Summering, av det kreativa!

Summerar, den här tisdagen. Som synnerligen, kreativt. Både bildligt, och ordrikt. Att skriva, olika inlägg. Kontinuerligt. Ibland, enligt löpande band principen. Är min, stora passion. Vid sidan av, allt det inrutade. Man kan, se det som. Att orden, rinner till som i ett vattenfall. Ibland mer, ibland mindre. Där jag får utlopp, för olika sorters intryck. Samt blottlägga, olika nyansers mentala variabler. Genom åren, har jag lärt mig. På vilket sätt, jag kan skriva. Hur och vad, jag får skriva. För att inte, stöta mig med publikum. Sånt kommer, med erfarenhet. Det har jag fått. Genom alla år. Bland annat, på den här medialt sociala plattformen.

Hindersmässan, en tradition!

Morgonen, började med minus 9. Rena rama, kylskåpet. Men övergick, under dagen. Till rena rama, vårkänslorna. Då kändes våren, inte alls så avlägsen. Men sen, tänker man? Herregud, det kommer en februari. Även en Mars, med varierat väder. Än skall vi, inte ropa hej. Trots allt, är vi mitt inne. I vinterbubblans, bistra klimat. I min region. Börjar i morgon, Hindersmässan. En traditionsenlig marknad, sedan dryga 1200-talet. Det finns de, papper på. Som man, vet om? Troligtvis, ännu längre? I dom här, corona tiderna. Blir hindersmässa, en synnerligen avskalad historia. Men några stånd, blir det allt. Men inte på, långa vägar. Som förr i tiden.

Filosofiskt kattguld!

I min värld, börjar kvällen så smått. Övergå, till förnatt. Den här timman, framåt är guld värd. Lite guldkantad egentid. På den tiden, hinner jag filosofera. Kanske inte, om livets stora gåtor? Eller om allehanda, världsförbättringar? Men väl, om dagens lösningar? Vad gjorde, vi bra? Vad kunde vi, göra bättre. Eller möjligtvis förändra? Vad gick, åt helvete? Den bittra, solkiga delen. Måste också, vara med i helheten? Man blev lite låg, när nyheterna. Klassade Sverige, som ett av europas mest smittade länder. Det har jag, all förståelse för. Tycker faktiskt, att man borde. Hanterat det här, mycket bättre? Men å andra sidan? Har man ingen aning, om vad som är bra?

När ett yrvaket, måndagsexemplar exploderar?

Även måndagar, har sina poänger? Absolut, det har dom? Första jobbdagen, efter helgen? Är det bra, eller dåligt? Osvuret är bäst. Man har ju hört, så mycket om. Måndagsexemplar, och så vidare. Min filosofi, är den att. När jag vaknar, en måndagsmorgon. Oavsett, vilket väder det än är? Så tar jag, tjuren vid hornen. Och rider ut, den där dagen. På bästa, möjliga sätt. Oftast, går det bra. Ibland, går det mindre bra. Precis, som det är. Med livet i allmänhet. Peppar peppar, ibland tror man att? Man är född, på en glidande räkmacka. Som tar sig, igenom veckans alla dagar. Utan att få, en endaste buckla på chassit. Men ack, den som bedrog sig.

Pasta carbonara versus Robinson Crusoe!

På spisen, är kvällens pasta carbonara. Så gott som klar. Bara sista, skapande, touchen återstår. En lagom, krämig historia. Där alla, familjens smaklökar. Får sitt lystmäte. Alla parter, skall bli nöjda. Är således, min paroll. Min fru, har ibland rätter. Som inte alls, platsar i min gourmé värld. Nämligen, lutfisk. Som hon, och hennes morsa. Tänker äta, under onsdagen. Nämligen lutfisk, tillsammans med surströmming. Även lever, hjärta, blodpudding. Och annan inälvsmat.

Är enligt mig, maträtter. Som jag anser, vara oätliga. Men salt tunga, är det enda goda undantaget. Herregud, om det så var det enda. Som fanns att äta, på en öde ö. Skulle jag, utan att tveka. Välja grodor, larver, gräshoppor. Eller andra, i den primära situationens godsaker. Men jag hoppas? Att jag aldrig, behöver hamna där?

När söndagen, blir lagom svettig?

På det stora hela. Så har den här, söndagen varit bra? Faktiskt, så bra som den kan bli? Lite småjobb där, lite uppgraderingar där? Men ingenting, som man blev svettig utav. Men allt, är såklart relativt. Så även, i min värld. Ärligt talat, så mår man nog bra. Av att alltid, ha någonting att göra. Lagom är, bäst liksom. Har man, för mycket jobb. Kan man riskera, att bli utbränd. Har man, för lite jobb. Är risken, för mental ohälsa. Ganska överhängande. I vår nutid. kanske det inte finns något lagom. Antingen eller, är det som gäller. Fast man, som jag. Börjar närma, mig pensionsåldern. Så tänker jag, inte tackla av för det. Allt hänger, såklart på hälsan? Utan den, är det relativt kört!

Vi har ett resultat?

Omedvetet, kanske vi alla medverkar. I en verklighetsbaserad undergångsfilm? Där utgången, inte är så självklar från början. Utan där, omständigheterna avgör resultatet? Men som i, dom flesta fall? Kanske även vi, får ett lyckligt slut? Med det vet, vi såklart inte om? Inte nu, i dagsläget? Räknar kallt med, att även Sverige? Förr eller senare. Blir tvingad, till en lookdown? På grund av, yttre och inre påtryckningar. Var så säkra.

Alla går, vi omkring, i våra osäkra bubblor. Och hoppas, på det bästa? Bara att, inse fakta. Att den här, sjukt jobbiga pandemin. Aldrig kommer, att självdö. Så är det bara. Det är bara, vi människor. Som eventuellt. Har den rätta lösningen, i våra händer.

Tick tack!

Om söndagar, kan man säga mycket? Bland annat. Är det en, sådan dag. Där ord som klocka, inte har första prio? Åtminstone, inte hos mig. Självklart, är det om man skall göra nåt? Då är såklart. Ord som klocka, en ringa nödvändighet. Kan man, så ska man helga vilodagen. Nu för tiden, kanske man jobbar hela veckan lång. Personligen, har jag förmånen av. Att jobba raka veckor. Ledig på helgerna. Men så har, det inte alltid varit? Under mina snart, 45 verksamma yrkesår.

Win win, eller pannkakshaveri?

Vädret, är ett sorglig kapitel. Från veckans snökaos, till dagens okejliknande vårväder. Fast med ett, snorhalt underlag. Till och med, talgoxen kvittrade. Alla i min, omgivning kvittrade. Alla, runt omkring mig var glada. Åtminstone dom som jag, stötte på under mina promenader. Naturligtvis, så finns det. En och annan häckande "surkart". Som tittar fram, moloket bittert. Från sina, nedvinklade persienner. Åskmolns mentaliteten, blomstrar. Som säkert, tycker att dom där människorna utanför. Framför sina persienner, är hemska krakar. Självklart, finns dom. Som är bittra, på sitt liv. Faktiskt, en och annan. Ett liv, som eventuellt. Kunde ha, sätt annorlundare ut? Under andra omständigheter? Win Win, eller pannkakshaveri?

Lookdown?

Natten till måndag, stängs gränsen mot Norge. Som tydligen, är hårt drabbad. Av den där, engelska muterade versionen. Lookdown. Undrar, hur Sverige tänker agera? Är vi så, hårt hållna av den där. Gamla mossiga grundlagen. Att vi är, helt bakbundna. Och inte kan, göra någonting. Herregud, vi måste anpassa oss. När vi är mitt inne, i en oreglerad pandemi. Omvärlden, visar att pandemin. Når rekordhöga siffror. Kanske är Sverige, på gång mot en lookdown? Eller kör man, på som vanligt? Känns som landet Sverige, är som den där ostbiten i råttfällan.