Lördag, here we come!

God morgon, lördag. Denna dag, laddade jag upp med. Att gå ut, med min jycke Dino. På en hurtigt, 1, 30 timmars promenad. I en, 13 graders bitande kyla. Så himla skönt. Inga irriterande myggor. Inga pastellfärgade, stavgående hurtbullar. Endast, ett par trötta diselångande bilister. Troligtvis, på väg någonstans? Eller till, vart som? Jag älskar, att vara ute. På min, hundförande morgonpromenad. Där jag i, lugn och ro. I min, privata bubbla. Kan vända in, och ut på mina filosofiska tankar. Om ditten och datten.

På tal om, andras hängrännor?

Vad gör man, när snön virvlar runt i luften? Jo, man slår helt enkelt. Ihjäl tiden, med berott mod. Men bara, den tid. Som man, eventuellt har över? När man har, räknat bort allt. Denna där, eventuella överflödiga tiden? Som bara, simmar runt. Som äckliga exkrementer. Utan egentlig nytta? Som man inte alls, är beroende utav? Det vet man, ju inte om? Förrns efteråt? Förvisso! Andra kanske, spikar papptak? Rensar andras, hängrännor. Busvisslar på grannfrun. En del, plockar ut ett förskott. På sin, extremt ansträngda lön. Medan andra troligtvis. Solar sig, i glansen? Av en snigels, burdusa framfart? Alla har vi, våra sätt. Att skapa, nya spelrum? När snön, plötsligt virvlar runt i luften.

En klass 3-varning: Pengarna eller livet?

Idag, måste jag svära. Ve och förbannelse. Så extremt halt idag. Hos mig, hade dom inte plogat för 5 öre. Om dom, hade det? Så har dom fuskat, sjukt mycket. Rena rama, stenhårda tvättbrädan. Inte särskilt lätt, och ta sig fram? Tänker på alla, gamla och skröpliga. Hur tänkte, snöröjarna där? Nog fan, finns det budget kvar för snöröjningen? Eller, har dom pengarna. Gått till alkoholstinna personalfester? Ärligt talat, så har jag ingen blekaste aning?

Vad jag förstår, så blir det bara värre? Med vädret, alltså! Kanske inte någon, jobbig klass 3-varning? Som i Norrland, men snudd på. Snön, kommer att vräka ned! Enligt elaka tungor? Så sägs det, att vi kommer hamna på runt 20 minus. Fy fan. Så jävla ohumant? Värre finns inte, på kartan? Det här med lagom väder? Får vi nog fetglömma, för tid och evigt.

När det, marginella liksom diffar?

Frun är trött. Hon snarkar. Väggarna bågnar. Jag är gravallvarlig, tro mig? Jycken och jag, roar oss så gått det går. Vi leker, spelar död? Den som vinner, får ett hundben av choklad. Jycken, brukar vinna. Dottern ligger coolt, i sitt rum. Uppkopplad, långt upp över öronen. Länkar, hit och dit. Känslan är grymt ödslig. Men ändå, ständigt närvarande. Utanför, har regnet. Tagit snöns plats. Så jävla moddigt. Så jävla ruttet. I morgon, kommer extremkylan? Snacka om, glädjedödaren. Vinden har börjat ökat något. Men lär, komma igång. Med full kraft, under natten.

Själv är jag, förvånansvärt pigg! Inbillar jag mig? Det skenet, kan bedra. Har nog egentligen aldrig, varit riktigt trött? Vissa halvsanningar suger. Mellan tummen och pekfingret. Kan det förstås, diffa marginellt. Återstoden av kvällen, tänker jag hylla livet. Dess värde, och mening. Sådana stunder, måste ju också finnas? Liksom, vissa skitstunder! Allt har sin mening?

Det är synd, om människorna?

Människor är ett konstigt släkte? Generellt sätt. Det är synd, om människorna? Utryckte, sig August Strindberg. Han har en poäng? Det är för övrigt, den enda arten. Som kan utplåna, en hel planet. Bara för att, det är roligt. Ett rent söndagsnöje. Arten, kan även vara. Solidarisk och ogästvänlig. Samtidigt, som den också kan vara. Generös och barmhärtig.

Ända sedan hedenhösarna ,har artens strävan. Varit att, uppfinna saker. Även göra befintliga, prylar bättre. Medan en del. Har avdelningen, söndra och härska. Som viktiga ting. Mitt mål, är varken söndra eller härska. Möjligtvis, göra mänskligheten lite trevligare. Om det går, vill säga?

Istället för, en karriärist?

Vad är en karriär? Är det ett jobb, eller en livsstil? En möjlighet, eller ett val? Kanske ett tvång, eller en sorts deal? Måhända, nåt alternativ. Till någonting annat? Min egna karriär, är så långt ifrån. En framgångsrik karriär, som tänkas kan. Inte ens, nåt början på någonting? Hade inga som helst, framskridna planer. På att bli, typ en satellitforskare? Inte ens en, enkel magnat. Fanns i min tankevärld? 

Kanske hade jag, nånstans? I den yttre inre sfären. En nykter fundering, om ett författarskap. Den tanken, blev fullare och fullare. Till sist, stöp den funderingen omkull. Som en otät furu, i den täta granskogen. Men den lilla, såta funderingen. Liksom alla andra storslagna, spräckta tankeslott. Rann helt sonika, ut i sanden. Kanske, där dom hörde hemma? Kvar blev, endast en simpel man. Vars 1000 andra tankar, fortsätter rotera. Som om ingenting, hade hänt?

Världen, en grym kokande kittel.

Konstaterar, att det är. En grym, värld vi lever i. Äldre människor, sticks ned. Av desperata män. Desperata kvinnor, flyr hals över huvudet. Från sina våldsamma män. Med sina, skrikande barn i följe. Utan förvarning. Utan vare sig, moral eller samvete. Avsvimmade unga människor. Rånas i stället, för att hjälpas. I avsaknad, av både. Mänsklig kärlek, och empati.

Världen har blivit, allt mer skruvad. Allt mera, svårbegriplig? Det hela, tenderar att eskalera. Brottsspiralen, borrar sig allt djupare. Ner i det, hjälplösa mörkret. Där andra krafter. Mobiliserar sig, hej vilt. Med huvudlösa presidenter. Som irriterar, moralens väktare. I min värld, finns inget våld. Kanske nån enstaka mygga, som blir lidande Det enda, jag slår ihjäl. Är den, överflödiga tiden. Den har jag, ingen nytta av!

Ur askan i elden.

Idag vaknade jag upp, med livet i behåll. Känns bra! Utanpå, känns jag starkare än någonsin. Starke Adolf, släng dig i väggen. Inombords, faller snöblasket ned i strida strömmar. Inre konfliktproblemen, hopar sig. De svarta molnen, blir fler och fler. Kravlar mig håglöst upp. Ur den invanta sänghalmen. Sätter på kaffepannan. Utan morgonkaffe ,inget värdigt liv? Utan frukost, stannar vissa funktioner upp. Så sant, som det var sagt.

Laddar brödrosten, med vete ammunition .Som snart, kommer att brisera. Vilken minut, som helst. Utan rostat bröd, faller vissa delar. Sönder och samman. Känns som om ,denna smått symtomfria morgonen. Kanske ändå, landar problemfritt? Men dagen, har fasiken. Knappt börjat, sträcka på sig. För tidigt, att måla fan på väggen?

idag vaknar jag upp,med livet i behåll.Känns bra! Utanpå,känns jag starkare än någonsin.Inombords,faller regnet ned i strida strömmar.Inre konfliktproblemen,hopar sig.Kravlar mig upp,ur den invanta sänghalmen och sätter på kaffepannan.Utan morgonkaffe,inget värdigt liv? Så sant,som det var sagt.Laddar brödrosten,med vete ammunition.Som kommer att brisera.vilken minut som helst.Känns som om,denna morgon kanske landar problemfritt? Men dagen,har knappt bara börjat sträcka på sig"...

3Carina Gerdin, Christina Lundberg och 1 till

Visat av 15

Gilla

Kommentera

Dela

Balansakt, i en gungfly värld.

Även om det, här nya året. Kan kännas svajigt. Lite gungfly, här och där. På många, sätt och vis. Så kan jag tycka. Att det finns, spår av spännande saker. Lite grymma konstellationer. I min region, byggs det för glatta livet. På höjden, på längden, på bredden. Husen numera, är som byggsatser. Som sätts ihop, rekordfort. Kanske inte, helt optimalt? Såklart, med svindyra hyror som följd.

Företagen, kanske inte direkt blomstrar. Men dom, håller sig flytande. Lite konstgjord andning, här och där. Dock, nätt och jämnt. Dom flesta, tar till andra smarta lösningar. För att både nå nya. Samt behålla sina, gamla trogna kunder. Men även, en hel del. Intressanta nyetableringar, ploppar upp. Som friskusar, lite här och där. Förutsättningarna, kanske blir ungefär. Som när man kokar soppa, på en spik. Det blir inte, bara dåligt.

Mina tidlösa, transparenta skelett!

Tittar in i garderoben. Efter skelett? Ett galet infall, en av många. Alla verkar ha, skelett nu för tiden. Så modernt. Så tidlöst klassiskt. Men jag, hittade inga? Bara en massa, skeppsvraksliknande bråten. Från olika tidsperioder. Ett par, gamla hundben? Nån tummad pin up blaska, från 50-talet. Min egna garderob. Liknar mer ett, formalinstint mausoleum. Än ett, perfekt förvaringsrum. Ett huller, om buller rum. Kliniskt fritt, från dagsfärskt damm.

Har nog aldrig varit, nån vän. För perfektionism. En knepig, hatkärleks relation. Kanske förr i tiden? Då klockorna knappt, rörde sig framåt .Bara visarna, tycktes springa bort. Då timmarna, stod stilla. I väntan på, den kungliga saluten. Jag väntar fortfarande, på efterskalvet? Möjligtvis, missade jag förskalvet i brådrasket?