Ett universellt magplask?

Konstigt egentligen så handlar livet bara om att hitta den förmodade tappade balansen? Visst låter det rubbat men så är det? Vissa kanske letar ett helt liv efter den där nedrans balansen men finner den inte? Den kanske bara behöver lockas fram med lite ying yang magi eller en sockerbit och pincett så är det klart eller så? Personligen så är min balans för närvarande fastklistrat i en helt annan dimension än den här troligtvis fast i nåt sketet litet maskhål eller nån marinergrav nånstans bortom yttre universum? 

Eller så finns den mot förmodan i ett dolt skrymsle på muggen? Inte fan vet jag ibland vet jag inte vad jag heter? Inbillar mig att om man hittar den där jävla balansen då skall saker och ting ordna upp sig till slut med automatik? Det tror jag vad jag vill på tjenare! I och för sig så har större mirakel än så inträffat eller hur? Typ när Jesus föddes?

Jakten på det där vi letar efter?

Jakten på min kommande superkropp går tappert vidare? Det har det gjort i nu årtionden med vissa dippar. Ett frenetiskt sökande efter den där perfekta balansen som flertalet söker efter. Den som alla normala individer borde sträva efter. Fan inte lätt det där som man skall prestera mellan mat träning nöje och onyttigheter. Hur lite eller hur mycket onyttigheter är frågan? Eller hur lite eller hur många drinkar man sveper? Är just den ledande frågan? Efter minus plus eller så i skrivandes stund kan jag tycka att min egna jakt börjar närma sig slutet? Eller snarare en början på att behålla min nuvarande vikt. Fan ingen lek det heller herregud misstagen  förr har varit som oskärpa diabilder även dom yttre inre omständigheterna. Samt omotivering den grava omognaden samt den lättsinniga latheten. Kan säkert rabbla upp ett grymt gäng till ge mig 3 sekunder till? Troligtvis lär man sig av den forna klantigheten eller så gör man det inte? 

Det mesta sitter som sagt i pannbenet enligt hörsägen vad fan vet jag? Så kan det vara? Ett jävlarenamma eller en spark där bak som ett alternativ är vad som behövs? Det här med onyttigheter, är en fråga för sig? Är sjukt svag för saltlakrits. Bland annat men minst lika svag för sura nappar geléhallon hallonbåtar ostbågar olika sorters choklad fugde salta nötter name it va fan händer. Allt sånt där skit får jag bara sjukt dålig karaktär utav. Men till min plus fördel är att jag bara en vanlig människa som vill finnas till? Känner man så är det så som att vinna WM i precis vad som helst till och i bridge om det kniper? Bara liksom köra på tills man kantrar. Nu jävlar dödar vi istopparna av sockerbomberna.

En del av rotationen?

På tal om traditioner typ jul så är jag nog grymt bunden i dessa. Det ska vara på ett viss sätt kanske mera gammalt än nytt? Annars blir det inte alls bra? Är det så att man inte kan lära gamla hundar sitta ibland undrar jag? Nja jag kan ha fel som så många gånger förr? Trots allt tror jag nog att lite nytänk vore bra att förnya sin plattfisk tradition till och med att uppgradera den till 2000-talet typ så. Att kunna balansera det gamla mot det nya att smälta in alla delar på ett bra sätt så alla goda tider får sin beskärda del. Man är väl ingen bakåtsträvare heller eller hur trots elaka tungors utsago? 

Min del av julrotation blir den att jag i vanlig ordning får fixa markservicen för tydligen är det min lott här i livet att fylla på glasen även att dricka ur dom liksom hålla ställningarna en på tå koordinator i framkant utav guds nåde. Vara B-klassens clown mot min vilja. Från tomte via kasperdocka till en bitter distanserad handräcknings anställd utan framtid är steget sannerligen inte långt utan snarare väldans kort. Men jag klagar inte det finns måhända ingen anledning till det varför vara en bitter jävel när man kan vara en sprudlande jävel? Har troligtvis funnit min beskärda del i alltet en plats som eventuellt förmanar till stordåd?

Från strul till stabilitet?

Undrar om vi har lärt oss någonting av det här året fram tills nu? Nåt som vi kan ta med oss in i 2022? Tja det återstår att se? Självklart så vet vi för hoppningsvis vad vi har gjort för fel fram tills nu? Eller misstag som vi mot förmodan i bästa fall kan rätta till? Andra saker kan vi uppgradera förnya eller förbättra göra om göra rätt. Naturligtvis inbillar man sig det personligen så har jag lärt mig att aldrig ta ut något i förhand man blir bara ledsen om det skiter sig. Det kan gå fel eller bli som man inte har tänkt sig nåt jävla strul blir det alltid så himla typiskt. Det spekuleras om man skall ta den tredje dosen vaccin vilket kan vara bra för riskgrupperna. Personligen är jag mera försiktigt för jag har haft corona trots 2 doser, inte fan blev det lindrigare. Tänker tänka mer än en gång men jag har tagit min ståndpunkt och accepterat den, sedan får såklart var och en göra som dom vill med sina liv? Det troligaste är att jag helt skippar tredje dosen. 

Man tillför faktiskt sin kropp främmande ämnen som man har en susning om hur ens kropp reagerar? Personligen ser jag med tillförsikt på det kommande nya året. Allt som blev fel i år kanske om vi har lust och ork rätta till 2022? Något annat törs jag inte tänka på för värre än så här kan det inte bli eller? För egen del så har jag, varit frisk som en nötskrika förutom dippen med coronan och någon enstaka svacka. Allt handlar faktiskt inte om corona vilket man kan tycka. Man kan faktiskt drabbas av en helt vanlig förkylning just en sådan vanlig klassisk bonnförkylning gjorde mig sängliggande under 14 dagar. Ingen lek kan jag säga för en sådan förkylning kan få stora starka grott karlar till att börja gråta. Jag lovar jag har själv bevittnat det tragiska.

Vår tid är nu?

Mörkret är kompaktare nu än någonsin som en svart ogenomtränglig massa hösten deluxe är här för att stanna. Temperaturerna är som vanligt denna här årstiden med kalla nätter mornar med varma skapliga dagar, en brytningstid nu framöver. I slutet av Oktober ställer vi dessutom om klockorna. Personligen så tycker jag att vi kör på med sommartiden året runt, blir det nån slags ändring så blir det säkert vintertid för hela slanten? 

Trädens fallande löv börjar heltäcka marken i sitt sprakande färgflöde, från ilsket rött till andra höstliga jordnära toner i ett vemodigt tema som bekräftar att nu finns det ingen återvändo. Kroppens innanmäte börjar också så smått på att anpassa sig till den kommande kalla årstiden. Kanske mest den mentala biten som förbereder sig istidens vemödor, konstigt att man aldrig har lärt sig tycka om vinter. När man var yngre så var vinter hur kul som helst på gamla dar känns det som om det kvittar.

Den nya skype generationen?

Det där med coronan har inte bara inneburit en massa onödigt skit? Naturligtvis är det fruktansvärt med alla dödsoffer. Även alla dom som har fått komplikationer efter coronan. Alla de som har fått intensivvård även dom som är smittade. Även jag som fick corona samt min hustru och min yngsta dotter som har fått den 2 gånger snacka om dubbel otur. Än så länge så verkar ett fungerande vaccin i tablettform vara hur långt borta som helst. Det var den negativa sidan av myntet. Ska man nu se på den positiva sidan så har bland annat många chefer även kontorsanställda börjat använda skype eller teams till sina möten. Inte en dag för tidigt kan jag tycka. Ett alldeles utmärkt kommunikations medel till sina ibland tidsödande möten. Ett stort plus om man jämför med före coronan då man sprang som en iller på olika möten i tid och otid nu sparar man både tid kraft och ork. 

Men även pengar ur ekonomisk synpunkt absolut en markant teknisk uppgradering alla kategorier. Även restaurang näringen har fått lov att hitta nya vägar testat nya koncept nya möjligheter bryta ny jord för att nå ut till sina gamla kunder men även locka till sig nytt fräscht kundunderlag. En spännande marknad för dom som vill utvecklas förnyas och expanderas. Mitt egna sociala tillstånd ligger för närvarande på en stabil lagom nivå nu när samhället har öppnat upp alltmera. Äntligen kan många tycka men samtidigt är det många som är sjukt oroliga för framtiden. Någonstans hör jag en röst som säger att vi till slut kommer att fixa det här, kanske inte i dag men troligtvis nån annan dag?

Mellan David och Goliat?

Egentligen så har den här pandemin delat upp mänskligheten i många olika beståndsdelar. Den orädda som inte bryr sig alls dom unga som har hela livet framför sig. Den rädda som gömmer sig i källaren dom gamla som har hela livet bakom sig. Den skeptiska kan vara dom som tror att pandemin bara är en nojig men skitjobbig konspirationsteori? Dom isolerade kan vara dom som vägrar vistas ute överhuvudtaget och skiträdda för sin egen skuggbild. Dessa kategorier kommer alla gånger inte överens om vilket sätt man skall tolka den rådande omständigheten?

Så kan det även vara generellt sätt även i livet. Där många olika grupperingar skall försöka samsas och hitta den bästa lösningen? Som skall gynna så många som möjligt som alltid finns även här och där. Både vinnare och förlorare en ständig kamp mellan David och Goliat. I min värld härskar bara det sunda förnuftet att läsa av den situationen men även att anpassa sig efter gällande regler. Inte så himla lätt som det verkar men skam åt dom som inte försöker? Kanske är det som om att äta banan med skalet på!

Läran för livet?

Respekt är en bristvara i vårt samhälle. Skillnad var det förr då bockade och bugade man åt dom äldre. Dom yngre reste sig upp med automatik i bussarna för att ge plats åt en gammal skröplig eller ej. Dom kände säkert mer vördnad förr kanske gjorde den generation så långt innan invandringen blev ett problem? Nu skall man såklart inte dra alla ungdomar över en kam. Men visst fattas det något väsentligt Troligtvis resultatet av en slapp och innehållslös uppfostran? Något måste ha gått fel i grundsynen när man med berott mod och utan moraliska skrupler rånar och slår ned försvarslösa pensionärer. Det där med en schysst uppfostran är såklart en viktig del av själva poängen. Den bär man med sig hela livet och förhoppningsvis för över det positiva till sina barn. Har man själv haft en taskig barndom bär man i regel med sig den sociala sorgfyllda ryggsäcken för evigt. För dessa stackarna kan det vara svårt att lappa ihop ett blödande hål ibland lyckas man vända den negativa spiralen. 

I en okej uppfostran får man lära sig hur man skall bete sig mot sina medmänniskor samt vara representativ i dom äldres sällskap. Min generation 60-talisterna även kallad flower power eran även dom förvirrade flumpellarnas ärevarv. Trots det flummiga yttre så fick man lära sig den inre läran om moral och etik. Dels från min älskade mormor som lärde mig massor åtminstone det som jag behövde veta just då det är jag henne evigt tacksam för. Resten det andra förbjudna lärde jag mig själv som ett rinnande vattenfall den delen sitter väl fast förankrat i generna sedan hedenhös tiden? Min dotter har gått en tag i en privatskola deras policy gentemot det kommunala är som natt och dag fjärran från likhet. Deras policy är att alla är lika värda ingen mobbning accepteras. Händer det mot förmodan nåt som avviker från policyn så signalerar coacherna direkt till föräldrarna och skolan påskyndar en dialog mellan dom berörda parterna. Ordning och reda i vissa fall en fyrkantighet är vad som behövs för en fungerande skola. Vi är här för att lära oss inte för att mobba eller bli mobbade är tydliga direktiv från coacherna ord och inga visor.

Om tro hopp och annat?

Det där med tro? Det kan ibland vara lite tudelat? Tro mig jag om nån vet? Vad tror man på och varför? Har man någon anledning till det? Orsaker kan vara tradition uppväxt omvändning och mycket mer? Många frågor men få svar. Det där är högst individuellt även personligt kan jag tänka mig? Jag själv tror bara på min inre styrka min familjs välbefinnande mina vänners välmående och så vidare. I och för sig är jag döpt inom kristendomen men det behöver inte betyda att jag slaviskt följer den. Eller rättare sagt jag följer den inte över huvudtaget. Egentligen är jag motståndare till att man placerar in folk i olika religiösa fack allt ifrån fundamentalism med olika skruvade tolkningar. Tydligen så finns det en bra bit över 1000-talet gudar att dyrka en för varje tillfälle och anledning. 

Bara detta faktum får mig att bli trött. Men det är, som det är alla har vi vår olika syn på saker och ting så måste det vara. Det där med att döda i guds namn det köper jag inte alls helt jävla galet. I det långa loppet så tror jag blint på kärlekens kraft och förmåga att verka och förändra alla dagar i veckan. Genom alla plan och grenar som knyter samman den mänskliga ursprungstanken. Det är det mest logiska anser jag. Har faktiskt lite svårt att förlika mig med fanatikerna med dom religiösa extremisterna som inte alls kan acceptera någon annan tro än deras egna. Inbillar mig att det är en ganska tråkig och fyrkantig inställning? Som sagt det är upp till var och en att tro bara man håller sig till det humana i fundamentet. Allt annat är extremism. Annars kan allt "gå åt skogen" det vill vi ju inte fred är grunden i alla lägen och ska så vara om jag får bestämma.

Mot en skräckfylld helg?

Om ett par veckor så går vi rakt in i halloween helgen med höstlov och hela paketet. Med en traditionell skräckblandad känsla om vem skall vi skrämma slag på nu då första bästa kanske? Bus eller godis tja whatever? I vår förmodade kristna värld så är det gravsmyckningen som gäller åtminstone från frugans sida men vi har redan fixat den biten. Vill gärna inte trängas den dagen då folk är som flugor kring en sockerbit med tända ljus och lyktor lite too much för min smak men ändå. Precis som man har gjort sedan urminnes tider. Dessutom skall vi äta det första riktiga julbordet för i år med helgskina Janssons frestelse med olika sillar diverse olika omeletter med mera! 

Ett rejält deluxe bord med andra ord. Som måhända får vissa änglar till att gråta floder. Mina yngre barn är mer amerikaniserad än vad jag någonsin kommer bli. Dom fullkomligt älskar halloween helgen dess injagande skräckfyllda magi och mystiska atmosfär. I dagens läge lever vi ju i en skräckfylld värld så fort vi går utanför dörren. I stort sätt kan vi bli skjutna när som helst? Utanför dörren upplever vi skräck i någon form allt blir skräck till slut efter som världen är ond? Men våra inre spärrar tack gode gud för dom gör att vi kan balansera våran inbyggda råvilda känsla på ett schysst sätt. Dom som inte fixar den biten de tar dom allehanda demonerna hand om.