Hur bra som helst?

Äntligen är familjen hemma i sitt bo igen, efter 4 enligt deras ögon sköna dagar i vårt smultronställe vid havet. Med sol vind och vatten skaldjur och vitt vin. Borta bra men hemma bäst sägs det? Ibland kan man förvisso känna tvärtom, men sånt beror såklart på olika orsaker? Även svärmor har landat tryggt i sitt resident även hon är sjukt nöjd med trippen. Tacka fan för det, utan hustrun skulle hon aldrig komma dit?

Till och med jag drog på smilbanden en smula sånt skall mycket till när min älskade dotter berättade för mig, hur mycket hon saknade mig. Självklart ömsesidigt. Såna ord kan få mig till att gråta floder. Är man känslig så är man åtminstone i vissa lägen? Nu blir det i fall ni undrar varma mackor och vitt vin smaker som definitivt gifter sig.

Nån gång måste paradiset lämnas?

Mitt tillstånd i dag är som om jag går i väntans tider som en gravid? Inte skengravid eller så men? Upplevelsen bara växer och växer och till slut kommer man fram till dagen D då man skall förlösa. Skall krysta fram sin inklämda längtan. Idag är det just den dagen då allt det där händer då min familj kommer hem, efter fyra långa dagar i vårt gemensamma paradis.

En egentid som har varit både sockersött och blodpuddingsliknande? Många olika känslor i omlopp många återkommande blodvallningar som både skall passeras och filtreras men även eventuellt separeras? Eftersom jag är far till fyra barn så vet jag om någon hur partnern känner det. Nu är det ju inte denna här episoden som en verkligt graviditet utan mera som en känslomässigt förlossning. Snart är vi där och min familj är i hamn.

Egentligen så finns det någonting talande?

Tja vad finns det egentligen i kolan på en urbaniserad dagdrömmare? Tja vad finns det i ett kylskåp förutom kyrkråttor? Kanske en och annan ljusårsliknande idé om hur mina inlägg skall se ut? Som alltid i mitt skrivande har jag ingen som helst plan över huvudtaget, låt oss säga att jag skriver på gehör? Som en amatör som plötsligt spelar Mozart som om den inte hade gjort nåt annat? Snappar upp nån i mitt tycke intressant ting i etern stoppar med jungfru stoftet i en mixer och ut kommer det direkt filosofier, i väl valda beskärda delar.

Så långt allt väl. Dessvärre blir jag knappast rik på mitt skrivande men jag får ändå en positiv kick av att några i space rymden läser mig. Det hela handlar knappast om bekräftelse eller nåt annat trams utan mera en egenmäktad alfabetiskt njutning på ett högre plan, en last så god som nån. Idag kan jag måhända leverera kanonmat eller endast ytliga bagateller i små proportioner.

Snart har sommaren farit sin kos?

12 augusti okej snart har halva sista sommarmånaden farit sin kos? På min spräckliga himmel ser jag ett gäng skränande flyttfåglar dra mot varmare breddgrader. Dom är smarta dom har inga krav inga pretentioner mer än att det skall vara varmt och rikligt med käk, dom hatar vintern dom hatar folksamlingar. Vi har mycket att lära av dessa fjäderfän.

Klart hade jag haft vingar skulle jag också dra by west utan tvekan. Frugan ringde precis nu från vårt smultronställe vid havet hon hade köpt frallor dom skulle äta frukost. Vid lunch tid tänker dom lämna paradiset för den här gången, och bege sig hem till närkeslätten igen. Borta bra men hemma bäst så är det alltid? Undantag finns ju också såklart. Underbart är kort men ack så underbart.

Ett skrivande i stundens inlevelse?

Det där med direkt filosofi tycker jag intressant oavsett om det är vetenskapligt, eller vad det nu kan vara? Personligen så har jag nog alltid varit en tänkare en sökare av rang, ibland social som attans i regel blir jag även en ensamvarg när det väl passar mig. Har nog alltid haft olika uppslag på hur saker och ting skall vara? Hur texten skall se och så vidare. Eftersom jag skriver i stundens inlevelse utan manus så blir det som det blir? Oftast blir det bra?

Nu talar jag om otaliga idéer i mitt skrivande hur man får ihop det bästa på så liten yta som möjligt? Mitt vridande mitt vändande med dom ordliknande krumbukterna. En sorts resa uti det okända? Mitt mål med bloggen är att skapa en sorts harmoni för stunden för läsaren. Den skall kunna känna igen sig i mina tankar i inläggen? Gör dom det så har jag nog lyckats med mitt alster uppdrag. Det känns bra så här långt.

Att axla en ofrivillig gräsänklings roll?

Tja vad gör man i mitt läge som ofrivillig gräsänkling, i min roll som en urbaniserad dagdrömmare? Tja man slår väl på den stora trumman bang bang och låter drömmarna tillfälligt komma in. Okej, det låter väl bra eller hur? Det hela handlar om en slags motvillig acceptans att jag var tvungen att bli hemma av en eller annan orsak? Men bra karl reder sig själv herregud man är väl sig själv närmast? Har precis klivit upp från mitt 30 gradiga spa bad som ett russin, mitt favorit band The Clash byter spår men är lika vilda. Musiken strömmar ut som värsta konserten.

Ny bärs är på G, nu trivs jag som den där fisken i plurret. Vad gör man inte för att återskapa den förlorade strand feelingen. I min värld finns det höga berg och djupa dalar, precis nu är jag i det paradisiska mellanlandet där allt är på mina villkor. Mina förlupna tankar drar åt, vad jag skall äta till kvällsmat? Så långt har jag inte tänkt? Kanske blir det nåt som jag inte alls hade räknat med?

Dom tror att jag har det tråkigt?

Tja vad finns det egentligen i kolan på en urbaniserad dagdrömmare? Typ massor? Episod.2. Vi ser det vi ser vi känner som vi gör? Kan man nu inte som jag ta mig till havet där min familj är. Då får man ta havet till mig istället. Kryper lågmält ned i mitt 30 gradiga spa bad med ett gäng kalla öl, låter låtsats palmerna spela statistrollerna. Det gör dom bra. Bredvid mig har jag snacks onyttigheter och tillbehör, allt det där som behövs för en skön tripp till havet. I bakgrunden skriker min favoritgrupp The Clash ut sin social reala vrede. Som så många gånger förr. Herregud, jag tröttar aldrig på dess betong hjältar.

Just nu i denna stund, känner jag mig som den lyckligaste människan på jorden? Dagens sanning. Varför då undrar ni säkert? Är han knäpp eller? Därför att jag har förtjänat min plats i detta spa bad, kliniskt fritt från skrikande ungar från upprörda tanter i pastell bikinis och skeptiska rundlagda gentlemän. Som i vissa fall befinner sig bäst före utgångs datumet. Herregud det här är verkligen livet på en pinne. Tro mig! I själva verket försöker jag bara återskapa den där magiska känslan den man kan ta på, som jag brukar känna när jag är vid havet. Klockrent.