Cafét bortom grönskan?

En liten oansenlig paus i oasen

betongdaller med järnskriks effekter

micro break i ett obetydligt fik liknande

café bortom grönska och kärnkrafts avfall

atmosfär i en ombonad sfär

rök stök en disträ miljö

med blinkande halogena smått hysteriska sken

migrän stön lättfotade ha begärliga mön

tvivelaktiga klienter i  bokstavs kön

skojar stojar i en osamklangs kör

allt det där rimmar illa

ett par obetydliga ligister 

si vic pacem para bellum

här nu i city i downtown dricker jag smog fritt

kaffe au lait 

mjölk grädde med angel dust vilken kontrast

vätska i var eviga ven 

Vem är vän? Vem är vem? Du eller jag?

söndag mitt prejudikat

ledig entledigad parkerad ett jävla happening? 

The end...

Partaj bland kretsloppen?

 Vänder på alla stenarna i havet

till vilken nytta?

även de

som inte kallas stenar?

även dom anonyma gråstenarna slipper inte undan

krom krås

krims krams

finner min tredimensionella kropp lite här

lite där under nåt sjögräs förmultnade stoft

vart som helst den finns utspritt i det kalla kala havet 

    under tiden

hivar min själ snapchat drinkar med vikingarna på Valhall

ett jävla hallå

ett jävla hålligång

där den trumsäkra guden Tor är hedersgäst vem annars?

hans brutala hammare håller takten

men i smörbultens näpna mun

hänger delar av resterna av mitt forna liv

som upplöst sekret i det kalla kala havet

bredvid det osmakliga

rider cowboy sjöhästarna galen rodeo med min ankel...

Mellan moll och dur?

Tydligen skall det här sjukt jobbiga lågtrycket hålla på från och till under 2 veckors tid. Kanske är det en vädermässig mellanperiod mellan höst och vinter, eller så är det bara en pissig period emellan 2 eventuella årstider? Nu mera kan man aldrig riktigt veta? Riktigt säkert är att det bara blir värre hur vi än vrider och vänder på steken. Sommaren är definitivt slut för i år men välkommen tillbaka.

Man kan antigen skratta eller gråta åt eländigt riktigt lycklig blir man nog aldrig? Som sagt i morgon börjar folk återgå till det mer normala, eftersom vi har levt sjukt onormal och isolerade runt 1,5 år plus minus noll? Ska jag vara riktigt ärlig så kommer kalldusch effekten när vi minst anar det. Då kommer man säkert säga att vad var det jag sa? Stället där jag jobbar på kommer verksamheter som förut var stängda att blomma ut att öppna upp och välkomna människor med kramande armar.

När regnet kryper in i själen?

Herregud vilket ruskigt skitväder det regnar det regnar det regnar oavbrutet. Mycket mera än höst nu får man leta efter i och med det gråa så mörknar det snabbare. Allt blir som en himmelsk gröt? Snart blir det mörknar när man går till jobbet och mörkt när man slutar. Hur roligt är det på en skala? Bara att gilla läget liksom, det är ju så här det brukar se ut i vårt avlånga land. Sedan vet man såklart in hur klimatförändringarna påverkar det hela, man kan ju bara tänka sig att det inte ser speciellt bra ur för framtiden?

Annat var det för då årstiderna var som dom skulle. Frugan håller som bäst på att laga köttfärssåsen till spagettin, medans jycken Dino fick sin favorit rätt några falukorvskivor. Alla blir nöjda i slutändan. I morgon den 29 September öppnar Sverige upp, och släpper på samtliga restriktioner på gott och ont. Kan ge mig fan på att vi får nån form av en smittöknings baksmälla framåt jul? Hoppas såklart inte, dessutom återgår man till det vanliga att kräva läkarintyg efter 8:onde dag. Som sagt i morgon är coronan bortblåst, och vi får börja andas som vanligt igen? Eller törs vi återgå till det vanliga igen det är det stora frågan som följer?

I stundens allvar?

Ett tag mitt i ett andedrag

trodde jag att jag var död?

i ett ögonblick av sanning

                          stendöd stodfixerad

armerad pulveriserad limmad vid min läst

mitt i ett föredrag

sågs guds allena lena änglars små spatsera

tapetsera paradera på en gyllene väg

                         mitt i ett korsdrag

slog jag vad om att jag själv var i gränslandets mitt

dess utvalda snitt och medelpunkt

emellan fan själv i en stärkt processions uniform

jämte hans guds fader allsmäktige i egen hög person

ett väsentligt upphaussat väsen en personifierad ikon

                      stärkt av likaledes likasinnade

förutom jag som svurit svavelos sedan barnsben dagar 

mitt i ett kallnande stålbad

ett tag trodde jag att jag var levande?

i högsta grad vaken aktiverad

                         sprittandes i liv och lem

nynnandes på en banal 

före detta schlagerdänga till ledes enda

så att guds allena lena änglars kräsmagade buk

bad till självaste fan om nåd

ett tag mitt i ett varmt upptappat bad

                            var allt som vanligt igen...

Som en dans på slak lina?

Frukt är en självklar del av vårt välbefinnande. Ett måste alla gånger. En av våra viktigare grundpelare för helhetens skull. Förr i tiden brukade jag räkna in kategorin öl även vin ingick för utfyllnadens skull. I en av grundpelarna. Den så kallade flytande grundpelaren. Numera är den gyllene drycken ett gott komplement. I och för sig, inte lika ofta som förr. Men när det väl händer så händer det på riktigt. Jakten på min perfekta kropp fortsätter. Känner att jag börja närma mig slutmålet? Gränsen sätter jag bara själv. Balanserande kosten blir allt viktigare på den vägen en gropig resa mellan tro hopp och förtvivlan. Mellan dipp dalar till hysteriska hurrarop.

Det svåraste är inte att komma till målet? För det gör man bara man är motiverad och sjukt taggad. Allt det där kruxet sitter i ett hörn i hjärn kontoret. Det gäller bara att hjälpa hjärnan lite på traven. Det svåraste blir att hålla den där eventuella nya vikten balanserad. Att fortsätta på den inslagna vägen. Idag blir det en kombinerad svampsoppa med nyttiga tillbehör. Kanske inte det roligaste men vad gör man inte för sitt satta mål. Men ack vad peppad jag är. Annars känner man att vädret idag håller på att få mer tydliga höstliga inslag. Lite kallare lite blåsigare lite mörkare om kvällarna. Lågtrycken avlöser varandras bitterhet. Högtrycken får allt svårare att göra sig gällande. Deras tid är historia nu?

Höst sonaten?

I bland blandade lövverk

i obebodda trädsalar av alar tallar o  granar

lyser sensommarens sista desperata lyster

sitt skira spel över tjädrarna på myren

vars fjäderklädda skrud blänker av iskalla klara

daggdroppar från livets spröda källa

    i bland hjortron lingon o ljung

i bland bäckar älvar o åar 

dansar dagsländan sitt livs sista dans

en sorts ensamhets tango på tu man hand

vars spröda sköra kropp

skakar till utav ren pur uppsluppen glädje

lövgrodornas

sorgsna läten ljuder över den öde skogen

i bland döda stammar o torv

i obebodda trädsalar av björkar bokar o furu

sänker sig höstmörkret snabbt

en tyst minut för andra makters kamp

endast tomten är vaken

för att förbereda sig för vintern...