Som mittemellan allting!

Känner mig som tredje benet på en gris. Nöff nöff. Frugan jobbar hemifrån sedan tid och evigt. Lär säkert fortsätta så, om ingenting annat sägs? Dottern fortsätter med fjärrundervisningen. Troligtvis inte för tid och evigt? I dagsläget ingen tidsangivelse? Själv ligger jag där som en gris tredje ben. Nöff nöff. Och ömkar mig i min sjuka situation? Kanske inte precis ömkar mig. Men nya krämpor har jag uppenbarligen fått. Mer kommer till bland dom gamla. När man ligger som jag gör. Mitt emellan plugg och slit! Då känner man sig verkligen som grisens tredje ben. Vad skall man mer göra än att invänta vändningen? Från sjukt till friskt. Nöff nöff.

Mest hela tiden?

Sedan finns det så klart dom, som aldrig gör nåt fel? Varken förr eller senare? Dom som aldrig kröker någons hårstrå. De som aldrig skulle släppa dörren rakt i ansiktet. Herregud dom människorna finns. Kanske till och med bakom nästa krön. Sedan finns det även den kategorin som bara gör fel? Mest hela tiden. Kanske oftast utan mening. Såklart även dom som aldrig, skulle erkänna att dom har fel? Vilket är uppenbart. I 9 fall av 10? Man har olika syn på vad som är rätt eller fel? Din sanning kanske inte är min? Och så vidare. När en politiker ljuger får den betalt. Vit lögn är bättre än ingenting alls? Eftersom vi har valt den så tror vi på den? Herregud skulle jag blåljuga. Skulle jag få bära hundhuvudet för tid och evigt.

I vår digitala bubbla?

Konstaterar att alla kan göra fel. Oavsett vilken position man har. Vissa fel är såklart inte acceptabla. Medan andra är mer förlåtliga. Är det inte den mänskliga faktorn, så är det tekniken som havererar. I dag omgärdas vi av avancerad högteknologi uti fingerspetsarna. Vi är helt i händerna på den digitala verkligheten. Allt vi gör säger tycker eller andas, registreras på ett eller annat sätt. Vilket såklart är hur sårbart som helst. Minsta lilla grej som avviker kan få oanade konsekvenser. Både för dig mig och omgivningen. Som ringar på vattnet.

På olika grundvalar!

Lägger mig platt den här första gråa vardagen. Delvis på grund av omständigheterna. Det andra grundar sig på absolut stillhet. I den mån som är möjlig och rimlig. Har inga andra val? Inga som helst problem för mig. Hälsan har första tjing hos mig. Tydligen är vädret kallt och bistert idag. Delvis på grund av en skandinavisk kallfront. Men även aprilvädret har sina okontrollerade spratt. I min situation har jag verkligen tid att tänka till. Kanske kan lyfta fram andra aktuella funderingar i dagsljuset. Det är som det är och blir som det blir?

En gravad historia?

På dagens matsedel står det att läsa. Gravad lax skarpsås pyttipanna till dottern. Potatis med sallad i form av plocktomater och gurka. Möjligtvis citronpaj med vispgrädde efter maten. Till kvällen breder jag på den där goda räksörjan på mackan. Den sista för denna påsk. För en stund sedan slängde vi det kvarvarande godiset i soporna. En nödvändighet? Alla saker har sin tid. Även idag är det så. Nu är det bara att kliva in i sin tillfrisknar bubbla, och hoppas på det bästa? En vacker dag blir jag mig själv igen?

Tankar om paradisets sköte?

Även den här annandag påsken. Börjar närma sig kvällen. Den myckna snön som kom, är snart ett minne blott. Lika bra det kan jag tycka. Fallande snö gör ingen glad sådana här dagar? Summeringen av den här påsken har varit blandad. Minst sagt. Alltifrån svärmorsbesök ambulansfärd till förvirrade läkare. Som inte har koll på vem som ska skriva ut min medicin. Hade kontakt med 2 läkare. Jag väntar fortfarande på mitt kortison. Tur att det inte var livsavgörande, för min egen del. Men nog så jobbigt ändå. Bara situationen i sig själv är skrämmande. Påskdagar kanske inte är den bästa av dagar att bli sjuk på? Nu kan man ju inte välja tillfälle. Med tanke på den underbemanning som rådde, när jag var där. Med bakjourer stafett och hyrläkare, som slåss om utrymmet.

En dag då Broccolisoppan blommar?

Idag blir en sådan dag där alla plötsliga infall blir inställda. Där alla förväntade krav blir ställda åt sidan. För senare äventyr. Alla förplanerade ting skjuts på framtiden. En dag då man äter typ Broccolisoppa trots mitt bittra grymtande. Samt en sista dag för påskäggens innehållsrika överlevnad. Det som blir kvar rycker all väders väg. Där sista droppens vätska förtärs. I morgon tisdag är vi tillbaka in i ekorrhjulets ruljangs. Med mycket om och men. Allt det roliga har sitt slut. En del överlevde det andra inte? Min egna väg till ett förbättrat tillstånd börjar således nu. Allt har sin ända men korven den har två!

När det plötsligt ploppar upp?

Man kan plötsligt få symtom? Som man aldrig sig trodde kunna få? Man kan ha saker, man aldrig sig trodde ha? Plötsligt ploppar dom fram som gubben i lådan. Om symtom man bara har läst om blir verklighet? På så sätt lever man i en flexibel värld. Där ingenting är vare sig bestående eller själskrivit. Nu talar vi om levande ting. Hur som helst kan man aldrig vara säker på. Hur världen ser ut i morgon? Har man tur ser den bättre ut? Man man lite tur? Är dagen som igår? Råkar man nu ha en himla otur? Kanske den ser helt annorlundare ut, att vad vi först hade räknat med?

Lätt att vara efterklok?

Oavsett om man gillar saker och? Så måste man anpassa sig efter olika situationer? Hur jobbigt det än kan vara. Vissa kan inte acceptera fakta. Medan kanske andra, har olika andra teorier. Vad olika saker kan vara? Så är det alltid. Personligen börjar jag vänja mig med munskydd i offentliga miljöer. Man känner sig uttittad, om man inte har munskyddet på sig. Som man som icke tatuerad sticker ut i mängden? Eller så? Min kloka mormor sa alltid. Att tre återfall skall komma, innan våren är här? Vi har väl haft minst 2?. Efter det kan våren börja etablera sig på riktigt.

April april.

Vaknar upp till ett riktigt aprilväder. Snö i massor och ett pågående snöande. Herregud hörde om en masskrock i min region. Långtradare personbilar i kollision. Kanske har sommardäcken åkt på för tidigt. Även långtradarna har väl knappast vinterdäck? Det borde dom väl ha? Kanske inte finns nån lag om detta? Nu är väl påskfirarna på väg hemåt. Hem till en annan sorts verklighet. Än den som dom åkte ifrån? Min påskhelg har varit alltifrån svärmor till ambulansfärd. En högst varierande verklighet således.