Man kan inte vinna alla krig sägs det inte heller ska man starta några allra minst trigga några. Ta man min fru exempelvis så går man på patrull direkt på en gång det sägs att anfall är bästa försvar? Ska man sammanfatta min fru så är hon som en vandrande krutburk som kan brisera vid minsta grej som går emot henne? Nu har vi svärmor här på tillfällig inackordering mot min vilja även hon är en ren och skär kopia av sin dotter eller vice versa?
Känner mig som måltavlan som inte har nån stans att gömma mig. Denna lördag ska vi äta asiatisk mat med heta jätteräkor kombinerad jordnöts slash chilisås och smala spagettin. Men innan dess ska dessa krutburks liknande damer kolla in en urgullig löpandebands producerad julfilm med en minimal handling om mötet mellan kvinna man där gnistor antänds och allt till 100 procent slutar lyckligt.