En av många små tankar: Snart är vi där vid ändhållplatsen?

 "Undrar om man blir lyckligare med en uppsjö av pengar? Fråga inte mig för jag har inte den blekaste aning om det, jag har aldrig varit i närheten av någon förmögenhet varken förr eller senare. Det närmaste jag har varit en förmögenhet var när lönetanten en gång i begynnelsen satte decimaltecket fel, helt plötsligt fick jag en uppsjö av pengar som jag inte hade räknat med. Jag kunde vara lycklig i typ ett par timmar, men sedan ringde jag och korrigerade det hela mitt samvete berättade det felaktiga. Man läser hela tiden vad synd det är om miljonärerna, herregud är det inte något synd om alla vi fattiglappar som måste ibland måste suga på dom redan insugna ramarna? 

Hur det än är så är klyftorna större nu än någonsin förr i vårt avlånga land, där avståndet mellan medelklassen och underklassen är betydligt större än mellan överklassen och medelklassen? Dessväre ökar gruppen underklassen för varje år som går, fattigdomen är tydligare nu än det någonsin har varit. Så länge som man har jobb och en fast inkomst känns det ganska okej, sedan skjuts pensionsåldern fram hela tiden så man får väl se hur det blir i framtiden man får väl jobba på tills man är 70 plus? För tillfället finansierar våran generation dagens pensionärer, men vem finansieras min generation när det blir dags för pensionen?"