När fredagen kommer?

Äntligen fredag det har man längtat efter sedan förra lördag men så kommer den. Efter en tung arbetsvecka kan man varva ned och pilla lite på datorn. En skön avkoppling innan fredagstacon kanske är det en klyscha att det är lag på att äta just tacon denna dag. Åtminstone i min familj har det blivit så, eftersom det är lätt geschwint det går snabbt enkelt dessutom är det gott.

Lite vin såklart därtill annars så blir inte den rätten komplett, i min värld är det liksom så. Vädret har hållit sig förvånadsvärt regnfritt men visst fanken är hösten här på riktigt med fallande ringlande gula röda löv . Det är ju så här det är vid den här årstiden då sommaren går i träda och allt förbereder sig för vinterns mardrömmar.

Mera perfekta torsdagar?

En helt perfekt torsdag både väder och Jobbmässsigt. Vädret var ett brett spektra mellan grått vitt och grötigt med nån gnutta sol däremellan. På jobbet var det som när man äter en efterrätts tallrik krusbärs kompott med mjölk, kort sagt det var en fantastiskt friktionsfri dag utan fnurror på trådarna. Det gick som ett tåg utan vare sig urspårningar och solkurvor.

Vad mera kan man begära utav dagen som är? Efter jobbet följde jag med tonårsdottern till stallet för ännu en ridlektion, jag börjar känna mig en del av stallet byggnation. Men vad gör man inte för sin älskade tonårsdotter? Även när hon ibland kallar mig för både det ena och det andra? Det hela jämnar så småningom ut sig och blir en hjärtlig familjär balans sånt gillas.

En onsdag med innehåll?

Denna onsdag har varit som ett uppdukat smörgåsbord där man har plockat utav godsakerna allt efter som. Från frukostens förrätt till lunchens gourmé fyllda delikatesser. Allt flyter på som det aldrig gjort nåt annat? Idag har mitt jobb bestått av flera delar såsom service omvårdad expertis jourhavande medmänniska medlare och ett tjog flera grejer.

En dag är inte den andra lik, det är bara innehållet som ändras? Den dagen som inte är den andra lik då är det nåt fel. Apropå vädret så har det hållit sig på den hyfsade sidan, det vill säga den sidan som inte regnar. Vi slog till med korv stroganoff och ris en rätt som det var sjukt länge sedan jag gjorde?

När sommaren är kort?

Sommaren är tiden då vintern inte existerar

den finns inte ens på kartan

inga förrädiska isfläckar som kan få din kropp att liknas vid en korkskruv.

eller en påtvingad snögubbes ekande inombords skrik

Sommaren är kort

intensiv men ett måste för själen

ett balsamikum ett elixir för ett tomt skört skal

men allt för kort för att bli bestående

en liten begränsad sträcka där allt händer på

allt maximeras som mängden smultron på ett strå

Sommaren är tiden då allt måste hända?

där allt ska hända och lite till

då fjärilarna parar sig i den varma fuktiga vinden

där tvestjärtarna de tvivelaktiga små liven förpestar för alla andra

där glassarna rinner planlöst ned på dom solvarma linnena

Men allt har sin tid som lindas in i små förutbestämda paket

i fyra olika paket som delas ut när det är dags

hårda mjuka kalla varma

allt har sin tid allt ställs på sin rätta ända

på sin givna kant som så många gånger förr

Sommaren som var blev historia till slut

oavsett vilken historia det blev

bra eller dålig? Pest eller kolera?

låter jag vara osagt?

hugget som stucket?

bara minnena kan överleva drömmarna om en ny tid

endast nuet kan förändra den tid vi lever i

Koka soppa på en spik?

Denna härliga tisdag har bjudit både på fint väder gnet jobb och svärmors kålsoppa. Just denna här första tisdagen i oktober månad brukar det av tradition vara höstmarknad på landet, men så icke i år på grund av ena och andra. Då bjuds det alltid på kålsoppa på marknadsplatsen istället får man koka egen soppa för hela slanten. Det funkar också. Som sagt nu har ju vårt samhälle öppnat upp allt mer igen, sedan kan man bara spekulera i ditten och datten?

Man kanske skulle gjort si eller så? Nu är det som det är och gilla läget, i annat fall får man bli eremit och flytta till skogen permanent. Det kanske inte är så jävla roligt i långa loppet därför att vi människor är ett flockdjur som vargarna, vi vill vara tillsammans kramas och hållas på. Så är det bara. Sedan finns det såklart asgamar som tycker om helt andra saker? Det får man kanske leva med.

Starkare än någonsin?

Idag är jag stark?

där jag sitter i någons park

på en soffa av murket trä som ligger i lä för nordanvinden

det blåser snålt bakom min spruckna rygg

smuttar på en stor stark

tittar på burken med förakt

inte ens du kan bryta ner mig?

för du ser mig sitta där och skratta i min ensamhet

med min halvfulla flaska

smuttar på ytterligare en stor stark

dom säger att jag är en parasit en jävla skit

för jag äter deras ris knaprar på dess bröd

de säger att jag är helt körd i botten

Pank och fågelfri den teorin köper jag

alla mina vänner går i terapi eller så ligger på kyrkogården

i en träfrack av falsk faner 

Idag är jag stark kanske starkare än någonsin

i morgon är förvisso en annan dag?

då kanske jag sitter där igen? 

I samma park på en soffa av murket trä

med slitna skor och med ett stort begär

dom säger att jag är en parasit en jävla skit

för att jag bor i en transit

de tror att jag är här på visit? 

Utan jobb utan tro med en mörknande framtid

som bär mot hädangången

utan bostad utan pengar fast med angenäma bekymmer

i tron på att jag är stark?

hamnar jag säkert där igen i någons park 

På en soffa av murket trä

med min halvfulla flaska

smuttar på ytterligare en stor stark.

När blickar längtar?

Alla har vi varit barn i början? Kanske inte alla en del har blivit tvungna att bli vuxna på en gång av en eller annan orsak? Det ser olika ut i olika familjer personligen så hade mina föräldrar alltid låtit mig fått vara det barn som jag förtjänade att vara. En sprudlande kreativ pojke som ibland byggde kossor av grankottar. Men även en som gick ett steg längre i evolutionen och överraskade alla och envar. Innerst inne har jag nog alltid varit en "ensamvarg" som har utforskat saker och ting på egen hand. Gått på upptäckarfärd genom ett nya och spännande landskap. Genom dom vuxnas problematik igenom kärlekens mysterium och allt det där. Försedd med hink och spade gillade jag att utforska gamla broars stenkonstruktioner. Byggde hemliga kojor i dom djupa skogarna. 

Där ingen förutom ekorrarna visste vart jag var eller vem jag är? På den vägen är jag fortfarande. Gillar idag att utforska mitt skrivande För att se hur långt det går. Oftast går det åt helvete. Men är fortfarande en medial sökare som inte accepterar hinder på min väg. Då frågar jag mig själv vad är det för hinder? Varför finns dom där hur tar man sig över eller förbi? Sådana frågor gäller fortfarande. Fast i andra termer och tankesätt. Egentligen, så är jag fortfarande den där sökande pojken med hink och spade. Som inte ger sig förrns han har funnit det han sökt. Då först kan båten gå i hamn och själen den kan mönstra av!