"Alla vägar bär knappast till Rom åtminstone inte mina det kan jag lugnt konstatera med facit i hand, även om jag ville det så är det inte så av olika anledningar? Konstaterar också att i mitt fall finns inga raka autobahns inga breda avenyer inte heller räkmacksliknande stickspår där man kan halka in på ett bananskal. Eftersom man har vuxit upp i ett kombinerad asfalt och betonggetto så har man formas därefter, med ett hårt skal och ett mjukt innandöme. Kan med gott samvete påstå att jag är en överlevare i maskrosformat, som genom hårt arbete och lyckliga omständigheter är den jag är idag. En okomplicerad människa som genom diplomatin hittar hållbara lösningar där andra hittar hinder, att se saker ur ett oväntat perspektiv där andra kanske inte förväntar sig underverk att greppa halmstrån som annars går förlorad.
Mitt i all denna asfalt och betong härva har man stått pall och klarat sig helskinnat ut ur den, och blommat ut till att bli en sommarblomma med kaktustaggar. Andra i min omgivning i denna hårda djungel klarade sig betydligt sämre än jag av en eller annan orsak? I dagsläget så har jag hittat den förut borttappade balanserade harmonin, och utifrån den skapat mig en hållbar verklighet. Som alltid är livet upp och ned, där det istället borde vara en yster dans på rosor i ett rosa skimmrande yttre men man kan inte få allt som flickan sa jag fick en liten mumsbit av paradiset det räcker för mig?"
