag gillar stark mat, ibland kan man trolla med dom mest smaklösa rätterna som blir till riktiga smakhittar där fantasin inte sätter några gränser. 

I och för sig är jag knappast någon kock att tala om, men kniper det så kan jag skapa dom mest fantastiska rätter lite åt koka soppa på en spik hållet.Ingenting är som sagt omöjligt? Däremot grillning är jag en fena på en oskriven kung, det tycker åtminstone tonårsdottern som föreslog att jag skulle gå med i grillmästarna ett matlagningsprogram som fanns för några år sedan. Medans hustrun är en sann klippa på mer jordnära och traditionell mat, vilket bara bekräftar faktumet att vi har olika bra och dåliga sidor men ändå så kompleterar vi varandra fullt ut som handen i handsken."

En av många små tankar: Livet kan också vara kort och koncist?

"Kanske är det så att allt det jordiska började med en big bang eller inte alls? En av många seriösa teorier så god som någon? Eller så är vi endast utomjordingar med utomjordiska förfäder, men det är inte heller någon som vet? Ytterligare en fullgod teori en bland många andra? Skall jag vara riktigt ärlig tror jag knappast att vi är ensamma i hela det jättelika universum som våran ärtliknande planet befinner sig i, kanske är vi bara en pytteliten obefintlig prick i allt det oändliga som omger oss en klick i någon sorts dimension gud vet vad? Knappast lär vi bli klokare under våran utmätta livsresa, kanske är det och förblir en välbevarad hemlighet som aldrig någonsin kommer att lösas? Kanske är vår existens som ett oförargligt moln som plötsligt finns där som plötsligt försvinner lika fort, utan att någon egentligen är medveten om det eller ens känner till det? Frågorna är lika många som alla dom obesvarade svaren? 

Idag har min kära hustru bestämt att vi skulle göra en långpanna överjordisk fläskpannkaka med rårörda egenplockade lingon, en rätt som vi alla är sjukt förälskade i en klassisk rätt som man kan äta utan problem alla dagar i veckan. Senast jag åt en sådan klassisk rätt alla dagar i veckan var makaronipudding med mycket bacon i, en beroendeframkallande rätt som man inte vill bli av med i första taget. Så här i semestertider står man inte gärna med långkok och andra tidskrävande saker, utan bara ser till att få till en väl balanserad rätt som innehåller allt det där som man behöver. Kort och koncist med andra ord".