Är det här som kallas kärlek?

Hahaha självklart så är inte mitt snorande harklande symtom någonting som man dör av? Långt därifrån. I och för sig kan man ju dö av ett fiskben i luftstrupen? Eller typ vad som helst? Tycker det är så roligt att reta frugan om min förkylning.

Hon blir så förtvivlat arg, men samtidigt vet hon att jag bara retar henne. Då blir hon ännu argare, det är ju det som kallas för kärlek. Nånting mellan henne och mig. Självfallet hoppas jag vara upp nån timma längre i morgon än idag? Så är det med manliga förkylningar man vilar sig i form. Tills det är dags att göra storslagen entré.

Den lyckliga krocken mellan stuvad blomkål och chilenskt vin?

Ligger fortfarande i bädden med feber. Ingen aning om vad jag har? Ointressant i det här läget? Men dricker chilenskt vin för att jämna till topparna, hellre det än alvedon. Fy fan någon pillertrillare blir jag aldrig. Frugan håller på med att tillaga stuvad blomkål med falukorv. Hon vet vad en man vill ha när han vill ha riktig husmanskost, när den är som bäst.

Som tur är så har inte min smak och lukt funktion helt försvunnit. Dottern däremot avskyr stuvad blomkål och vill ha pasta istället, men falukorven behåller hon. Det där med husmanskosten växer säkert till sig när hon blir äldre? Hon om nån är minsann uppväxt med riktig mat redan från scratch.

I sänghalmen händer det grejer?

Ligger fortfarande och flämtar i min sänghalm. Känner febertopparna avlösa varandra som om dom vore bittra ovänner? Febern har inte gått ned nämnvärt sedan i förrgår. Då hoppar plötsligt min fru fram och levererar den där klyschan om män och förkylning? Okej okej!

Den har jag hört flertalet gånger. Ganska tradigt men ändå. Visst det kan finnas nåt uns sanning i det? Men inget som jag vill kännas vid. Okej inom ett par dagar är jag mitt gamla forna jag igen? Ordningen är återställd allt blir som vanligt igen?

Den positiva kråksången?

Nu är min väntan över det positiva är att jag inte har någon corona. Det negativa i kråksången blir att jag fortfarande har feber och är genomförkyld ont i kroppen och är allmänt risig. Vet inte om man kan lita på dom där självtesterna? Har totalt nu testat mig 7 gånger dels med en sköterska sedan i lokal och nu med ett självtest kit. Får jag inte corona nu så lär jag aldrig få det heller? Kan vara så att jag tillhör den där lyckliga immuna skaran?

Saker av obetydlig karaktär?

Så här i väntans tider medans jag väntar på provsvaret? Spännande spännande! Ni vet det där om viruset? Dricker jag vin käkar snacks och förväntas grilla hamburgare inom kort. Lever ut som om dagen vore den sista? Är man nu skapt till vaktmästare som jag råkar vara så förväntas man åstadkomma underverk med små minimala medel? Vilket jag officiellt har gjort nu i dryga 10 års tid. Inget fel i det.

Som jag skrev om förut så hade jag tendensliknande feber symtomer? Vilket jag förvisso har kvar, men de är av obetydlig karaktär? Precis som jag sa till min fru, så skall ni komma ihåg mig som en belevrad man i sina bästa år. Som i sina bästa stunder kunde göra guld till sand? Okej!

En begynnande kraftlöshet?

Idag känner jag mig lite låg? Ett lågvattensmärke utöver det vanliga? Känner mig delvis kraftlös. Har en begynnande förkylning i kroppen och en tendens till feber? Tänker inte ta någon temp förrns senare. Naturligtvis skall jag testa mig också för att utesluta vissa saker. Allt handlar inte om coronan eller Delta viruset som just nu breder ut sig som ringar på vattnet.

Man kan faktiskt ha en helt vanlig förkylning också? Men den arten kommer lätt i skymundan. Troligtvis får jag nåt sorts svar inom kort, känner på mig att svaret kan bli vad som helst? Hittills har jag varit helt förskonad från alla tänkbara symtomer. Kanske trillar man dit nu? Dock en spännande väntan på provsvaret?

Inom en tidsbegränsad rymd?

Dagens första inlägg handlar om vikten av att utnyttja varje litet uns av ledighet? För oss allra flesta har vi endast en tidsbegränsad ledighet? Typ semester eller så? Då talar jag bara om vi fortfarande arbetsförda. Har man familj då är varje liten sketen minut viktig i sammanhanget. Vi som har varit med förr i livet, vet att allting kan förändras på grund av olika saker.

Saker blir flexibla bara om vi själv vill det? Jag har aldrig curlat någon till något? Kommer säkert aldrig att göra det heller? Min planerar existens bygger på kontroll i dom flesta fallen. Sen kan det såklart vara ett mörkt hål nånstans, då man får se över kalendern? Herregud vi är ju bara människor som det växer hår på?

Om världen fortfarande är fri?

Undrar egentligen vad som försiggår i min urbaniserade dagdrömmar kola? En kolgruvas söndring? Eller ett nytt paradis bortom Evas och Adams lustgårdar? Tja vad tror ni? Lite lek i dom överjävliga taggbuskarna? Kanske en massa funderingar om ditten och datten, troligtvis om gårdagen kontra nuets skira verklighet?

Tja vilket jävla trams tänker säkert ni? Det får ni såklart tänka tycka, den här världen är fortfarande fri? Det är sannerligen inte många som är? Det jag undrar nu över i mitt semestrande tillstånd, är den att om inte alla kuggar går i lås hoppas vi på en plan B? För plan A är den som gäller innan härdsmältan får fäste?

Allt där bortom rymd och rum?

Allt det jag ser är inte alls guldet som glimmar? Det mesta är faktiskt bara simpelt kattguld. Små flagor av flärd. Lite falsk glamour på ytan? Mina guldklimpar är levande personer som familjen vänner i mediala sfärer och annat. Utan dessa briljanta unika korn skulle min på ytan gjorda gloria falna, och förlösas som en möglig tvättsvamp uti den stora oändliga vintergatan

Rätt som det är kan hipp happ jag hamna i en konkav rymdbubbla, som jag lätt kan fastna i. Som bara kan öppnas av någon med mistlur? Eller med en som har det rätta intresset. Dessa växer inte på spridda galaxer minsann? Hur som helst är världen fantastisk så länge den snurrar runt sin axel?

Om regndansarens vedermödor?

Regnskyddet över loungegruppen får ligga kvar. Som den nu har gjort i ett par dagar. Har precis kommit hem med jycken i ett småduggs liknande regn. Sånt där finmaskigt regn som obehindrat går igenom kläder alltet och själen. Temperaturen strax under 15 plus. Ingen vidare A-ha upplevelse med andra ord, förutom dom som älskar regn?

En gång i tiden älskade även jag regn under den där torrperioden. Ni vet vilken? Tro det eller ej men jag dansade regndansen i hopp om regn. Rätt som det var kom faktiskt regnet som en skänk från ovan. Ibland händer det bara saker och ting. Köpte dessvärre ingen trisslott just då. Kanske lika bra det?