Sportsöndagens dallrande asplövs form?

Nu börjar det närmas sig, söndagens absoluta begivenhet. Om man är hockey intresserad som jag är. Mitt lag Örebro möter Växjö, i den tredje matchen i semifinalen. Så här långt en klassisk rysare, där ens sköra nerver ligger utanpå kroppen och dallrar som asplöv. Med en hockey som är bäst när det gäller. Så är det alltid, bästa laget vinner? I regel så är det så? Eftersom även frugan är hockey intresserad, passade hon på att gå ut på en långpromenad. För sedan blir man sittandes där i sin passform. Som sagt, söndagens stora tv drama kör igång om en stund.

Söndags nässlorna lockar!

Denna söndag fram tills nu, har jag redan klippt gräset. Gått en långpromenad med jycken Dino, fixat och donat, tvättat ett par maskiner. Bra jobbat, enligt hustrun. Apropå hustrun, så är hon snart klar med den där goda mustiga nässelsoppan. Som jag pratade om i tidigare inlägg. En överdådig anrätt, som helt klart har michelin status. Så himla god, senast jag åt den. Förresten fylls köket just nu av en sagolik doft av nässlor vitt vin vitlök fräst lök. Med mera med mera. Ska man nu tala nåt om vädret, så suger det. Kallt blåsigt och ogästvänligt. Kan jag tycka blev en klockren analys.

Mellan tummen och pekfingret finns livet!

Vad skall man säga om läget i allmänhet? Tja man är väl i ett kronisk vakuum? Liksom så! I synnerhet befinner man sig i ett allmänt socialt ingenmansland. Mellan tummen och pekfingret, ett sorts tillstånd. Svårt att förklara? Där det kan dröja innan man hittar en förlösande dörr. Som tar oss ut i en värld, som man kan hantera. I värsta fall kan man hamna i någonting helt annat? På en plats man inte vill vara, alla dagar i veckan. För tillfälligt förbereder jag mig för den största mansfällan ever? Nämligen att grilla kycklingfilé. Enligt frugan så kräver det sin man. Till denna grill-aktiga man-hantliga angelägenhet.

Jag går på promenaden?

Efter min förmiddags promenad. Kunde jag lätt konstatera att det har, regnat haglat blåst varit sol molnigt kall och varmt. Rätt märkligt att man har kunnat, pressa in så mycket olika väder. Under en och samma promenad. Moder natur slutar aldrig att överraska? Dottern är fortfarande på nån tripp nånstans med bästa polaren? I morgon som jag nämnde blir det en mustig nässelsoppa med ägghalvor? Så himla infernaliskt gott, att hälften vore nog. En smarrig delikatess, långt ut över det vanliga. Men i afton tänker jag grilla marinerade kycklingdelar. Äta gratäng med allt vad det innebär. En höjdardag så här långt.

Min twittersjäl Kapten Kapten K. Krall konstaterar krass. Doku.10: ( I Bland nässlors magi?)

Att om lördagen vaknar den slumrade demonen i mig. Det vill säga den demonen, som får grilldemonen till att börja grilla. Egentligen så består våra kroppar utav en massa olika demoner? Var och en har sitt syfte sin egenskap. Som idag då kom nässelplockar demonen i mig fram, och såg till att. I morgon kan man äta var sin stor mustig portion nässelsoppa. Utan demonernas egenskaper, kanske det hade blivit pannkaka av alltihop?

När det positiva segrar!

Den här lördagen börjar med blåst och nordanvind. Efter nån timmas promenad med jycken Dino, kände man sig bortblåst. Fast på ett positivt sätt. Snart skall vi åka och plocka nässlor, så pass mycket att det räcker till en delikat nässelsoppa med ägghalvor. Sånt är lyx, alla dagar i veckan. Frugan har gjort äggmackor kokat kaffe, för att ytterligare förhöja kvalité känslan ytterligare. Sånt är verkligen livskvalité. Min dotter gör sig iordning, för en tripp nånstans? Hon får säkert hur kul som helst.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku.9: ( När verkligheten biter i det sura äpplet? )

Att verkligheten inte är sådär jävla supercool som du vill tro? I din värld existerar säkert enhörningar och fagra kvinnor/män på blommiga ängar? Egentligen är våran riktiga verklighet förlagd på en jävla mörk bakgata. I nån sunken förpassad bakgård i en förort, på en plats där inte ens gud vill vistas på? Just på en sådan plats har mitt liv funnits på. I en avlägsen forntid bortom tid och rum. Men fortfarande i mina bästa stunder, kan jag se enhörningarna beta av maskrosknopparna vid utedasset.