Blixtsnabbt uppvaknande i gränslandet där husfriden huserar?

Förra veckan hade vi en klassisk mellandag hemmavid med ett badtema på agendan någonstans på mitten av det luddiga gränslandet mellan lek och allvar mellan stoj och skoj bland glädje och fnatt. Den här specifika dagen tillbringade vi på stadens badhus och ägnade oss helt åt dottern med allehanda vattenlekar med olika upptåg med skratt med kallduschar som lätt kunde väcka upp dom döda även levande. Vi hade med oss chicken nuggets som är en klassiskt barnslukarrätt. 

Själv var jag i alla största grad delaktig i vattenkaoset kände mig bitvis som kungen över alla här frugan dock skakade på huvudet i vanlig ordning i mitt sällskap, hon har nog rätt i när hon påstår att jag aldrig någonsin växer upp och blir vuxen på riktigt? Jag kontrar blixtsnabbt med att vem fan vill bli vuxen i dom här stelkragade tiderna? Kul så länge det varade absolut så var det. Dottern hade i alla fall sjukt roligt och förväntar sig en snabb repris på badhuskaoset självklart svarade jag vad gör man inte för husfriden.

Min karriär är som en mikroskopisk tvåfotad elefants svindlande balettkonst?

Konstaterar krasst att man sällan blir profet i sin egna hemstad fast då med några få lysande undantag dom är dock en handfull lätträknade. Snarare blev jag en simpel vaktis med pondus på ett äldreboende i city smeten i brist på annat fast stolt som en tupp såklart efter mycket om och men så hamnade jag där efter snart ett helt arbetsliv i backspegeln. Med ett både rörigt och rörande bagage av olika medelmåttiga inriktningar min karriär är ungefär lika häftig som en tvåfotad elefants svindlande balettkonst på en skör sytråd det låter väl helt okej? Men samtidigt kunde det sett ännu värre ut det gör det ju såklart alltid. I korta drag så är min karriär relativt obefintlig snudd på mikroskopisk möjligtvis kan man då urskilja ett uns av en karriärs början nån stans i bortom periferins träskmarker? 

Men jag är glad men även nöjd ändå visserligen kunde det ha blivit nåt helt annat än man hade räknat med? Det vill man ju alltid? Bara genom att hamna i fel kretsar så är det i regel kört? Men även där lyckas några vända på steken på rätt köl. Med några få undantag dom är lätträknade över lag kan jag nog anse att jag är min egen lyckans smed fastän jag har gått den extremt långa vägen det har ju alla gjort säger dom? Kanske för att skryta så kan det bli när man inte får låna farsans kreditkort.

Ta kommando över nya restriktioner?

Söndagskväll eller tidig tidig förnatt skit samma vilket? Min smygande ångest angående morgondagens jobbstart börjar kännas varenda liten fungerande cell aktiveras den börjar accelerera. Den där jobbiga känslan är obeskrivbar men skulle jag ändå göra ett försök att beskriva den skulle jag nog formulera mig ungefär så här: Som att ha typ 1000 luddiga  slemmiga tusenfotingar krypandes på varje liten ledig plätt på din kropp hur du än gör så får du inte bort dom. Visst låter det sjukt dramatiskt? Kan tyckas lite åt drama queen hållet är det så bjuder jag på det i så fall. 

Men den känslan slår aldrig fel lika dant varje söndag. Kanske är det åldersrelaterat trots allt? Eller bara en fix idé när mina hjärnspöken försöker ta kommando över alltet? Inte fan vet jag än så länge är man på rätt sida gränsen för gränsen mellan galenskap och geniförklaring är lika hårfint som ditt tunnaste hår knappt synbart alltså men kan förändras på bråkdelen av nån sekund. Det som talar till min fördel är att allt är precis som vanligt när man kommer tillbaks till kneget i morgon. Samma gamla regler samma ledning förmaningar nya restriktioner me mera med mera och så vidare. I morgon  känns det som om man aldrig har haft ledigt även den känslan slår aldrig fel.

Mitt inre rum framkallar stillhetens magi?

Idag pausar jag definitivt bort stressen söndagar skall man endast värna vårda om tänker bara framkalla stillhetens magi det enda som möjligtvis kan irritera mig idag förutom frugans tjat och gnat kanske blir ett förlupet frostnäpet fjäderfä som kommer allt för nära mitt revir mitt inre rum då jävlar blir måttet rågat. Eller ett oupplyst spån som tränger före mig i bolagskön vilket inte får hända frugan hon är i full sjå med att både adventspynta och förbereda kvällens entrecote. 

Denna här sista helgen innan första advent då skall allt upp från tomtar till stakar. Det gäller att ligga på topp för att sedan aktivera fritt fall framöver. På måndag som sagt börjar verkligheten att råda igen egentligen så undrar jag vart all tid har tagit vägen? Fråga inte mig för jag har liksom ingen aning puts väck liksom.

Likvärdigt på ett och annat sätt?

Ibland kan man föreställa sig vad olika människor jobbar med har man bara en hyfsad skaplig personkännedom så kanske man kan klura ut det. Om man till exempel inte visste vad Trump jobbade med skulle jag garanterat gissa på att han var clown eller komiker eller nåt likvärdigt. Men nu vet jag såklart vad den mannen sysslade med vilket jag fortfarande än i dag inte kan fatta han är och förblir en gåta? Ibland blir man smått överraskad över folks val må det än vara? Det skulle vara kul vad folk gissade på vad jag jobbar med det skulle säkert bli ett brett spektra av olika jobb kategorier. Likaväl som man kan se hur hundägare respektive hund är så himla lika oftast blir det rätt komiskt. 

Några exempel en stor överviktig person med en sankt Bernhard eller en mager skrika med en smäcker tax en skränig dryg gapstare med en odräglig skällande jycke en dopad kroppsbyggare med en pitbull ibland kan man faktiskt para ihop sådana par. Min egen hund som är en lagom hanterbar liten mellanhund som varken skäller eller är bångstyrig som lyssnar noga på vad hans matte har att berätta den jycken passar prima till mina unika egenskaper bäst att tillägga är jag överviktig svar nej. Visste jag inte vad exempelvis vad våran statsminister Stefan jobbar med skulle jag lätt gissa på brottningstränare? Det skulle säkert både han och jag skratta oss fördärvade på om jag skulle berätta det för honom? Ibland har man grymt fel tack och lov för!

Konspirationsteori om den oroväckande framtiden?

Man undrar lite om allt blir normalt igen? i dagsläget är det garanterat ingen som vet ett smack om den saken? Men majoriteten har säkert sjukt många teorier om ditten och datten och allt där omkring. Det har dom alltid men Mister Tegnell han rynkar på sin redan fårade panna han anar en liten men oroväckande uppgång tacka fan för det en del folk i vår omgivning tror att den här pandemin är en ren och skär konspirationsteori? Andra tror att det här är ett enda långt jävla party det får stå för dom! Där förståsigpåarna det vill säga de redan hårt ansatta epidemiologerna som gör allt för att skoja till det hela Så klart inte medvetet men ändå. Alla skyller ändå på Kina i slutändan. En annan rolig herre, nämligen expresidenten Mr.Trump den mannen hade fått för sig att kineserna spionerar på hans amerikanska folk via en populär kinesisk app. Nu är säkert inte ryssarna längre hans logiska fiende utan en populär kinesisk app herregud, man slutar aldrig att förvånas? Klart det man inte förstår det är man rädd för. Ser vi månne en andra betydligt kraftigare coronavåg än den föregående som för närvarande sköljer in över oss som en brutalt global tsunami det verkar vara så! Forskarna världen över letar febrilt efter ett fungerande vaccin och ett i pillerform? Kanske är det som att leta efter en genomskinlig nål i en kompakt höstack inbillar mig någonstans att det aldrig någonsin blir helt normalt igen? Vi får nog fortsättningsvis hålla avstånd i både butiksköer och bardiskar från december månad kommer ett covidpass att gälla alla offentliga tillställningar mer än 100 personer. 

Vi har på kuppen lärt oss att andra mediala sociala verktyg funkar bättre än vad det gjorde före pandemin typ teams och så. Det finns numera ett före och efter då vi sprang runt på en massa ibland onödiga möten som både kostar tid pengar och ork på den fronten är det verkligen en positiv utvecklingen. Hör och häpna människan kan fortfarande utvecklas åt rätt håll evolution har sannerligen inte bromsat in kanske på vissa områden men inte på alla ingen nämnd ingen glömd? Enligt mig så måste det till ett fungerande långvarigt vaccin som får oss lugna trygga och säkra under en längre period. Men troligtvis så lär sånt dröja minst ett par år. Dessutom tillsätter man kroppen någonting som den kanske inte alls vill ha vill det sig riktigt illa så kan det få ödesdigra konsekvenser. I dagsläget känns det bara som om man väntar ut det nästa steget? I väntan på nästa en ödesmättad och lite smått kuslig känsla.

Klassiker blir det först när advents kaoset har lagt sig?

Idag är det kaos i ordets rätta bemärkelse därför att frugan håller på att advents pynta med julstakar ställa fram ett par tomtar från loftet sockertopps granen med mera. I och för sig inget konstig i detta förfarande eftersom vi har gjort det i sjukt många år nu med det är kaos så länge hon håller på, men som tur är så är jag där för att styra upp det hela men jag lägger mig inte i detaljerna. Känner att det inte är min grej det blir tjusigt när det blir klart som det har blivit genom alla år innan. 

Eftersom vi firar 20 år idag så tänkte vi slå till med potatisgratäng och entrecote en given klassiker som går hem i alla väder. På tal om vädret så var det minus 2 grader i morse men på min långpromenad under förmiddagen så var det ett strålande väder, på nåt sätt väntar nog bara vintern på att få sätta igång med sin verksamhet göra det den är bra på att fixa grymt mycket snö.

Återstoden av söndagens B-plan?

Det är inte bara jag som känner mig stendöd idag? Det gör även min fru men hon är nog mer åt det skendöda hållet? Hon inbillar sig att hon är starkare än vad hon är vem köper det. I vanliga fall är vi inte alls vare sig sken eller stendöda? Det hoppas vi i alla fall på men minsta grej kan vara ödesdigert. För den bärande skelett konstruktionen? Igår var jag och en polare på Pitchers i Örebro där vi brände pengarna på bowling pubmat bärs och premier league . 

I det här fallet dagen efter så räcker det med en vindpust för att säcka ihop. Eftersom vi tror att vi inte orkar laga någon mat i dag så har vi en plan B i bakfickan en reservplan att hosta upp i nödfall. Kanske blir det lite dubbelmoraliskt skräpmat vad det än blir så har vi förtjänat valet? Dessutom firar jag och frugan 20 år sedan vi träffades. Igår på familjerådet bestämde vi att vi skall göra så lite som möjligt idag återstoden av söndagen. Det har vi som sagt vad inga problem med. Beslutet blev enhetlig inte en levande själ opponerade sig i ämnet skönt tycker jag. 

Ofrivilligt läge i nutiden?

Tänk att bli en sur gammal bitter häxa eller typ en insnöad trollgubbe som inte längre hänger i sin nutid när man blir pensionär av en eller annan orsak? Märker av den ingrodda bitterheten hos dom gamla som nu under corona före och efter tiden och den pågående smittspridningen har suttit ofrivilligt isolerade. För att nämna en gammal dam i min omgivning en ensamstående änka som har suttit isolerad från och till i långa perioder. 

Hon miste sin man i slutet av 70-taletmen har gått ut i vissa små etapper. Mindre för varje dag. Bär munskydd och handskar i rädsla svärmor har allt efter hand blivit sjukt nojig. Så pass mycket att det har slagit sig på skallen det bittra lyser allt mer igenom så vill inte jag bli om jag blir äldre eller så blir jag väl än värre beroende på hur situationen ser ut då? Hugedamig vilken mardröm oavsett vad. När jag blir äldre i min drömbild kanske både världen och omgivningen ser betydligt annorlundare ut kanske även möjligheterna?

Jag vet inte riktigt ordningen?

Tendensen är att dom som jobbar inom den sociala sektorn blir mer eller mindre hotade till livet under varje arbetspass vilket såklart inte känns helt okej. Dels är det dom stackars socialsekreterarna som får utstå spott och spe för att försöka få till någon slags ordning i oordningen. För att inte tala om poliserna som varje dag får mentalt och fysiskt brottas med med mer eller mindre kriminella element som kan variera i sin psykiska status. 

Sen har vi även akut och ambulanspersonalen som alltid måste vara beredda i fall något otrevligt skulle hända vilket det gör titt som tätt? Deras utsatta miljöer är alltid i riskzonen. Apropå otrevligt så vaknade man upp till ett riktigt tråkigt regnigt blåsigt höstväder men 10 grader varmt. Nån stans känns det i luften att vintern är på gång jag vet inte riktigt när den skall börja? Saker och ting kan variera som bekant. Men den gemensamma nämnaren blir att alla parametrar pekar åt samma håll eller?