Vårlika kollisioner.

Våren fortsätter att spira sakta men säkert. Allsvenskan har dragit igång. Damallsvenskan är på gång. Samtidigt som slutspelshockeyn fortsätter med dunder och brak. Sommar och vinteridrotterna krockar, och rör ihop allt. Precis som ett stingsligt aprilväder. Snart dags för lunch för oss, eller brunch för min dotter. Gårdagens grillrester skall förtäras. Perfekt. Denna här söndagen går jag frivilligt ned i varv, efter 4 dagars frånfälle. I morgon är det åter dags, att kliva in i verklighetens domäner. Det känns helt okej. Hur det än är så älskar jag mitt jobb. Känner mig väldigt priviligierad.

Söndags feeling!

Söndag en dag som förbarmar? Som förlustar? Eller vad den nu gör? Oavsett vad är det en skön dag. Åtminstone för min del. Om det nu inte inträffar, nåt man inte räknat med? Så kan det vara. Ibland kan man få åka ambulans, bara helt apropå. Pling plong taxin? Kan bara gå till mig själv. Plötsligt händer det? Efter en helande morgonpromenad med jycken. Blev det en frukost deluxe. Alla tillbehör plockades fram. Lite hotellfrukost feeling trollades fram. Vädret är som alltid ett kapitel för sig. Det skall i och för sig bli varmare? Men en sorts nederbörd är i antågande, in över min region. Det kan bli vad som helst? Det tar vi då!

Never talking?

Vad bjuder min lördag på? Tja ingen lets dance? Kanske med ena ögat. Andra ögat sköter grillningen och dricker vin. På sin höft. Som kille kan man faktiskt, göra två saker samtidigt. Det trodde ni inte? Snacka om universellt geni? Eller så! Min lördag fram tills nu har varit klockren. Som ett tickande urverk, som för saker och ting framåt. Utan att för den delen sacka på något vis. En framgång på ett sätt. Min grillverklighet levererade kött, till en jublande minimal skara. Bestående av min familj. Det bästa är gott nog.

När lyckostunder slår in?

Vad är en dag på slottet? Tja det kan vara en lyckostund hos fotvården? En kvart hos frissan? En ströfika hos naprapaten på tu man hand? Vad som helst som förgyller din stund. Om man nu skulle försöka sig på, att summera torsdagens första halva. Skulle man kunna säga att den har varit klockren. Den har varit filharmonisk utan onödiga negativa klanger. Kort sagt ett grymt änglaspel utav guds nåde? Utan för den skull vara alltför religiös. Inte min grej liksom. Personligen är jag knappast religiös, varken nu eller senare. Min tro grunnar sig på min familj, och min egna styrka och framgång. Inom ramen vad som är möjligt och skäligt. Så långt är jag nöjd, och utifrån det perspektivet grunnar jag mitt ideal och filosofi. En bra grundinställning tycker jag. Det funkar för mig.

Att slå sitt kast?

Tja vad säger man om livet? Ibland är det en dans på rosor. Oftast är det som ett plurr i en bottenlös dyngpöl. Det varierar dag från dag. Ingen dag är lika, fast man inbillar sig det? Men förutsättningarna finns där hela tiden. Det gäller bara att knyta an dom. Få dom på sin sida, och vara trygg med dom? Tja livet är en konst? Målar man illa. så får man stå sitt kast. Målar man bra, höjs man till skyarna. Ett sorts faktum summarum. På alla håll och vinklar. Oavsett vem man är vad man gör, så har man sin plats säkrad. Åtminstone inbillar jag mig det? Men den sanningen kanske ser annorlundare ut i andras världar?

Livets spel och ting!

Oavsett vad man tror på tycker eller tänker? Så tror jag att alla friska människor, har sin världsbild klar för sig? Åtminstone hoppas jag på det? Det finns såklart folk, som har andra versioner än dom som gäller? Då kan det bli problem? I dom här bistra tiderna, sätts saker och ting ur spel. Allting är inte som det brukar vara. Affärsidkarna får hela tiden hitta nya smarta grepp, för att locka kunderna. För att behålla sitt kunderunderlag, intakt så länge som möjligt. Vilket naturligtvis inte är så himla lätt. Samtidigt som saker och ting förändras. Skapas nya möjligheter och infallsvinklar. Där ingenting är omöjligt längre. Gränserna har flyttats fram, och är mer tillgängligare nu än någonsin förr.

Om den rättvända verkligheten?

Trots att världen känns upp och ned. Försöker man ändå hålla den rättvänd. Med olika sätt. I slutändan blir alla tvungna till, att hitta sin egen balans till en fungerande vardag. Man har liksom inget val. I luften ovanför mitt huvud åker ambulanshelikoptrarna i skytteltrafik till dom olika sjukhusen. Som stora surrande humlor. En fråga om tid? En fråga om liv och död? Vi befinner oss i en overklig verklighet, som vi inte kan rå på? Men innerst inne, inbillar jag mig att hoppet är det sista som överger oss. I min värld finns det alltid ljus. Men även ett gryende mörker, som man alltid måste ha övertaget om. Har man det kan man gå vidare i sin egna verklighet.

Torsdagen en dag!

På nåt sätt så älskar jag torsdagar? Därför att det är en dag, som öppnar dörren mot fredag. En herrans viktig dag. Just denna här torsdagen kämpar jag fortfarande på med mitt tillfrisknande. Tycker dock att det går bra? Bättre än förväntat. Fortsätter knapra min medicin. Jobbar med mina små promenader, för att inte tappa allt för mycket träning. Hela tiden en balansgång. Har på mig denna vecka ut. Sedan back in business. Ordningen blir återställd. Vaknade även upp till knappt 3 minusgraders frosttäcke. Herregud, man kan vänta sig vad som helst med april månad?

När den riktiga balansen infinner sig?

Summerar den här halva onsdagen som väldig god. Både bokstavligt och skriftligt. Fortfarande är jag inte riktigt i balans. Men har såklart ett gynnsamt läge i fråga om bättring. Den övriga familjen jobbar oförtrutet på med sitt. I var sitt rum råder en febril verksamhet på alla fronter. Själv ligger jag mitt i smeten, och super in den hektiska atmosfären. Som gör att jag själv landar i mitt eget välbefinnande. Min läkeprocess får ta den tid den tar. Tänker inte skynda på utgången. Har nämligen varit med förr, och vet hur sånt här skall hanteras.

Halva vändan gjord!

Summerar den här halva onsdagen som väldig god. Både bokstavligt och skriftligt. Fortfarande är jag inte riktigt i balans. Men har såklart ett gynnsamt läge i fråga om bättring. Den övriga familjen jobbar oförtrutet på med sitt. I var sitt rum råder en febril verksamhet på alla fronter. Själv ligger jag mitt i smeten, och super in den hektiska atmosfären. Som gör att jag själv landar i mitt eget välbefinnande. Min läkeprocess får ta den tid den tar. Tänker inte skynda på utgången. Har nämligen varit med förr, och vet hur sånt här skall hanteras.