Dagsbagatellen: Om en polares längtan.

En polare ringde.Den undrade,om jag skulle med och dricka bärs på krogen.Visst,det låter väl super lajbans.I det här läget,undrade jag dock i mitt stilla sinne.Hur tänkte den där? Menar den,verkligen allvar? I coronatider,och så.Naturligtvis,ville jag inte göra den ledsen eller så.

Fick köra en klassisk nödlögn,om att jag hade nån sorts åkomma.Inget allvarligt,eller så.Men fick tacka nej.Det kommer,säkert andra tider.Då jävlar,är jag med i matchen igen.Istället,dricker jag vitt lådvin i min berså.Grillar högrevsburgare,och gottar mig tillsammans med familjen.Snacka om klockrent.

Man undrar,hur folk i allmänhet tänker? Nu får dom dricka bärs,igen i parkerna.Krogarna är knökfulla,med knökfulla människor som skiter i allmänna rekommendationer.Med insikten om,att det händer aldrig mig.Bara dom andra?

Bild & Ord: De förlorade, höghusen på höjden.

Bild 20: Verket "De förlorade höghusen på höjden", av bildskaparen G.zero-T.

Höghus, är inget ting för oss lodräta markplanare.Vi vågräta nissar! Jag om nån vet. Vem vill åka hiss, upp till molnens toppar? Man får vara glad, om hissen funkar. Skitjobbigt, när den pajar .Vi kommer ju dit, snabbare än vad vi tror. Förr eller senare, är vi där. Till pärleporten .Om man har tur? Tänk, en då vad man har varit med om en hisklig snabb utveckling. Från 60-talets familjeområden. Till nutidens blandade, kompott på olika hus.

I alla dess former, höga låga, breda, korta, parhus, kedjehus ,kollektivhus, studenthus byggda av färdiga element. Pang på, så är det klart. Snabbt uppslagna hus, i alla dess spektakulära färger. Förr i tiden, byggde dom hus som stod hur längesedan som helt. Medans dagens moderna hus, med billigt material, korta byggtider, i regel utländsk personal. Som alltid, strävar man såklart efter en hållbar framtid.

Både för sig själv, sin omgivning. Även barnens framtid, måste tryggas för att allt skall levas vidare. Allt handlar i största graden, om perspektiv. Vad är då ett perspektiv? I mitt fall, handlar ett perspektiv om att under en längre period säkerställa sin egna friskhet. Egentligen, så handlar allt om att få vara frisk fram tills döddagar. Klarar man av det, så kan man dö med flaggan i topp.

Bild & Ord: Bland röd fägring.

Bild 19: Verket "Bland röd fägring", av bildskaparen G.zero-T.

Hämtar oftast, min inspiration från ingenstans. Delvis. Men kan likaväl, finna den i en skruttig garderob i ett ödehus. På en klinisk ren, bakgård i Harlem. Konst finns överallt, i min närhet. Hittar jag ingen, så söker jag upp den .Annars kommer den till mig. Som när man, kallar på sin hund.

För mig är konst, precis vad som helst. Det kan se ut, hur som helst. Allt det hänger på, är om betraktaren gillar den eller inte? Däri är den stora frågan? I naturens, finns mycket av det som jag strävar efter. Det kala,  fulländade, det läckra, det fantastiska, olika kontraster, olika nyanser, många skillnader bottnar, och djup.

Det skrämmande, det vackra. Det tragiska, det komiska. Färgspel och crescendon. Det ständigt flexibla ,och mycket mycket mer. I skogens innersta själ, finner jag min drivande entusiasm. Däri mitt i alltet, finner jag drivkraften. Att skapa det, som vissa anser är skit. Men som andra ,kanske avgudar mer än sin egna mor. Någonstans där? Ligger den stora skillnaden, mellan succé och fiasko.

Bild & Ord: I evig rörelse.

Bild 18: Verket "I evig rörelse", av bildskaparen G.zero-T.

Ger er en generös, inblick i att vi människor. Måste röra oss. På något vis, för att komma framåt. Så är det. Att komma framåt. Är en del, av vårt mänskliga mål. En strävan, en förhoppning. Utan mål och rörelse ,förblir vi oss kvar på ruta 1. Oförmögna, att kunna ta sig vidare till nästa nivå.

Alla av oss, har olika mål på livsresans gång. En del nöjer sig med, att jobba äta sova. Plus minus noll, på kontot. Andra framåtsträvande, har en annan syn. På vad som är viktigt, för just dom. Bakåtsträvarna, en helt annan. Pengar, är förstås inte allt. Men en viktig förutsättning. För en sund, och harmonisk existens.

Andra hamnar, hipp happ i lyxfällans klor. Ser ingen utväg, ut ur den rävsaxen. Vem som helst, kan hamna i den fällan. Oavsett status, eller så. På ett eller annat sätt .Min egna resa, fram tills dagens datum. Har varit ett sökande. Ibland uti, de blå ytterkanterna. Men försöker dock, att balansera vad som är rimligt i nuet .Inte så himla lätt, som folk säger?

Allt beror på, yttre och inre omständigheter. På sin livssituation, om man har jobb? En stabil relation. Ett mentalt givande, och tagande. Allt beror på, vad man har att röra sig med. Så är det bara!

Dagsbagatellen: Dino, med sin skaldjursätande husse.

Min hund och jag.Vi är som,lång och lerhalm.Han lystrar till,namnet Dino.Ett vanligt dinosaurie namn,säkert när det begav sig? Dino är en,lekfull spjuver.På gränsen,till mognaden.Men ändå valpvarning.Alla har vi väl,varit barn i början.

Inte minst jag,fast jag har förträngt det.Snart kommer alla dom där inplastade känslorna,att strömma in till kräftkalaset.Det blir endast,den heliga treenigheten,som samlas kring det runda bordet.Dom tre goda tingen.Säkert en kväll att minnas? 

Absolut,så blir det.Eller en gårdag,att glömma? Vad som än händer,kommer det inte huggas i sten.Nja,så blodigt blir det inte.Ingen rotblöta.Inga mentala frostnätter,eller så.Bara en sprudlande källsprungen gourmé glädje av guds nåde,som inte går av för hackor.Kräftor,är tack och lov en av mina goda svagheter.Tyvärr,inte så ofta.Men när det väl händer,då är det bonus.

Bild & Ord: Livets dans.

Bild 17: Verket "Livets dans", av bildskaparen G.zero-T.

Symboliserar min egen balansgång. En gång, som sällan har varit varken rak eller krokig. Snarlikt kräftgången. En sorts gång, någonstans ungefär. I mitten av gränslandet, för det optimala. En balansakt, för att hitta den. Svårflirtade harmonin, i mitt levande. Ibland står korthuset, pall för stormarna. Ibland inte? En takpanna lossnar, för att snabbt ersättas av en annan.

Mitt inre rum, har dock stärkts betydligt. Av alla dom många. Interna stormar, som har raset genom decennierna. Den ene, mer jävligare än den andra. Tittar man riktigt nog, med förstoringsglaset. Kan man se, om man vill? Förstås att det börjar krackelera, lite här och där i sömmarna. 

Men än så länge, kan man kitta igen. Dom inåtgående skadorna. Gå vidare, i sitt utstakade liv. Och hoppas på, att morgondagen? Inte regnar, på något vis. På tal om att hoppas? Så föreslog frugan just, att vi skulle ha. En intern, skaldjursfrossa i afton.

Precis, vad jag hoppades på. Klart vi ska! Halleluja ,vad nice.Skaldjur vin och sång. Är min paroll. Frugan, har en bra egenskap? För hon kan läsa av, mina inre tankar? Dom bra, alltså! Dom dåliga, förlåter hon.

Dagsbagatellen: Livet kan liknas, vid en god dessert!

Livet rusar förbi,med en djävla hastighet.Helt plötsligt är vi,där vid ändhållplatsen! Utan att egentligen veta,hur det har gått till? Egentligen är ens liv som en brokig cirkus,ungefär som dov fjärt i rymden? Kanske inte ens det? 

Det beror ju förstås på,vad man jämför med! Så är det liksom.Ibland önskar jag,mig annorlundare saker.Sånt som man bara,kan drömma om.Men bara i tanken! 

I verkligheten så har jag,det ändå ganska bra trots allt.Men i fantasin då uppgraderas alla,mina glödheta innersta önskningar.Dom blir som täta,jackpotts orgasmer.

Nu är tisdagspytten delvis uppäten,den hemgjorda såklart! Samt en läcker chokladbomb,som eftertugg.Egentligen,hur bra kan man ha det på en skala?

Bild & Ord: en plats i semesterskuggan.

Bild 16: Verket "en plats i semesterskuggan", av bildskaparen G.zero-T.

Påtalar tyngden i att, ens semesterväder. Kan vara allt, mellan dur och moll. Ingenting är varken, givit eller självklart. Inga mallar, eller ramar absolut ingenting. Det kan bli, hur som haver. Men grunden ligger i, att man tar sin favoritstol .Sätter sig nånstans, i alltets epicentrum. Och inväntar, den ljuva stunden.

Den kommer, när man minst anar det? Man knäpper upp en öl. Eventuellt ser en fiskmås, nypa sig en go fet sill i bukten .Mitt arma semesterväder, i skrivandes stund. Är en osalig även omänsklig blandning, av det hackade och det malda. Mitt i den sorgeliknande sörjan. Kan man inte alls, skönja nån röd tråd. Möjligtvis, då den sämre av alternativen.

Har även i skrivandes stund. Hunnit med att avverka, 2,5 fjärdedelar av min semester .Konstaterar även att vädret? Var betydligt bättre, när jag jobbade. Klart är, att vädret. Kan man dessvärre, inte rå över. Gjorde man det. Skulle det bara, regna på natten .Så är det bara. Som min dotter sa, när min tumme träffades. Av den, stenhårda hammaren:-Bara gilla läget, farsan! Eller hur!

Bild & Ord: i himlen på en bolsteräng.

Bild 15: Verket "i himlen på en bolsteräng", av bildskaparen G.zero-T.

Jag kräver, inga stora tavlor. Inget stort skapande. Endast inlevande kreativitet. Samt ett konstruktivt bildbegär. Då först. Fallar alla mina, delar på plats. Naturen står för motivet ,i många av fallen. Egentligen så har naturmålarna. Sina motiv gärdsgårds. Ganska förspänt .Dom andra kanske hittar. Sina motiv utan, för sin egna dörr? Ganska praktiskt, kan jag tycka.

Min filosofi är alltid. Att allt runtomkring, oss är konst. Från början, ett oslipat sådant förstås .Sedan börjar man, bearbeta motivet. Tills man hittar just det där, som är mitt signum. Som att knåda, en bulldeg. Till ett färdigt resultat .Konst enligt mig? Är den där oväntade bilden .Det där ögonblicket. Man kanske inte, alls var beredd på. Sedan skapar jag konst. Allt utifrån detta. Ett både utmanande, och inspirerande ögonblick.

Det gäller att, fånga upp det där. Som inte dom, andra lägger märke till. Att snappa upp Dom där sakerna, som ingen vill ha. Idag, för en stund sedan. Mullrade åskan ett par gånger. På tal om annat? Så vräkte regnet hejdlöst ned. Lika tappert som om en. Trumslagare hade fastnat, i ett skruvat läge. Säga vad man vill om regn? Men det är jäkligt skönt. Att ligga vågrätt, och bara höra. Det envetna, smattret på fönsterblecket.

Bild & Ord: Apan i dig.

Bild 14: Verket "Apan i dig", av bildskaparen G.zero-T.

Kanske är det bara, en påminnelse. Om vårt dunkla ursprung? Då vi troligtvis, slingrade oss bland lianerna. Slog oss på, det håriga bröstet. Käkade bananer, och hade ett vidlyftigt sexliv? En del av oss, står fortfarande kvar? Där bland lianerna. Käkar samma, gamla bananer. Kanske är det, bara sexlivet? Som ter sig, i andra former? 

Vissa av oss? Är vilsna och, paketerade i formalin. Medan andra käkar kokosbollar? Och drömmer, om det perfekta aplivet.Fjärran från stereotypa, fyrkantiga krav. Och andra knasiga, byråkratiska paragrafryttare. Det där med sexliv? Med den klassiska mixen, av mamma pappa barn? Är inte så, himla självklart längre. Kanske är det så att, vår syn. På den fronten, har utvecklats något? Man kan ju, alltid hoppas? Att så är fallet?

Än idag, när man går i djurparken. Och kommer till vrålaporna. Så tänker man, på sitt ursprung? Om jag inte, blev en människa? Kanske man blev, en babian unge? I nån regnskog, bortom tid och rum. Numera är regnskogarna, snart ett minne blott. I begynnelsen, var nästan hela klotet. Täckt av regnskogar. Idag, får man kolla på youtube. Hur en riktig regnskog. Egentligen såg ut, när det begav sig.