En av många små tankar: Ändå som en kugge i sammanhanget?

"Har alltid sagt att utbildning är A och O för att man skall komma någonstans här i världen, utan den kompetensen står man sig ganska slätt. Personligen så här med facit i handen skulle man såklart ha gjort helt andra val, kanske till och med omgett sig med ett annat klientel? Som så många gånger förr så var det precis med mig som så många andra, att man föll för grupptrycket. Typ 8 polare tyckte vi skulle bli plåtslagare och då föll jag för det valet, så här efterhand var just plåtslagare värsta tänkbara alternativet. Jag ville bli skribent i alla dess former och dessutom utbilda mig som journalist skriva böcker anekdoter och så vidare. Men som min kära mormor sa, att det är aldrig försent att förkovra sig må det än vara? Naturligtvis är det så. På nåt sätt så är jag ändå nöjd med livet, och faktiskt har jag nu det bästa jobbet hittills under min yrkeskarriär som är fjärran ifrån min ungdomliga drömmar.

På min tid var det lätt att få jobb det var i stort sätt bara att knacka dörr hos företaget, dom stod på kö för att få just dig oftast kunde man utbilda sig på företagen. Idag ser verkligenheten lite annolundare ut nu är det arbetsgivarens marknad, då arbetsgivaren i stort sätt handplockar sin personal. Det gamla löpande bandet har byts ut mot spetsinriktad kompetens för att hävda sig på den tighta marknaden. Det är sannerligen inte lätt för dom ungdomarna som kanske inte har dom där toppbetygen som behövs, oftast faller dom tillbaka på låglönejobben. Men sanningen är den att fortfarande behövs alla typer av jobb, där varje arbetskraft är viktig för den totala helheten. Alla är vi kuggar som måste kugga i varandra för att samhället skall fungera."

En av många små tankar: När framtiden vill in i ditt medvetande?

"Vårvädret fortsätter att vara precis så där härligt kaosartat som det alltid brukar vara vid den här tiden, ömsom sol ömsom övriga andra djävla väderlekar. I morse när man slängde sig upp på¨stålhingsten på väg till jobbet så hade man modiga någon minusgrad i ryggen, så det var bara att plocka på sig mössa och vantar och se glad ut? Tydligen skall det fortsätta att vara svinkallt återstoden av veckan, för att sedan stabiliseras sig igen i början på nästa vecka. Vädermässigt är det precis som det alltid bruka vara, åtminstone så länge som jag har levat? Men enligt framtida profetior så kommer vädret garanterat att ändra karaktär, men sen kanske man inte vet 100 om det blir en ny istid eller tropiskt djungel för hela slanten. Naturligtvis så spekuleras det hej vilt över huvudtaget om hur framtiden kommer att gestalta sig, troligtvis blir det nåt mellanting mellan star trek öken eller armageddon?

På 60-talet grottade man villigt ner sig i star trek serien man fantiserade om framtiden och dess fantasifulla teknik, personligen tyckte man att frontmatade vieobandspelare var det häftigaste man visste. Idag platsar den tidens teknik på museet, det börjar ju en annan snart också göra det är bara en tidsfråga. På den tiden pratade man om flygande och självstyrda bilar med pratande robotar som skötte det mesta av vardagslivet, idag börjar man närma sig 60-talets science fiction anda på riktigt. Inom en snar framtid är vi garanterat uppkopplad i någon sorts centralstyrd plattform, där minsta lilla avvikelse registeras och blottläggs. Vissa anser såklart att den verkligheten både är skrämmande och traumatisk på gott och ont, men om ett antal decennier är man själv så pass gammal och gaggig att man totalt skiter i den fortsatta utvecklingen?"

En av många små tankar: Bland övergående fasor och annat?

"Vågen av vansinnesbrott fortsätter att skjölja över oss, senast ett brutalt mord i min närhet. Det är bara ett under att man fortfarande lever när man går ovetandes bland tickande bomber, bland psykotiska krutdurkar som bara behöver ett felsagt ord för att brisera. Kanske är det en negativ produkt utav det ansträngda samhället som vi just nu lever i, där osäkerheten där både yttre och inre omständigheter kan påverka din livssituation åt olika håll? Vårt trygga land har blivit mer som vilda västern än vad vilda västern någonsin har varit. Det känns som om inte makthavarna har kompetensen till att knyta ihop säcken, för att på sätt få ett tryggare klimat att leva i. Tonårsdottern är för närvarande inne i värsta tänkbara upproret, där i stort sätt allt och alla suger skit. Till och med lilla jag blir hennes värsta mardröm ever? Men eftersom jag har stor och bred erfarenhet av barn, så vet jag att hon är inne i en övergående fas det gäller bara att rida ut stormen.

Har precis kommit hem från dagens tredje hundpromenad i ett typiskt aprilväder med kyla regn och mörka moln, i morse när jag cyklade till jobbet så var det någon enda minusgrad så man fick ekipera sig med både mössa och vantar. I dagsläget så har vädret svårt att bestämma sig, men det var någon meterolog i etern som påstod att vi skall få en kortare värmebölja inom kort det tackar vi ju för? Trots att den jobbkategorin har tillgång både till satellit och radar så kan dom ha fel i sina prognoser, men visst det ställs idag säkrare prognoser än vad det gjorde på 70-talet då kändes det som om dom kastade tärning för att fastställa dagsprognosen."

En av många små tankar: När livet hänger på sköra trådar?

"Livet består oftast av slumpen ödet tillfälligheterna, att vara på rätt ställe på rätt tidpunkt eller fel ställe på fel tidpunkt antingen eller. Ibland löser sig saker av sig själv som en skänk från ovan. Eller så får man en hjälpande hand på ett eller annat sätt. När man är ung hänger man med polarna och skapar sig kontakter långt uppe i livet, plötsligt så blir man gammal eventuellt bitter på situationen och konstaterar krasst att polarna antingen har trillat av pinn kilat vidare eller helt enkelt skaffat sig ny umgängeskrets? Idag kanske man känner sig frisk som en leende fisk, men i morgon kan man kanske hamna i en olycksdrabbad situation...plötsligt kanske allting är över? Eftersom man lever i nuet så är det endast här och nu som gäller, det som hände igår blir historik man bara bläddrar förbi i förbifarten. Känner till en kompis som bara på ett antal veckor har gått från sprallig till okontaktbar, där livets andedräkt endast hänger på några sköra trådar. Rätt som det är kanske allting är över, lika plötsligt som det började.

Nu kanske man inte ska måla fan på dörren, för idag skiner faktiskt solen och penningflödet är normalt balanserat och då får man vara glad över det. En annan dag kanske marken öppnar sig himlen sluter sig och mardrömmarnas samtliga demoner går till angrepp, då kanske man önskar att man aldrig har blivit född varken nu eller senare? Egentligen handlar livet om att hitta en sorts stabil och trygg balans, att ha förmågan och verktygen att kunna tackla dom olika problemen som hela tiden dyker upp här och där av en eller annan anledning. Tro det eller ej men allting handlar faktisk om ekonomi, har du en trygg och stabil ekonomi är det sällan några problem. Har du en oanständig ekonomi ej värd namnet så din vardag går balansgång på en slak lina över Niagarafallet. Sedan finns det dom som hoppar i galen tunna, även de som hellre flyr än illa fäktar."

En av många små tankar: Då dom många faktorerna spelar roll?

"En av många saker som irriterar mig är just varför man startar ett krig? Det kan vara många faktorer såsom makt galenskap ekonomisk vinning, eller så startar man ett bara så där? Trodde i all min enkla enfalt att mänskligheten var sjukt trötta på allt vad krig heter, med våld ond bråd död onödigt lidande och framförallt matriella skador och andra förluster. Tänk på vad det kommer att kosta att bygga upp Ukraina igen, troligtvis en astronomisk galen svindlande siffra? Tänk att vara ständigt rädd för att ett land helt plötslig invadera ditt älskade land som en oplanerad våldtäkt, det finns inget snällt att säga om krigshetsarna. Kom ihåg själv när man gjorde värnplikten det mesta var förstås en lek med gröna kläder, men när man moget läste emellan raderna fick man klart för sig det blodiga allvaret i kråksången. En officer sa att vi troligtvis inte skulle överleva mer än 8 minuter i fronten, det kändes ju stabilt att veta? Nu så här 40 år senare så har såklart vapenarsenalerna uppgraderas en aning, stragegierna har finslipats och armadan har förbättrats.

Det är som när relationsexperterna säger om tonåringarna, starta inte dom krigen ni inte kan vinna. Påbörja aldrig ett slag om ni inte har ett fullgott försvar. Förr i tiden gick man in i konflikter utan att förutse konskvenserna, nu på senare tider har man valt diplomatins gyllene väg för att på så sätt deala fram den bästa lösningen för båda parter. Man kan visst det lära gamla hundar sitta se bara på mig, som allt för många gånger har fått bita i det sura äpplet. Dels på grund av en inbyggd envishet kontra en fullskalig tjurskallighet utav guds nåde, dessa försmädliga faktorer har sänkt många skepp liknande Titanic. Nu för tiden går man inte längre huvudstupa rakt in i en glödande konflikt självmant, utan att ha fullgoda argument att kontra med annars så är det kört? Ibland lyckas det ibland går det rent åt helvete."

En av många små tankar: Tiden är den enda som springer snabbt?

"Inget snack om saken att tiden håller på att springa förbi oss levnadsglada själar, åren går i termen fritt fall som en skenade negativ spiral. När man var ung och oskuldsfri så hade man all tid i världen, dessutom var man både odödlig och med en självgod intelligent. Nu med facit i handen så har tiden bara krympt ihop till ett sorligt russin, där bara den knapp mätbara sötman håller den vid tillfälligt liv. Det där med odödligheten är snart ett minne blott för oss alla, liksom den knappt synbara intelligensen som med årens lopp dramatiskt har minimeras. Man kan lugnt påstå att människan är som ett ruttnande äpple i dess sorglösa form. Alla i min kompiskrets ville bli lokförare, herregud jag ville bli författare eller musiker i nåt flumband ha massa sexiga groupies omkring mig. Kompisens farsa var lokförare därför ville polaren också bli lokförare, äpplet faller inte långt ifrån trädet? Min farsa jobbade på ställverk, och jag ville fan inte bli ställverksarbetare. Istället utbildade jag mig till plåtslagare fast jag hatade plåtslageri, dessvärre fastnade jag i grupptryckets elaka käftar mot min vilja. Fortfarande letar jag febrilt efter det perfekta jobbet, men om några år är det slutletat för då går jag i pension.

Egentligen så undrar man vart alla åren har tagit vägen, från den dagen som man gick ut 9:an fram tills dagens datum. I början så provade man på en uppsjö av olika jobb och man var nöjd med det. Efterhand så fick man familj så försörjningen var det enda som man tänkte på, att få ihop ekonomin till en hållbar och fungerande vardag. Naturligtvis kan man inte leva om sitt liv men hade jag ändå fått chansen, så hade livet troligtvis sätt betydligt annolundare ut det vill jag åtminstode tro? Allt den där problematiken handlar egentligten om vilka förutsättningar man har vilken uppbackning man får vilka verktyg som finns tillgängliga. Idagens hårda arbetsklimat är kontakter så djävla viktiga, att känna och träffa rätt människor på rätt plats och vid rätt tid."

En av många små tankar: När beståndsdelarna blir ett futtigt faktum?

"Ni undrar säkert hur det går för mig i jakten på det perfekta välbefinnandet? Tja dom som undrar är troligtvis endast någon nanoprocent av den globala totalbefolkningen i stort sätt lika många futtiga bestånsdelar som ryms i ett krasst maginnehåll hos en för tidigt född amöba? Men som min mormor alltid sa, att så länge det finns någon sorts tillstymmelse till procent hur stor eller hur liten den än må vara så finns det en chans? Naturligtvis så hade mormor däri en viss poäng, men den riktig poängen i sammanhanget är att jag inte ens i skrivandes stund har hittat det där perfekta välbefinnandet trots ett livslångt sökande? Troligtvis kommer jag att hitta det jag söker efter på dödsbädden, kan ge mig fan på det? På tal om välbefinnande, så kom jag nyss hem från en synnerligen blöt promenad med min jycke Dino. I ett brutalt ihärdigt regnande som var som en blöt dröm att vandra i? Dels slapp jag alla pratglada äldre människor även dom hjärtskärande hurtbullarna med rödmosade flin som kämpar sig igenom sin utvalda sträcka slapp jag konfronteras med...nää fy fan vad jobbigt det är att se dessa stackares lidande.

Tro inte att jag avskyr motionerande människor tvärtom kan jag säga, för egen del älskar jag varierande korta långa promenader med jycken Dino jag älskar långa cykelturer. Kort sagt jag älskar att hålla mig i trim. Efter över tre månaders kompakt sittande i rullstol som smygande byggde upp typ 10 kilo barlast fördelade på ett enda ställe, så är det viktigare nu än någonsin förr att få bort den bärande skiten och till slut återfå sin forna glans igen. Allt det där handlar självfallet om själdisciplin självinsikt djup karaktär och ett djävlaranamma utav dess like, har man dom ädla egenskaperna så har man relativt enkelt skaffat sig många fördelar att bekämpa barlasternas demoner med. Efter två dagar med sill och potatis så har min kära hustru äntligen stekt iordning ett gäng undersköna rostbiffar, till det serveras fryst svensk potatis en läcker genomtänkt sås lyxig grönsallad och givetvis universaltillbehöret lingon som är lika viktig som pricken över i."