När mina döttrar får bestämma?

Internationella kvinnodagen. Vilket såklart bör uppmärksammas. Denna självklara sak som jämställdhet. Är mer avlägset än någonsin. Helt sjukt egentligen. Att det är en klick förlegade gubb pampar som äger all makt. En kvarleva från hedenhös. Där mannen trodde sig vara gud fader själv. Vissa ränder går aldrig ur. Det mest skrämmande är att några europeiska länder. Minskar kvinnors rätt att exempelvis bestämma över sina egna kroppar. I min värld är kvinnors rättighet en självklarhet. Nåt annat är otänkbart. Hoppas att det blir någon ändring under min livstid? Tänker främst på mina döttrars framtid. Annars är måndagen avklarad med bravur. Ingenting kan vara enklare än det man gör? Om man får säga det själv.

Playa nowhere!

Idag har vi även begåvats med ett vackert väder. Fast den där blåsten förpestar helheten. Synd att klaga? Dagens väderlek är klart bättre än vissa andra lekar? Tja allt det där är relativt. Personligen tycker jag att det är grymt skönt. Att den där snön äntligen börjar plana ut till ingenting alls. Men sen finns det såklart glädjedödare. Som påstår att snön börjar falla redan nästa vecka? Sånt får man såklart leva med? Man har väl inget val? Hade man det låg man såklart på en soldränkt playa nowhere? Grottar ned sig i mixade mojitos och tycker livet är som lycklig muntergök.

Underbart är kort!

Herregud! Nu kan man lägga städningen till handlingarna. Tills man packar upp den igen? Vilket enligt hörsägen inträffar nästa söndag. Underbart är kort. Städar man för ofta. Kanske man tappar sugen? Det vill man ju inte? Eller så? Dagens lunch en blandning mellan gårdagens revbensspjäll och gud vet vad? Kvällsmaten en mix mellan gårdagens ugnslax och mandelpotatis. Med lite grönt till. Gårdagens vin är sedan länge urdrucken. Så man får nöja sig med allt det andra som rinner? Bara det är till ens fördel?

När blixten står stilla?

Söndag lika med städdag. Överallt högt och lågt. Bakom under emellan. Framför på sidan om och däremellan. Allt skall städas allt skall maxas. När frugan ger den orderna står blixten stilla. Ett gammalt betongdjungel ordspråk. Naturligtvis avskyr jag att städa. Ibland tar det emot. Men idag hade jag faktiskt bra dagsform. Tro det eller ej? Ett nödvändigt ont. Det blir bra när det blir klart. Som alltid! Beräknar var klar om någon timma? Mellan tummen och pekfingret? Byggdes Rom på en dag, eller? Sedan tänker jag definitivt chilla återstoden utav dagen. Det är jag värd som reklamen säger.

När sanningar står skrivit i galaxen?

Folk gör si eller så? Vad är rätt eller fel? Helt klart en bedömnings sak? Bedömarna har i regel lagen på sin sida? Det måste man anpassa sig efter? Sedan kan man tycka. Både det ena och det andra. Om vissa sakers problematik? Vilket i sammanhanget är ett dammkorn i vintergatan? Men vad är en dag på slottet? I jämförelse mot detta scenario? Tja man kan bara undra? Vad är rätt eller fel i sammanhanget? Det står skrivit i stjärnorna? Eller på planeten Mars? Tja jag tänker inte åka dit. För att ta reda på sanningen? Troligtvis så finns den sanningen. Bakom nästa backkrön? Eller på en stjärnflik på en utslocknad stjärnbild i yttre galaxen? Tja vi får väl leva på hoppet? Som så många andra.

Tidlösheten.

Tja man skall väl inte klaga? Det är ju så många andra som gör. Känner mig tidlös i mitt beteende. Även klädstilen är synnerligen tidlös? Sedan om det är bra eller dåligt? Kan inte jag bedöma. Att förändras av tidens gång? Eller låta sig förändras av sin inre yttre miljö? Tja valet är helt upp till dig. I min värld styrs jag inte utav modejättar. Inte heller av det kommersiella. Men ibland kan även jag överraska positivt. Helt klart är att världen runtomkring. Håller på att få nya former och förutsättningar. Det som gällde före smittan är passé. Andra krav och förhållningsätt. Påverkar vårt handlande och den sociala livsstilen. På gott och ont!

Som ringar på vattnet!

I min region ökar coronan ganska kraftigt. En stor osäkerhet råder i villervallan. En avvaktsamhet i sin egna osäkerhet. Nya brittiska mutationer upptäcks. Dom gamla varianterna sprids som ringar på vattnet. Hur kan vi skydda oss bäst? Tja kanske att bygga en lufttät steril bunker på 100 meters djup? Kan tänka mig att vår naturliga immunflora. Inte längre kan skydda oss fullt ut? Det är bara vad jag tror? Andra har såklart helt andra uppfattningar? Så är det vi är ju olika individer med olika tankar? I mitt fall tänker jag ligga som en plattfisk på torra land. Invänta eventuella order som? Nu kan du äta. Nu kan du dricka. Nu kan du svälja? Det gäller att ligga på topp. För rätt som det är kan man trilla dit?