En av många små tankar: När andan faller på?

"Tänkte plötsligt på att varför skall jag vänta tills i morgon, för att klippa gräset när man kan göra det idag? Tja det gäller att smida järnet medans det är varmt, för kallnar det kan det vara för sent? Det jag vill säga är att nu djävlar klipper jag gräshelvetet på studs, så att jag sedan kan slappa dom andra dagarna? Det handlar inte om någon direkt dumhet utan ren och skär planering? På min nitlott har jag fått ordet dammsugning på agendan helst innan fredag, vilket i runda slängar betyder tidigast i morgon? Sedan slänga in ett par maskiner sorterat tvätt sedan torka stryka vika packa in bla bla bla. 

Känner mig som en inåtvänd duracellkanin mot min vilja, en köttslig fjärrstyrd robot som är fastskruvad vid det löpande bandet. Läste nyligen en artikel om utbrändhet och hjärtinfarkter pågrund eller direkt utav negativ stress, kanske ligger man där själv någonstans i riskzonen och kippar efter luft? Tja så länge som det är positiv stress så är det hanterbart, har man sedan förmågan till att omvandla den energin till ett måbra påslag så är det mer än okej och en tillgång."