09 oktober 2022

Min känslor är som höstens skrikande löv?

Har alltid varit en mästare på att gömma mig i den stora massan, att vara anonym till och med osynlig som en tyst mus utan vare sig rampljus eller bekräftelsebehov. Har aldrig gillat att prata inför den stora massan att exponera mig för ett skrikande publikum. Min styrka ligger i om jag får säga det själv för det säger ju ingen annan är att skriva och förmedla mig att utrycka mina känslor https://www.snorkel.se/vad-ar/kanslor/ med varierande ord i skrift. Även om jag nu inte är någon bestseller inte ens någon som man nämner i förbifarten, så tycker jag att det skrivna ordet är mitt absoluta signum. Att gömma sig i den stora gråa massan är inte så himla lätt som man tror för detta kräves en bländande teknik och förmågan att anpassa sig efter massans rörelse, att läsa av dess signatur och obemärkt smälta in i dess levande kärna. 

Sedan finns det kompisar som är obotliga linslusar som i princip kan offra sin mormor för att komma in i rampljuset, sedan finns det kompisar som bara är där i skenets ljus utan att behöva lyfta ett finger helt enkelt naturbegåvningar. En del av mina andra kompisar är som jag socialt belevade som alltid umgås med sjukt mycket folk i sin profession, men på fritiden då kryper man in i sin komfortklädda grotta och gör det man vill när man vill och hur man vill utan att exponeras för den stora massans skull.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nu för tiden står träden fortfarande gröna?

Även en trotsig tonåring får krypa till korset med viss tvekan efter att ha varit ute större delen av dagen med skolans friluftsdag med skri...