En av många små tankar: Att komma tillbaka till ruta 1?

"Det sägs att någoting gott kan komma ut ur en katastrof, visserligen en sanning med modifikation men ändå en sorts sanning? Kom ihåg själv när jag åkte på en sjuk jobbig 5 månaders lång knäskada, ärligt talat trodde jag att jag aldrig någonsin skulle bli helt återställd? Men det blev jag efter lika delar hård träning motivation som ett jävlarenamma, jag skulle allt visa dom att även en seg 60 plussare kan komma ut på banan igen. Men visst resan fram tills det stora ögonblicket, var både tidskrävande och jobbig. Men så här med facit i hand så var det värt all djävla envishet som jag kunde krama ur min kropp. För att lyckas med detta krävs en helgjuten familjär uppbackning grymt tålamod och naturligtvis en obetalbar kärlek. 

I mitt jobb ser man både det ena och det andra, blandad med varierande livsöden sorger jämmer och elände men även glädje. Det där med vardagsmotion är sjukt viktigt att kunna ta till vara på varje steg som bjuds, i mitt jobb så rör man sig i stort sätt hela arbetsdagen så länge som benen hålls igång är det okej. Naturligvis kommer dagen då man inte kan springa livet av sig längre, då man kanske är helt beroende av sin omgivning. Då har man inte längre kvar några naturliga alternativ, mer än att försöka anpassa sig efter situationen som uppstår? Så långt kommen är jag knappast men det gäller att ha det i åtanke i fall att så sker."