En av många små tankar: Tiden är den enda som springer snabbt?

"Inget snack om saken att tiden håller på att springa förbi oss levnadsglada själar, åren går i termen fritt fall som en skenade negativ spiral. När man var ung och oskuldsfri så hade man all tid i världen, dessutom var man både odödlig och med en självgod intelligent. Nu med facit i handen så har tiden bara krympt ihop till ett sorligt russin, där bara den knapp mätbara sötman håller den vid tillfälligt liv. Det där med odödligheten är snart ett minne blott för oss alla, liksom den knappt synbara intelligensen som med årens lopp dramatiskt har minimeras. Man kan lugnt påstå att människan är som ett ruttnande äpple i dess sorglösa form. Alla i min kompiskrets ville bli lokförare, herregud jag ville bli författare eller musiker i nåt flumband ha massa sexiga groupies omkring mig. Kompisens farsa var lokförare därför ville polaren också bli lokförare, äpplet faller inte långt ifrån trädet? Min farsa jobbade på ställverk, och jag ville fan inte bli ställverksarbetare. Istället utbildade jag mig till plåtslagare fast jag hatade plåtslageri, dessvärre fastnade jag i grupptryckets elaka käftar mot min vilja. Fortfarande letar jag febrilt efter det perfekta jobbet, men om några år är det slutletat för då går jag i pension.

Egentligen så undrar man vart alla åren har tagit vägen, från den dagen som man gick ut 9:an fram tills dagens datum. I början så provade man på en uppsjö av olika jobb och man var nöjd med det. Efterhand så fick man familj så försörjningen var det enda som man tänkte på, att få ihop ekonomin till en hållbar och fungerande vardag. Naturligtvis kan man inte leva om sitt liv men hade jag ändå fått chansen, så hade livet troligtvis sätt betydligt annolundare ut det vill jag åtminstode tro? Allt den där problematiken handlar egentligten om vilka förutsättningar man har vilken uppbackning man får vilka verktyg som finns tillgängliga. Idagens hårda arbetsklimat är kontakter så djävla viktiga, att känna och träffa rätt människor på rätt plats och vid rätt tid."

En av många små tankar: När beståndsdelarna blir ett futtigt faktum?

"Ni undrar säkert hur det går för mig i jakten på det perfekta välbefinnandet? Tja dom som undrar är troligtvis endast någon nanoprocent av den globala totalbefolkningen i stort sätt lika många futtiga bestånsdelar som ryms i ett krasst maginnehåll hos en för tidigt född amöba? Men som min mormor alltid sa, att så länge det finns någon sorts tillstymmelse till procent hur stor eller hur liten den än må vara så finns det en chans? Naturligtvis så hade mormor däri en viss poäng, men den riktig poängen i sammanhanget är att jag inte ens i skrivandes stund har hittat det där perfekta välbefinnandet trots ett livslångt sökande? Troligtvis kommer jag att hitta det jag söker efter på dödsbädden, kan ge mig fan på det? På tal om välbefinnande, så kom jag nyss hem från en synnerligen blöt promenad med min jycke Dino. I ett brutalt ihärdigt regnande som var som en blöt dröm att vandra i? Dels slapp jag alla pratglada äldre människor även dom hjärtskärande hurtbullarna med rödmosade flin som kämpar sig igenom sin utvalda sträcka slapp jag konfronteras med...nää fy fan vad jobbigt det är att se dessa stackares lidande.

Tro inte att jag avskyr motionerande människor tvärtom kan jag säga, för egen del älskar jag varierande korta långa promenader med jycken Dino jag älskar långa cykelturer. Kort sagt jag älskar att hålla mig i trim. Efter över tre månaders kompakt sittande i rullstol som smygande byggde upp typ 10 kilo barlast fördelade på ett enda ställe, så är det viktigare nu än någonsin förr att få bort den bärande skiten och till slut återfå sin forna glans igen. Allt det där handlar självfallet om själdisciplin självinsikt djup karaktär och ett djävlaranamma utav dess like, har man dom ädla egenskaperna så har man relativt enkelt skaffat sig många fördelar att bekämpa barlasternas demoner med. Efter två dagar med sill och potatis så har min kära hustru äntligen stekt iordning ett gäng undersköna rostbiffar, till det serveras fryst svensk potatis en läcker genomtänkt sås lyxig grönsallad och givetvis universaltillbehöret lingon som är lika viktig som pricken över i."

En av många små tankar: I huvud på en mixad cheesecake?

"Kanske har man alltid varit som en mixad cheesecake av en tänkande drömmare och sökare i hela sitt liv, att finna sin plats för stunden sin särpräglade nisch i allt det hela? Eftersom jag är en så kallad konstärssjäl utan konstnärsskap så har jag aldrig hittad den optimala platsen än, men i dagsläget har jag accepterat här och nuet vilket är hur stort som helst? Har alltid klassificerat mig som en klassisk medelmåtta som är lagom okej på det mesta, inte i överkant inte heller i underkant utan prescis där någonstans mittemellan vad som helst. Inte som en fisk på torra land, utan mer som en simmande landkrabba uti den hela stora blåa oceanen. Som en nyfiken brännmanet som inte ger sig förens den har upptäckt platsens påstådda förträfflighet. Det hela handlar knappast om varken religion eller politik, utan mera som att träffa rätt i sin ständigt rörliga livsåskådning.

Som sagt man har ju knappast rosat marknaden inte ens varit i närheten av en hurrande folksamling som har snöat in sig i kreativiteten. Utan mera har jag endast skummat på den publicistiska ytan så att säga skrapat loss minmala ätbara fragment ur dess icke sinande kittel. För att vara lite mindre dramatisk kan man helt klart säga, att jag fortfarande är på ruta ett i processionen mina vyer? Som ung hade man såklart storslagna drömmar om ditten och datten, man skulle bli både det ena och det andra helst samtidigt? I stället blev man typ ingenting som en tall i granskogens spretiga domäner som en förlorad dagdrömmare som har gått något vilse i sina egna filttofflor, men ändå på nåt sätt förblivit en fungerande bit länk i det stora hela som en beståndsdel i det ständigt snurrande hjulet."

En av många små tankar: Är det nu som allting händer?

"Det är i maj månad som allt händer, är ett av många bevingade talessätt. Visst är det så det är nu bönderna har häcken full allt det goda skall ned i jorden och så vidare. Det byggs ut det byggs in, allt repareras fejas målas och konstrueras. Men allt på ytan är inte bara perfekt, det konstateras att det är sjukt många ungdomar med psykisk ohälsa faktiskt mer än någonsin förr. Kanske är det nu som vi får skörda offren av medaljens mörka baksida dom unga drabbade inom teknologin värld i det allt mer pressade sociala nätverket. På hemmaplan har vi begränsat skärmtiden något, så att vi inte helt fastnar i skärmendumpens tvivelaktiga verklighet? För att på så sätt undvika bland annat hjärntrötthet synrubbningar konspirationsteorier diverse bokstavsrelaterade tvångssyndromer. Det börjar bli allt mer vanligt att livet utanför datorernas värld, blir till ett ökänt skrämmande främmande ingenmansland där sociala fobier kan bubbla upp som sockerdricka utan förvarning.

Igår pratade vi om att vi som barn alltid var ute och lekte man var aldrig inne man var jämt med polarna i ur och skur i vått och torrt, såklart det var ju den tidens melodi innan datorernas inträde. Nu sitter man liksom och konverserar med hela världen utan att ens behöva lyfta på ändan, såklart det är ju den här tidens kommunikation det får man acceptera oavsett om man gillar det eller inte? Annars kan man lätt hamna i ett socialt utanförskap, sedan gäller det att hänga med i svängarna i den snabbt skenande digitala utvecklingen. Kanske är det så att vi byggde kossor av grankottar och satte tändstickor som ben förr i tiden, å andra sidan så visste vi inte om någonting annat? Som jag har sagt förut så har jag under min livstid fram till dagens datum fått uppleva saker som ingen annan förrut har gjort under miljontals år. Ändå känns det bara som om vi är i början på den ny generations utveckling, som i ett nafs kan göra dagens teknik till dammiga banala museiföremål?"

En av många små tankar: Det välkomnade 1 Maj?

"Igår lapade vi sol så gott som hela dagen med diverse utomhusarbeten, såsom spadvända potatisjorden gräsklippning sköra dom första rabarberprimörerna. Igår hade vi valborgsmässoafton som vi tillsammans med svärmor vi åt sill och fryst svensk färkpotatis, som förrätt avverkade vi en underbar rabarberpaj med härlig vaniljsås vilket är en grym försmak på vårens alla primör delikatessser. Som traditionen bjuder på så åkte vi även till en festplats utanför stan och kollade på majbrasens uppgång och fall en process som snart var över, sedan kanske inte årets vårtalare på plats var av bästa klass men det var bara att gilla läget? I vanliga fall så brukar vi äta våfflor vid festplatsen, men i år så skippade vi totalt den läckerheten.

Idag har vi äntligen kommit fram till 1 Maj i mina ögon sätt en arbetares dag då man går man ur huse och demonstrerar mot borgarnas orättvisor. Eftersom man själv är en arbetare alla dagar i veckan liksom dom andra övriga i släkten sedan generationers tillbaka, så är liksom den här dagen helig på många sätt för att predika diverse orättvisor på. Självfallet så kommer det alltid finnas kvar två sidor, en blåblodig och en pulserande röd så är det bara. Fast på senare tid har den gamla gränsdragningen suddats ut någon. Pengar är fortfarande makt bra inkomst är en stabil makt kontakter är guldkantad makt allt det andra är endast en kamp för överlevnad. Själv har jag för längesedan slutat att demonstrera men fortfarande tillhör jag kategorin arbetare, och naturligtvis gör jag allt för höja den vanliga arbetarens status."

En av många små tankar: Döden kan sätta käppar i hjulet?

"Tänk så nära man är både döden och livet i ena sekunden är man kärnfrisk, för att i nästa andetag ligga krämpande för döden. Har man upplevt den själv men även i sin omgivning, så inser man hur liten människan är så hjälplös så sårbar. I mitt jobb kastas man verkligen in i dom båda förhållandena, i vissa fall kan försämringen komma blixtsnabbt men även förbättringen. Ett dag för dag läge som så mycket annat. Utanför fönstret så öser regnet ned det blåser en sjudjävlars vind dessutom är det svinkallt,men det här väderläget var jag helt förberedd på så det var ju knappast oväntat. Nu går vi mot slutet av denna aprilmånad med valborg i morgon med majbrasa vårkörer med vårtal och så vidare, vi brukar åka till ett ställe utanför stan där vi även brukar passa på att köpa nygräddade våfflor vispgrädde med rårörd jordgubbbsylt.

Det där med livet och döden har ju olika innebörder desto äldre man blir, när jag var ung så trodde jag liksom alla andra att man var i stor sätt odödlig. I dagsläget har man nu kommit upp i en ansenlig ålder där man börjar inse att döden liksom busslinjens ändhållplats är det sista man kommer till. Forskningen om åldrandets mysterium fortsätter vad jag förstår, men än så länge kan man inte lura kroppens åldringesmekanismer att helt avstanna. Men den dagen som man kommer på att använda vanligt vatten som bränsle till bilen, då är jag nog både död och begraven för längesedan. Samtidigt är jag sjukt tacksam över att jag har fått uppleva den expansiva tekniska utvecklingen under typ dom senaste 60 åren, som inte männsligheten har fått göra under miljontals år innan? Att upptäcka hjulet var nog grymt hichtech på den tiden?

En av många små tankar: När allt tuffar på som vanligt?

"Igår kväll kom min kära familj hem från en shoppingtripp till Ullared, med X antal välfyllda kassar med allt möjligt i. Själv valde jag att vara hemma hos hunden, men jag skickade med en väl tilltagen nota som i det stora hela var avbockad. Dom ser det hela som en trivsam grej tillsammans en utflykt med övernattning till detta gigantiska mecka, på vägen hem passade dom på att åka en sväng ned mot havet för att kolla in allt det där magiska salta. I sommar drar vi själva ned mot havet i ett par veckor vilket är samma olidliga längtan varje år, vi har varit där i stort sätt varje sommar i över 20 år. Vi ser det som vårt andra hem under den långa tiden så har vi såklart skaffat oss vänner, så det är alltid lika roligt att komma ned packa in i prylarna i huset slänga på sig badbrallorna och springa ned till havet och doppas sig. En ständigt återkommande procedur som är lika självklar som ammen i kyrkan.

När man kommer ned till smultronstället så lägger man ifrån sig titlarna och säger du och ni till varandra, man sitter i klumpar och dricker öl och gosar sig i solen. Grillsäsongen har som sagt redan börjat och vi var naturligtvis sjukt tidiga med den saken. I kväll har familjen delegerat mig till att grilla vitlöksmarinerade kycklingdelar, naturligtvis börjar vi med bubbel och snacks som förrätt för att efterhand gå över till vin som sagt man får börja i rätt ände det som krokigt skall bli. Min rehabträning tuffar på i rätt riktning snart har jag bara två halvtidsveckor kvar innan jag kliver in i heltidsjobbet, då kan jag med ett leende på läpparna konstatera att nästa fem månaders knäskada är läkt. Vilket jag såklart tackar och bugar för, enda problemet jag har för närvarande är att gången i trapporna inte är 100 procentig men vem är det egentligen?"