En av många små tankar: För blott någon sekund?

"För blott någon stund sedan så vaknade min tonårsdotter tillfälligt upp ur sin kroniska törnrosasömn, yrvaken och trevande frågade hon mig var klockan är? Det vill du inte veta frågade jag henne ironiskt, men viss den är efter klockan 13 i fall du undrar? Oj då herrejävlars fick jag till svar. Serverade henne planenligt gårdagens halvfabrikatsaktiga tortellini som faktiskt var djävligt god. Efter min andra hundpromenaden åt även jag upp gårdagens tortellini, fast jag preparerade min med lika delar chayennepeppar som färsk chili på så sätt fick jag upp rätten till dess rätta nivå? Hur kan du ha så där mycket djävla chili i, frågade dottern mig? Därför att jag gillar stark mat, ibland kan man trolla med dom mest smaklösa rätterna som blir till riktiga smakhittar där fantasin inte sätter några gränser. 

I och för sig är jag knappast någon kock att tala om, men kniper det så kan jag skapa dom mest fantastiska rätter lite åt koka soppa på en spik hållet.Ingenting är som sagt omöjligt? Däremot grillning är jag en fena på en oskriven kung, det tycker åtminstone tonårsdottern som föreslog att jag skulle gå med i grillmästarna ett matlagningsprogram som fanns för några år sedan. Medans hustrun är en sann klippa på mer jordnära och traditionell mat, vilket bara bekräftar faktumet att vi har olika bra och dåliga sidor men ändå så kompleterar vi varandra fullt ut som handen i handsken."

En av många små tankar: Livet kan också vara kort och koncist?

"Kanske är det så att allt det jordiska började med en big bang eller inte alls? En av många seriösa teorier så god som någon? Eller så är vi endast utomjordingar med utomjordiska förfäder, men det är inte heller någon som vet? Ytterligare en fullgod teori en bland många andra? Skall jag vara riktigt ärlig tror jag knappast att vi är ensamma i hela det jättelika universum som våran ärtliknande planet befinner sig i, kanske är vi bara en pytteliten obefintlig prick i allt det oändliga som omger oss en klick i någon sorts dimension gud vet vad? Knappast lär vi bli klokare under våran utmätta livsresa, kanske är det och förblir en välbevarad hemlighet som aldrig någonsin kommer att lösas? Kanske är vår existens som ett oförargligt moln som plötsligt finns där som plötsligt försvinner lika fort, utan att någon egentligen är medveten om det eller ens känner till det? Frågorna är lika många som alla dom obesvarade svaren? 

Idag har min kära hustru bestämt att vi skulle göra en långpanna överjordisk fläskpannkaka med rårörda egenplockade lingon, en rätt som vi alla är sjukt förälskade i en klassisk rätt som man kan äta utan problem alla dagar i veckan. Senast jag åt en sådan klassisk rätt alla dagar i veckan var makaronipudding med mycket bacon i, en beroendeframkallande rätt som man inte vill bli av med i första taget. Så här i semestertider står man inte gärna med långkok och andra tidskrävande saker, utan bara ser till att få till en väl balanserad rätt som innehåller allt det där som man behöver. Kort och koncist med andra ord".

En av många små tankar: Plötsligt kan allt vända?

"På den andra semesterdagen fortsätter blåsten att ställa till bekymmer, även dom supertunga regnmolnen åker fram och åter över himlavalvet som oroliga vilsna själar. Vad förväntar jag mig utav den här dagen då? Tja i stort sätt ingenting alls, det är bara jag tonårsdottern som sover till långt fram på eftermiddagen och såklart jycken Dino som förresten fyller 5 år idag. Frugan jobbar hela veckan ut, på ett sätt så har man det lugnt och skönt och får göra i stort sätt vad jag vill förstås inom lagens råmärken? Det mest kriminella som jag har gjort var när jag full skjutsade en ändå fullare polare på en tvivelaktig cykel över ett ödsligt city, dom enda som troligtvis hade något obehag utav den här resan var nog dom osaliga andarna? 

Över lag kan jag nog tycka att dom kriminella alltid har legat ett steg för herr och fru polis och deras kollegor? Sedan kanske det är dom osmarta som just sitter i buren där den råa kalla verkligheten till slut har kommit ikapp dom? Apropå vädret och framförallt det globala vädret så avlöser katastroferna varandra, är det inte extremt varmt så är det extremt blött. Nu för tiden finns det inget normalläge att luta sig tillbaka på. Förr visste man vad det skulle bli för väder, numera kan det opolitiska vädret snurra runt på en femöring och plötsligt byta skepnad."

En av många små tankar: Livet i bubblan?

"Skrattar gott åt min tonårsdotter vars språkbruk är en högst osannolik korsning mellan svengelska kryptiska uttryck och digitalt slang. Stundtals rena rama grekiskan för mig vars sprukbruk på 70-talet var av en helt annan karaktär? Allting förändras även sättet att uttrycka sig på, än sålänge hänger man skapligt med i konversationen med tonårsdottern men sedan går hon in i en digital utrikiska som ingen människa förstår förutom dom jämlika? Allt har sin tid, sa alltid min kloka mormor som tyckte vi slynglar talade kryptiskt redan då? Undra hur hon skulle tycka dagens språkbruk är säkert helt åt helvete kanske? 

Just idag går jag in i min första semesterdag med ett stundtals blåsigt väder, man kan nästan tro att höststormen har kommit. Det riktigt viner runt husknutarna. Sen plötsligt kommer solen fram ur sin grådassiga gömma och överraskar oss all. Igår skördade jag ett par kilo rabarber som blir till rårörd rabarbersaft som är en himmelsk dryck i mina ögon sett. För första gången på länge är väckarklockan ödsligt tyst och så skall den förbli en lång till framöver."

En av många små tankar: Efter regn kommer gud vet vad?

"Regnet fortsätter att i stort sätt vräka ned och kommer så att göra återstoden utav dagen. Igår var vi på en traditionell marknad med gamla svärmor ett par mil utanför staden, men då sken solen ifrån en näst intill blå himmel? Tur att vi inte gick idag istället på den där marknaden, å andra sidan hade vi totalt skippat marknaden. Personligen tycker jag att det bara säljs krimskrams där, men frugan är som hon är hon älskar att strosa omkring och kanske stöta på släkt och vänner som hon inte sett på årtionden. Själv ställer jag upp för hennes skull, men jag fick med mig en påse marknadsnougat som plåster på såret. 

I morgon börjar äntligen min semester efter en säsong full av knäskador och annan problematik, första veckan kastar vi i ankaret och bara ligger och surfar på slapphetsvågen och bara har det bra. Det har man verkligen förtjänat som reklamen säger. Tonårsdottern har i stort sätt vänt på sin dygnsrytm, hon vaknar nån gång på eftermiddagen då vill hon ha brunch. Man minns själv hur det var, det där med och lägga sig tidigt fanns inte alls på världskartan".

En av många små tankar: Allt har sin tid?

"Nu är man verkligen priviligerad som har x antal semesterveckor framför sig, där man i stort sätt inte har något inbokat? Man tar dagen som den kommer och utifrån den så hittar man på något? Eller så skiter man i det och bara låter den ledlösa semestersjälen passera nirvanas ytterområden utan mankemang. Jag har varit med allt för länge för att inte återigen hamna i den klassiska stressfällan som semesterperioden faktiskt kan vara? Det är då oftast man skall hinna med alla dom där sakerna som man inte hinner med annars? Nu har jag äntligen konstaterat att den här ledigt sköna perioden är en återhämtningsperiod och ingenting annat, innan den 11 månaders långa stressen börjar igen. När man har kommit upp i min ringa ålder, så har man lärt sig att hantera stressen på ett sådant sätt att den gynnar mig. 

Kort sagt man minimerar den negativa stressen, man klyver topparna så att det blir mer hanterbart både för mig och omgivningen. Det kan tyckas ganska enkelt men för mig har det tagit sjukt lång tid att bygga upp just min mall, allt det där är såklart individuellt och högst personlig? Det som passar mig kanske inte alls passar dig? Jag skapar den mall som är skräddarsydd endast för mig, och den följer jag så långt som möjligt. Ibland kan det förstås komma in oförutsägbara saker som man inte alls är beredd på både negativa som positiva som totalt kullkastar vardagen här och nu, som tur är kommer dom ytterst sällan".

En av många små tankar: Semester?

"Ordet semester kan ha många innebörder, men för mig betyder det bara en sak? Det är i princip att inte göra ett skit på hela den utmätta lediga tiden, förutom sex drugs and rock'n'roll så är det endast sunt förnuft som gäller? Har haft många semestrar som man i princip har varit uppbokat mest hela tiden, och sånt suger skit nu för tiden då har man förhoppningsvis blivit både förståndigare och mognare och kanske lyssnar mer på kroppens signaler än man gjorde förr? Då körde man liksom på i all sin odödlighet och tyckte livet mest var stenkul, men så här i efterhand skulle man nog ha lagt in en lägre växel? Det är lätt att vara efterklok.

Man kanske inte alls är så där odödlig som man först trodde sig vara, men nu är man i stort sätt döende vid minsta försynta förkylning allt enligt frugans knastertorra analys? Till och med en cementerad He-man kan gråta floder om det vill sig illa. Personligen är jag inte heller så mycket för att gråta floder, men sist jag grät var vid nån begravning i en annan tid då gick det faktiskt åt ett gäng servetter vill jag minnas? Det fick dom allt se, de som inte trodde att jag kunde fälla en tår? Min kloka hustru säger att det är viktigt att gråta inte minns för helhetens skull, gör man inte det då är det något i mekanismen som inte stämmer till fullo?"