En av många små tankar: Att leva i nuet kräver sin man?

"Spinner vidare i tankeverksamheten med det där om att allt skall vara för evigt eller inte? Naturligtvis beror det på vad det är? Till exempel krig vill man ju inte skall vara för evigt men däremot lyckan, inte heller vill man att ens genomruttna ekonomi skall vara för evigt men kanske att få vara frisk vore en fördel.I mitt jobb hanterar jag ålderdomens problematik där varje frisk dag är en gåva, där varje liten krämpa blir ett rent helvete på jorden. 

Som sagt personligen så befinner jag mig någonstans mittemellan övre medelåldern och pensioneringen, där varje dag tar mig ett steg närmare ändhållplatsen. På den naturliga resan hoppas man såklart på att få vara frisk så mycket som möjligt? Men allt det där kan förändras bara på bråkdelen av någon nanosekund, från lycka till olycka inom ramen av ett ögonblick blott. Eftersom man fortfarande lever i nuet så är stunden som är det allra viktigaste, rätt som det kan det komma en dag då man sitter dreglande på en pinnstol och bortglömd för allt och alla? Den dagen hoppas jag man slipper."