Ytterligare en bagatellartad fotnot i sfären: (När allt kommer omkring?)

När allt kommer omkring så är man sig själv närmast? I alla lägen. En föråldrad självbevarelsedrift. Så är det bara liksom. Efter en perfekt grillad kyckling med tilltugg ett par bägare vin. Så kom till slut mygg jävlarna, dessa blodtörstiga monster som verkligen kan förpesta sin omgivning. På tre sekunder fick jag mist ett schack bräde fullt av myggbett. Fy fan vad det kliar. Det är verkligen gynnsamma förhållanden för myggen. Först blött som fan sedan varmt så in i helvete också. En perfekt myggbomb.

En bagatellartad fotnot i sfären: (Bortom sans och förnuft finns fallgroparna?)

Jaha nu har han blivit knäpp? Va vad det jag sa? Den där administratören? Hahaha vilken stolle. Men så är faktiskt inte fallet? Det enda han har blivit är normal? Tja men vad är normal i dessa dagar? Att dricka kranvatten på Mars, känns kanske mer normalare än att äta glass på Venus? Vad vet jag? I annat fall, är det här bara början på en lång rad av oändliga osannolika historier. 

I pallet på en urbaniserad dagdrömmare. Akt.4: (Egentligen simmar man runt i ett vakuum?)

Tja vad kom först hönan eller ägget? Eller universum eller dom svarta hålen? Inte fan vet jag? Bryr mig inte? Jag kom i alla fall före syrran, den saken är säkert? Allt är fan relativt. Kom inte och säg nåt annat? I min värld härskar balans kungen, den som styr över jing och Jang över kredit och pledit. Hade jag inte balans kungen vid min sida, skulle säkert allt gå åt helvete? Det är jag ganska övertygad om. Rätt ned i dynggropen. Men tack vare att jag är polare med balans kungen. Så går jag ganska stabilt på den slaka linan? Eller hur det nu var?

I pallet på en urbaniserad dagdrömmare. Akt.3: (När man inte cyklar i badkaret?)

Idag är det visst cykelns dag? Okej själv har jag dagligen cyklat i över 55 år. Men dom som tar bilen runt hörnet för att handla, borde verkligen tänka till? Kanske ta cykeln eller varför inte gå? Är man bekväm så är man? Troligtvis kommer jag cykla 55 år till? Minst? Det vackra vädret fortsätter att sätta ribban högt. Desto mer den lyser desto närmare ett oherrans väder kommer man? Personligen har jag inga större problem med värmen. Problemet blir att klä sig det efter? Finge man gå naken skulle jag göra det? Det är lättare att klä sig på vintern?

I pallet på en urbaniserad dagdrömmare. Akt. 1: (Knock on wood eller god dag yxskaft?)

Har alltid fått höra att jag är en drömmare av stort format. En ensam ballongfarare utan egentligt mål? Men ändå en som trodde på visionerna. Dom som var osynliga. Som levde högt däruppe i det stora blå utan skyddsnät? Som hankade sig fram så länge bubblan var hel. Men blott en dag i dag eller i morron, kan det porösa luftslottet på lösa boliner rasa ihop. Förr eller senare inser man sin egna begränsning, eller så berättar andra om den för dig? Den dagen lär komma då du minns anar det?

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 57: (När mellanrummen minimeras?)

Två nya dödskjutningar i Stockholms förorter med en timmes mellanrum? Har dom nåt samband? Det utreds säkert just nu? Orsaken kan handla om allt mellan himmel och jord, och däröver och därunder? Det troligaste är väl nån uppgörelse av någonting? Just för tillfälligt så tillhör den förut gamla trygga Sverige toppen på döds skjutnings ligan? Den ligan vill man ju knappast leda. Sedan kan man såklart dividera om ditten och datten? Vi skulle ha gjort si eller så? Som det ser ut blev det varken hackat eller malet? Snarare en svårsmält sörja sociala bieffekter.

Bland förlorade hockeyfrillor och het ratatouille?

Idag känner man sig bortblåst? Minst sagt! Delvis på grund utav stormen? På tal om Sveriges insats i hockey, som för övrigt är den sämsta på 36 år. Så fällde man en förlupen tår, och såg i horisonten att Svensk hockeys stormaktstid är över? Eller? Idag blir det het ratatouille med färsk potatis och köttbullar. Slå denna mix om ni kan?